mamma har verkligen ett stjätte sinne. eller sjunde. idag har hon köpt nya roliga klistermärken som jag använder de bra dagarna, i almenackan. hjälper för att överblicka ett eventuellt mönster eller uppmärksamma små framsteg. gällande sinnerna där, menar jag att hon omöjligt kan veta när dessa dåliga dagar inträffar. och idag är verkligen ingen bra dag med ett riktigt skruttmående. trots flera trevliga stunder med morföräldrarna.
jag får fnatt på det här. mitt i allt är självömkan det värsta - ännu mer ångest över att det inte är synd om mig egentligen. så varför mår jag så in i bomben dåligt och fortsätter att vara svag?! jag kravlar mig fram i gytjan som jag egentligen lagt dit själv. vad hände med det possitiva och varför blir varje misslyckad stund en ledande faktor till en fortsatt ännu mer värdelös dag ? jagmåsteändramininställning.