welcome back

läser "välkommen" på skärmen. välkommen till vad? vill säga "mitt nya liv", det skulle ju varit det nu, efter detta år av ständig kamp. vad var det som gick fel och vart gick det fel?..slutade jag att kämpa, gav jag upp? jag vet inte,, jag var peppad när jag i början av året självmant gick in på slutenvården. tyvärr var allt så djupt gånget att min fysik förstörde behandlingen. efter turer till sjukhus med ambuland fick jag inte längre gå kvar på slutenvården. jag fick pka hem och blev sjukare än någonsin, där gav jag upp hoppet. efter överdos av tabletter blev jag tvångsinlagd på psyket där jag spenderade hela min sommar. gjorde ett smitningsförsök på midsommarafton, misslyckades och polisen kom och hämtade mig tillbaka till psyket. vid juli fick jag komma till SCÄ slutenvård för anorexin, i september gick min tvångsvård slut och i slutet av månaden fick jag hoppa över till dagvården. såhär i efterhand ser jag att det gick lite väl snabbt, men jag gav inte upp. ' vid inskrivning fick jag ett datum för utskrivning. jag gick min planerande vård, men inte en dag längre - ett erbjudande jag fick, men aldrig tog. varför inte? jag hade fallit tillbaka lite, eller snarare aldrig tagit de steg jag borde ha tagit på dagvården.. så vad gör jag nu. återgången till att straffa mig själv kom utan förvarning. så nära att falla tillbaka i alla de gamla banorna känns hemskt. jag vet inte om jag tror på mig själv, inte heller om jag ger upp. jag vill inte ge upp, jag vill klara det här. jag har insett att den sista pusselbiten är min egna vilja. och jag vill, men är nog inte så övertygad om att jag kan klara det. känner mig så svag och värdelös när jag aldrig kan lyckas med det jag ska, så vad gör jag nu, varför ska jag fortsätta? livet. det måste vara tillräckligt. livet. att återfå det. kunna ge mina nära och kära allt det dem förtjänar. ge mig själv vad jag förtjänar. för ja, jag är värd något. jag vill tro det i alla fall. och innerst inne vet jag att det är så, jag kan inte vara värd bara luft. luft och skit som är det enda jag tillför mitt liv med nu. vad ska jag tänka på när dagarna går åt skogen och jag bara vill straffa och slippa livet för en stund? livet.- back on track och leva livet. familj - utan dem hade jag aldrig klarat mig såhär långt. vänner - mina kära vänner, allt stöd. träning - något jag alltid älskat lycka - även jag är värd den känslan ibland. resa - Australien fick jag avbryta, ska inte hända igen. skola - tro det eller ej, men jag vill studera. jobb - vill ha ork och kraft att utforska nya arbeten med fantastiska kollegor. relationer - en annan än med herr anorexi. vi börjar så.. :)

Do Never Say Never .


dille på dubbelbilder, sitter och fixar med alla jag kan hitta, hah. nu blir det morgonbilder till kvällsbilder.
med det säger vi - GODNATT ALLA FINA DÄR UTE ! :)



Jag stoppar mig själv varje dag och vet inte varför peppande tankar ändras till Nej, inte eller kanske med negativ inställning. det är sjukt, och det resulterar i detsamma. sjukasjuka beteenden, en sjuk kropp och en hjärna med en tankeverksamhet inte ämnad att vara så låg. skulle man ens klara av sexårs nu? orka, fokusera.

Jag vet om det. ser det nu. denna gång. ser inte min kropp eller beteende som att lyckats. nu har det
gått så långt att det jag trodde mig kunna styra är det enda jag INTE kan styra. jag kan ju inte bryta det själv. misslyckande ska man kanske inte är ett ord man ska trycka in mer i huvudet.. man är inte misslyckad bara för att man mår dåligt. men det kräver ändå en viss insikt för att ta emot en hjälpande hand. lämna över den där kontrollen som faktiskt inte ens du styr över längre. du skulle ju så gärna välja att må bra, antar jag. sluta straffa sig själv och avsluta det hemska kapitlet som bara handlar om att slå och misshandla sig själv. ibland så långt att sjukhus krävs - hur i hela helvetes underjord kan man göra så mot sig SJÄLV ?! nej, nu villvill jag har hjälp, vill komma på fötter och få tillbaka mitt liv. min kropp, det där snygga som kallas kurvor, styrkan i mysklerna och välbefinnandet i de där kilona som bara är normala, och snygga. förstå att bara kunna gå ut och springa i frihet och lycka istället för i tvång och straff. underbart. äta för att det är gott och gör dig väl. kallas LIVSmedel av en anledning..

Nu väntar en lång natt sömn och ett possitivt tänkande inför morgondagens besök på ett ställe jag så länge föraktat men egentligen bara vill rädda mitt liv, hjälpa mig. jag borde bocka och buga. :)

PEPPANDE KÄNSLOR KOM TILL MIIIG !


Såhär ska vi inte ha det.


hepp. nu kommer mamma in och bråkar - där försvann det possitiva.
SUCK lättpåverkade jävel!! [jag]



down on my knees.


skriker, ligger med bara ben med knotiga knän som blöder av den hårda marken. en ny skåra vid varje fall, kommer aldrig längre än till huk innan jag faller igen. igen. sönderspelade röster fyller huvudet, söker efter något att ta tag i. greppa, fånga och våga hålla i. orka hålla kvar. lägga ihop de bitar som slets sönder. eller aödrig varit hela. inga ord, sönderskalad och bortdragen. ligger och skräpar i innersta vrån. förvirrad. hjälplös. allt är sprucket och inget finns kvar. slagen i bitar av egna knogar som aldrig borde strida. vad hände med hoppet ?

måste jag förstå för att finnas kvar? vart leder kampen i huvudet när kroppen inte finner tid. änvänd och utnött.
Känslorna är för många.

Feeling broken
Barely holding on
But there’s just something so strong
Somewhere inside me

I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking


Vad är det som tar så förbannat jävla lång tid ?! jag vill ju.
vaaaaaaaad är det som är så nedra svårt?
Vad är det som stoppar min vilja att gå ur det här?





missvisande


PS.
Bilden på nagellacken under gårdagen var lite missvisande. [de som kännt mig en längre tid, vet att det ska mycket till innan jag bär någon form av rosa, hah] alltid varit lite pojk-flicka tror jag. i sexan gick jag runt med kort frisyr, hängselbyxor och en "surfer" collage-tröj över, hah. herre min skapare. noll koll på utseendet.
kan ursäkta mig lite med att jag köpte den gröna färgen och fiiick den rosa färgen av mamma, även om det var jag som ville ha en skrikande färg. [och.. jag har den ju faktiskt på mig!] hah. bara att vänta tills sommaren och lite brunbrända ben (&fringrar) så passar det nog snyyyggt! :) Nej, nu kommer pappaaaa, CIAO!


ha överseende med att jag är en både nagel, nagelbands och finger-bitare...

det där svåra, som inte ska behöva vara svårt. livet


Tomt, kallt. precis som ögonen. en önskan att leva, inte nöja sig på kanten. ett hopp som sinat med en kropp utan ork. en blick siktad framåt, men en styrka som inte klarar av att ta ut sin rätt. en kamp mot sig själv. ett dilemma att lämna tryggheten, falsk eller riktig. vardag och sköld för länge för att skilja. hoppa utan fallskärm, våga och göra. utmana utan att stanna. ta upp den där tråden man lät falla och våga starta om. loppet är inte slut men skorna är glömda. inte tid, andetagen tar slut. uthärda det som gör ont. oförmögen att styra, men insikten tillräcklig för att ta en hand. våga lämna över.

empty. cold. alone with the feelings.

glatt humör och rätt riktade tankar!


nämen! kan börja med orden - GLAD! [okej, nu blev det ord nummer fem i ordningen..] beskriver dagen så och jag har faktiskt haft två stycken I RAD som inte fortsatt att kännas så där värdelösa som vanligt. tror att det oanständigt tidiga samtalet från enheten igårmorse lättade lite, tog bort några tungt gnagande stenar från huvud och axlar [..knä&tå, knä&tå] <-- hah sa ju att jag är på bra humööör! :D det höjer en så hiiimla mycket. och även om det tog några timmar var det nästan med stolthet i känslan jag klarat av en smått smygande ångestattack genom att gå ner i köket och säga till mamma. satte mig inom synhåll. fantastiskt!

men nej, jag veeet att jag inte ska nöjja mig med att åka och handla med pappa eller pula i rummet som "rolig" sysselsättning bara för att jag får göra något och ta död på ångest och rastlöshet. men det är bara att bita i det sura äpplet och säga - okej, nu var det så att jag inte orkade mer idag och jag vet varför. men läkningen tar tid och jag måste ge den tid. men samtidigt orka och inte än en gång förlita mig på att det löser sig av sig själv eller att jag inte skulle vara värld mer än såhär. jag har svårt att förstå, men jag försöker - JAG ÄR VÄRLD ETT LIV OCH ATT MÅ BRA! punkt.

över till dagen som bestått mycket i riktigt grisarbete, hah. mamma målade hyllorna och damsög de mjuka grisarna med en nylonstrumpa över 'hålet'. själv stod jag vid diskhon och skrubbade de hårda nöffarna. nu blir det till ännu lite saknat tålamod innan de kan sättas upp på väggen igen.

tröttnade på grisarbetet och frågade om pappa behövde handla, jajjamensan - en hylla. den affären vi valde var nog inte riktigt ämnad för den produkten och han skippade nästan att ta en korg vid ingången. salt & pepparkar fattades i köket och behövde en korg. ..som blev tre korgar senare. hah, jag är farlig att handla med men nya köket börjar ta sig lite snygg form nu! :D


Se bara så de glänser ! ;)

ND.


huvudet är totalt jävla kaos. känns mest som en hög med ..damm? och jag bara klagar. kanske inte så högt i ren ljudnivå. men orden här avslöjar ju det mesta. men jag kan ändå se en liten liten låga i att jag försöker gå emot min rädsla. ..
Överläkaren tryckte i mig en otroligt ångestladdad näringsdryck. fattar inte. förra gången var den inte sådär svår, tårarna rann. rann. och åter igen, rann. rakt på minuten kommer vägning och nästa vridna känsla. BLAAAJJ.

det ENDA possitiva med ND;ångesten är att min garderob blev rensad och städad. hah.. när man mår som sämst kan man visst bara förmå sig till att göra det tråkigaste. nej. fortsääääääätt kämpa är vad som gäller nu. kämpakämpa



go. go. go.

när axeldjävulen regerar.


Och nu kommer kvällen.
Och nu kommer natten.
Och nu kommer tankarna som förstör.


jag blir osäker och frågar mig själv. gör jag rätt? är valet jag försöker ta enda utvägen? orkar jag? är jag tillräckligt stark? vad händer sen?
Hjärnan motverkar. vill inte alls vara med när mer än 80% av kroppen skriker och trasar sönder sig själv för att ställa sig emot en process jag måste påbörja, och halvt mentalt har startat. tror jag. förnuftet sviker och tankarna sväller. ångesten gnager och genvägarna växer tydligare. vinsten suddas ut och vetenskapen blir overklig fiction. jag valde inte det här, varför måste jag kämpa så mycket, om och om igen. för att motverka alla de lyhörda signaler jag själv skriker. motarbeta mig själv och slå ner en del av det mentala som varit allt annat än min fiende. även om jag enbart lurade mig själv.

jag vet att ord och tankar som dessa bara är SKRÄP, egentligen. men det gör det inte lättare. i hela bilden av att läsa Kalle Anka tidningen som om det vore ett uppslagsverk. när man inte ens kan titta på täcknade filmer. läsa fantasyböcker eller tro på annat än skrifter som verkligen relaterar och berättar att det är verklighetsbaserat.
vet jag ens vad verklighet är. eller har min egenskapta värld blivit för stor..?

bäst att stänga av för kvällen. hjärna och huvud.
vad hände med min fantastiskt gågna glada dag?
GODNATT.

+6hg ,..


Godkväll hemmamysare och till senare - nyhemkomna partydansare! ..
Inte lyckas åstakomma så speciellt mycket under dagen. eller jo,. träffat pappa och nu på kvällen avverkat en tid framför TVn med melodifestival och strötittarfilm. bytt skärmskydd på mobilen [varför alla dessa luftbubblor?] , justeja - satt i ny färg i håret men den gamla lyser igenom lite trots mörk nyans. äh, sånt man får räkna med ibland!
är nog ärligt bara lite glad och tacksam över att jag överhyvud taget har några hårstrån kvar att färga. får se vad som sägs imorgon om det dock ..

det gick tyvärr inte så bra för mormor idag. stackarn, som jag önskade att det kunde bli bra i den där skruttiga ryggen inom kort. slippa ha ont och kunna resa på sig som innan. känner mig så dum att jag förstört min egna kropp såhär, när jag skulle kunna påverka den så 'lätt', få den att må bra och fungera som den ska. det ska jag också! och mormor är stark. hon fixar det här! :)
har blivit lite insnöad på det här nu. att bli frisk. och faktumet att jag inte är det. lite insikt om att det inte "är okej" att ha ont och nöja sig med att man lever. nej jag måste fortsätta att peppa mig själv åt det friska hållet. men oj så rädd jag är. hela tiden. varje dag.

Tror jag lyckats gått upp 6hg i varje fall, sen i torsdags. 4hg till and we got it. eller ja, minimum inför på tisdag.

..och det rullar på.


tankte tanke hej.
pappa kunde tacka sig själv [kanske lite dagens bethminton] för att han låg ner som en hög i sängen, när jag ringde. för ja, av det faktumet att jag ringde skulle fått honom att ramla av stolen om han satt ned på någon sådan. rösten som hördes på andra sidan luren var inte "hejsan", utan - "DU RINGER!!" jajjamen du var ju så seg på sms.

dock fick jag ta igen lite telefontid. för allt smsande fick han 40min prattid. några peppande ord och han kunde lägga på. hah förstår verkligen inte vad det är för fel på mig som inte kan prata i telefoooooon. det normala tillhör inte min vardag helt enkelt.

apropå vardag. tankarna snurrar och jag mår nästan lite illa av allt. oron svänger magen ut och inn. frågor och obesvarade meningar följer varandra på löpande band. vad är rätt och vad är fel. vad är nödvändigt och vad är förnuftigt. jag vet inte och det är svårt att skilja på. orkar jag en gång till? EN GÅNG TILL AV DEN VÄRSTA TID JAG NÅGONSIN UPPLEVT?! att säga JA och tyngas av skammen att inte klara av att leva sitt egna liv. är jag tillräckligt stark för att för andra gången ställa mig upp och slå slå slå. vart är min framtid och kommer den att bena ut sig?

jag som aldrig varit, är eller kommer att bli en helt normal och vanlig prick i dagens samhälle. klarar jag av att ta ett steg in till en normal vardag. har psykelt mer att ge eller kommer jag alltid att vara fast vadän jag gör. jag vet att inte alla mina tankar är i närheten av rationella eller förnuftiga. verkliga. jag vet att många känslor, tankeverksamhet och handlingar styrs av den egenskapta flyckväg jag nu så länge levt i. att min förvirrelse kommer att bena ut sig tillslut. jag borde veta bättre en att tvecka inför livet. jag som alltid brukade vara så stark, hur kan jag vara så svag? vad hände och vart tog jag vägen. har jag verkligen något att förlora? jag borde svara med hela kroppen - NEJ DU HAR BARA ALLT ATT VINNA.

våga hoppa. våga leva. våga utmana det som är svårt. våga vara sådär förbannat jävla lycklig som man bara kan vara.



dumma måndag.


mamma har verkligen ett stjätte sinne. eller sjunde. idag har hon köpt nya roliga klistermärken som jag använder de bra dagarna, i almenackan. hjälper för att överblicka ett eventuellt mönster eller uppmärksamma små framsteg. gällande sinnerna där, menar jag att hon omöjligt kan veta när dessa dåliga dagar inträffar. och idag är verkligen ingen bra dag med ett riktigt skruttmående. trots flera trevliga stunder med morföräldrarna.
jag får fnatt på det här. mitt i allt är självömkan det värsta - ännu mer ångest över att det inte är synd om mig egentligen. så varför mår jag så in i bomben dåligt och fortsätter att vara svag?! jag kravlar mig fram i gytjan som jag egentligen lagt dit själv. vad hände med det possitiva och varför blir varje misslyckad stund en ledande faktor till en fortsatt ännu mer värdelös dag ? jagmåsteändramininställning.



alkohol och ägg .


goder tidigkväll alleman! :)
har precis kokat mig ett ägg. som vanligt kokas det för hårt och hamnar på utsidan av skalet. men idag blev det en ny kreaktion - halverade sig själv, ihålig mitt och en intryckt gula vid sidan. hah, alltid ett tivoli i köket med mig!..

ikväll blir det en nostalgitrip till första förarstället man besökte vid arton år fyllda siffror - Nivå22. inte vårit 'ute' på hundra år, så det är på tiden med lite fredagsnöjen. mamma blir ju såklart orolig för kvällens alkoholintag. och det faktumet att jag springer runt utanför hemmet efter klockan nio på kvällen. förståeligt, men jag är inte dum i hela huvudet ,[bara halva..]. dessutom är planen att köra bil imorgon [om det inte är allt för halt vill säga], vilket blir min ursäkt till att hålla allt till en lagom nivå. både till mig själv och min vän.

missförstå inte nu. en ursäkt är inget måste för att få till en OK nivå. men det är lättare. ångesten blir bara högre av att sitta och tänka på vad man borde och inte bara för att man kämpar mot en ätstörning. som slutar i ännu mer ångest av den uppfloppande listan av kalorimängd i alkohol. samt att behöva förklara för frågande vänner. äh.. jag ska ha en trevlig och relativt lugn kväll :) önskar en lika trevlig kväll till er andra !


idag och igår, imorgon - pepp.


hey houu.
kväller kväller. tack herre min skapare, ny dag snart. jaaa. utan någon som helst sömn borde det gå bra med slutna ögon inatt. pepparpeppar. jag menar, här toppas ju glassen med en sömntablett och ny tidning. perfectomente. !
Som jag befarade har dagen varit lång. bara suttit som en liten klump i soffan mest hela tiden. förutom en eller två timmar under dagen, då jag faktiskt städade. ja, hör & häpna ! :D
tanken var att göra plats och visa lite tacksamhet över min nya fantastiskt fina TV mamma inhandlade igår. skrivbordet rensades rent och torkades av. förflyttade mig till bokhyllan och radade upp de påvarann-staplade böckerna i en rad. plockade lite från raden över för att fylla det nyfunna utrymmet. men då blev det ju tomt där. hah blev en liten rensning. gick bra tills toppen av hyllan. herre hjärtanes vilket damtäcke! trevligt va? hah.
städning är inte direkt mitt mellannamn och en damvippa är jag rädd att rummet aldrig fått skåda. [skulle vara från städerskan i så fall.] jag kommer ALDRIG i hela min värld våga mig på grishyllorna. kommer bli helt inflamerad i varenda näsborrepor efter en sådan avdamning. nej ush & fy.. jag kommer inte bli någon vidare hemmafru..

Jag är ledsen för Danmark som efter mycket om och men inte blir av för min del. besviken på mig själv att jag gör detta mot min kropp. men ja. nu är det som det är och det är "bara" att kämpa. se framåt. det måste man. jag göra.
aldrig ge upp, aldrig ge vika. så nu tillåter jag mig "vanlig ordination" under denna dag, trots ångest från natten..
STRUNT SAMMA JÄVLA HJÄRNA. vill jag bara säga. BLUÄH. vi hörs mer imorgon, då ska jag vara mer PEPP på livet. måste faktiskt sluta gnälla och börja agera istället. annars kommer detta inte att gå bra. och bra vill vi ju ha. :D

gårdagen med fina;




"jag skär mig själv i själen istället för i handlederna"


en inprintad mening ekandes i huvudet. tagen från envägskonversationen genom dörren med pappa. ;
"Jag skär mig själv i själen istället för i handlederna."

fy i hela havet stormar vad mina ögon exploderade av påfrestring av all vätska som försökte ta sig ut på samma gång. orden har snurrat på löpande band i mitt huvud sedan han uttalade dem bakom min darrande rygg.

pappa.. och mamma. lillebror, storebror. Patrik och alla runtomkring mig. A. och R. alla jag tycker om. mitt självhat gentemot min egna individ är redan så stort, ihåligt och svart. det är svårt att nå fram. men det där brände till.

Rakt in.
Jag kan inte mer än hata den person jag blir av denna helvetesätstörning. dem konsekvenser mitt beteende ställer till med och de känslor mina livlösa ögon rycker upp. Det spelar ingen roll vad någon säger, det känns som att det är jag som sitter med skalpellen och skär. opererar bort bit för bit och ser mina föräldrar vittra sönder och falla. dem delar jag tar bort från dem, det jag reducerar som bidrar till en effekt som hindrar mina bästa från att stå kvar hela.

vikten av vikt


helluu.
redan dags för sängläge, dock inte släckning då det är en kopp kvar samt en oläst tidning. okej, där ljög jag lite. tidningen är påbörjad.. intressant va? :) seg dag efter att ha vaknat till en morgon som redan var eftermiddag. ställt klockan inför imorgon och planerar att somna runt tolv ..senast två. då kan åtta timmar hinnas med.

propppat i mig en del närung under kvällens timmar också. det går relativt bra, men är jobbigt. jag har inga direkt problem med om jag skulle öka viktmässigt. jag menar, jag vill ju inte se ut såhär. jag skulle se det väldigt possitivt att se kroppen sakta formas till en mer kvinnlig uppenbarelse. nu känns det lite för barnaktigt och jobbigt. ush.
men problem tillkommer i hjärnsubstans då faktan blir tydlig att kroppens tillkomna kilon inte sätter sig som former. utan vätskebalans och all denna omställning leder till svullna delar och en utputande mage. det är ju magen som är jobbigt, såklart att den då ska utmärka sig. som sagt, ett litet barn. smala armar och ben med en runt mage. dumt.

men nu får jag helt enkelt acceptera mitt utseende och övertala mina få kvarstående hjärnceller att det BLIR BRA.
nej, vad sägs som några deciliters fysiskt tillförande av denna näringsrika vita vätska? jaaa. sleep tight. å n g e s t



jag fullständigt VRÄKER i mig detta. och kan inte sluta titta upp oliksägande tabeller för att lugna ångestskallen..



pepp


Hola. again. heh, det där med hälsningsfraser ..
tänkte mest säga godnatt. inte fullt i all sin enkelhet, bara utan negativitet. klart ni vill höra det. ett + liksom.
känner en slags pepp efter sjukhuset. mår väldigt illa i kroppen och huvudet tar nästintill samma nivå av stryk.
men peppen. jag längtar. klart alla vill ha ett liv, leva ett liv. sitt liv. och har man någon gång sätt eller känt det svävat iväg, likt vattnet skiljer sig från spaghettin i silen - blir det ännu tydligare. man borde satt i proppen i diskhon när spaghettin rann ut från för stora hål. man vill ha det där man hade, men aldrig tänkte på kunde försvinna.

j a g   v i l l   h a   m i t t   l i v . tillbaka.
men det kommer inte som ett brev på posten, jag måste kämpa. inte för livet, men för att förstå att jag har allt det där jag letade efter. Och maten. den står på bordet, jag hade ett val. eller har. men jag bommade det jag inte längre kunde se. som att så nytt gräs på stigen man alltid tog. men det betyder inte att man inte kan gå där igen. man behöver inte alltid se. och allt gammalt behöver inte alltid vara gammalt. se ut lika dant, eller utspela sig i den form huvudet visar. nej.
jag är pepp.
pepp på att kämpa.

jag vet att tiden är krävande och att tårarna inte kommer sluta att falla. jag vet att genvägar inte är mindre smärtsamma eller gör vägen mindre snårig. jag vet att jag inte kommer sitta där imorgon och äta normala portioner från en snart rensad tallrik utan minsta tankar om att jag skulle gjort fel. men jag vet också att en dag kommer jag att kunna slå ner tankarna som inte är mitt riktiga jag. jag planerar och ser framför mig, måltider och livsmedel som ändå är "OK", det man kan börja med. ett schema skapas. någon slags rutin. men ändå. ÄNDÅ vågar jag inte, inte riktigt. för ja, jag är rädd. och på den fronten - svag. men jag vet att det kommer att gå. jag ska.

bild från gårdagen. Jag får blunda för att inte se det i steg. men en dag, en dag sitter min hand i den skålen.
1.hat 2.rädsla 3.utmaning 4.belöning 5.onödigt 6.okej, lördag 7. godis. 8.gott 9.tänka? mums.




te


tjollahopp.
sitter med min tredje stora tekopp för dagen nu, vet inte när det senast hände. innan australien i varje fall. vilket innebär, för över ett år sen. hade världens nojja på te förut, med honung. drack det verkligen hela tiden. sen kom ångesten som ett skrot från vulkanen och brände hål i min själ. gröpte och hade sig. två koppar har varit MAX sen dess. eftersom att jag bara kan dricka det med honung. men oftast ingen. Nalle Phu-te som tom hann bli mitt signum..

nåja, magen gör för ont för att strunta i. te [speciellt honungen] gör den bara gott. visstvisstvisst? och imorgon kommer jag inte 'kompensera'. nepps. för ikväll är det mjölk som vanligt, det lär ju vara det bästa av mitt intag. Därför håller vi stadigt fast vid det. Yepp, lite förnuft har jag allt bakom pannbenen. men observera "l i t e". äuhm.

Hade egentligen tänkt åka och köpa en bra bok idag för att ha att läsa under veckan, eftersom att jag BARA ska ta det lungt. men orken fanns inte där och jag har legat som en sluten mussla med knäna under hakan hela dagen. Måste nog avsluta här då ångestmeningarna tagit en tendens att bli några för många.. hoppas att ni haft en bra dag! :)

En tanke


Gick emot en typiskt ätstörd tanke nyss. Orkar inte med det idag. Inteinteinte.
Ville ha en sak men fick inte för huvudet pga dagens all dropp + saker jag var tvungen att fluppa in genom munnen som jag helst bara vill glömma.

Nu handlade tillåtlsen inte om mer än te med honung. Men det är ju just den tanken som förstör allt ätande. Att något säger att man inte borde ellerr. Och egentligen känner jag inte alls att jag "borde" äta gurka eller värma mjölk ikväll, men jag skaskaska det ändå. För min lillebror.

Vi måste börja någonstans. 0ch idag är det tanken som räknas. Ikväll blir det målet, att tillåta sig det vanliga, som jag vill ha, men egentligen vill ta bort bara för att veckan och dagen skiljt sig från mina "trygghetsdagar".

Slutpratat och sluttänkt. Nu är det bestämt. För lillebror <3 [och lite för mamma som mår så dåligt nu pga allt..].

 

 


kvällens


Go'kväller.
sitter i full mundering under täcke med varm mjölk. ungefär samma action som hela dagen bestått av.. har intee gjort mycket mer än att spela super mario och tittat på TV. såg en jättebra familj faktiskt. musikalen "rent". hett filmtips! :D

har försökt att tänka igenom en del saker från gårdagen, vad jag egentligen håller på med. allt det jag går minsto om och den tid jag slänger bort när jag håller på såhär. börja peppa sig själv istället för att ge upp allt hela tiden. jag får nog fortsätta lite på min tankeverksamhet. kanske kommit fram till något vettigt under morgondagen. ;)
seghuvud.

ska snart börja hoppa i pyamasen [en skönare sådan än vad nattens jeans stod för. orkade verkligen inte..] och göra mig redo för John Blunds  förhoppningsvis sköna värld. Imorgon är det ju för i skjutton nyår. och ny dag. :)
det kör vi på ! sov bäst alla, jag ska reparera det här..

Dags att vakna upp, vända sig om. sluta att vända sin egen rygg gentemot sig själv..


kaloriräkning och tankar


hallå^^
ångesten har lagt sig lite men höll på att dra igång igen, när mamma och jag disskuterade antalet gurkor i den MEGASTORA gurkan hon köpte hem idag - som jag åt upp. [hah verkligen gurkomat] samtalet spanns vidare till ytterligare kaloriräkning av mina andra intag under dagen. det jag får i mig av mjölken osv.
inte så smart att hålla på med under kvällen när personen ifråga är 'ätstörd' - jäklar vilket fult uttryck..

hur som haver trycker vi bort de negativa tankarna och glädjer oss åt att ensamtiden gick helt okej, även om klockan var relativt mycket .. ensamtider tycker jag åter igen bara är skönt, men blir oftast svår när jag inte ska göra något under sagen eller kvällen .. inget att "se fram emot", bara en tråkig vanlig händelselös kväll..

MEH nog om såntdär var det ju nu! imorgon blir det lite jobb på eftermiddagen och sedan en trevlig inbjudan hos grannen. kommer dock bli lite sen eftersom att jag har stängning .. men det var okej, det är middag vi pratar om.

nej nu åker mössan av och det börjar bli dags för lite iordninggörande och rutiner inför natten .. SOVA, yesyes. :)

först NU åker mössan av, heh. bra betyg ?

Tidigare inlägg