jag blir osäker och frågar mig själv. gör jag rätt? är valet jag försöker ta enda utvägen? orkar jag? är jag tillräckligt stark? vad händer sen?
Hjärnan motverkar. vill inte alls vara med när mer än 80% av kroppen skriker och trasar sönder sig själv för att ställa sig emot en process jag måste påbörja, och halvt mentalt har startat. tror jag. förnuftet sviker och tankarna sväller. ångesten gnager och genvägarna växer tydligare. vinsten suddas ut och vetenskapen blir overklig fiction. jag valde inte det här, varför måste jag kämpa så mycket, om och om igen. för att motverka alla de lyhörda signaler jag själv skriker. motarbeta mig själv och slå ner en del av det mentala som varit allt annat än min fiende. även om jag enbart lurade mig själv.

jag vet att ord och tankar som dessa bara är SKRÄP, egentligen. men det gör det inte lättare. i hela bilden av att läsa Kalle Anka tidningen som om det vore ett uppslagsverk. när man inte ens kan titta på täcknade filmer. läsa fantasyböcker eller tro på annat än skrifter som verkligen relaterar och berättar att det är verklighetsbaserat.
vet jag ens vad verklighet är. eller har min egenskapta värld blivit för stor..?

bäst att stänga av för kvällen. hjärna och huvud.
vad hände med min fantastiskt gågna glada dag?
GODNATT.