aloah !
satt just i badaret och tänkte på en sak. allt det här med hur media, skyltdockor och framför allt barbiedockor påverkar hur kvinnor ser på sig själva och vilka ideal vi eftersträvar.

men att skyldockor med utstickande och synliga revben produceras och används i dagens samhälle kan jag inte förstå, speciellt inte efter den erfarenhet vi nu borde ha av hur sådana saker KAN påverka oss, negativt.

men barbiedockan kan jag tycka är en helt annan grej. ingen verkar ha tänkt på hur den i urminnes tider sätt lika dan ut, ändå "påverkades" inte kvinnorna på samma sätt nu än vad vi sägs göras nu? eller vad vet jag. tycker mig dock minnas från gymasietiden att det i äldre generationer ansågs 'finare' ju mer former man hade - eftersom att det då visade att man hade pengar nog för att försörja sin familj och kropp.
men tänk om det hela bara är en sådan enkel fråga som ekonomin i hur mycket plast som behövs produceras för att kunna göra X antal dockor. att tanken bara var;
kvinlig docka - långt håt, midja, höfter och en nättare kropp än mannen.
manlig docka - kort hår, tydligare markerade muskler, rakre och större figur.
inte att vi som nu räknat ut måtten på den kvinnliga dockan och kommit fram till att det är fysiskt omöjligt att se ut så.

tänk om, bara tänk. om. ifall.. tanken bara var att dagisbarnen enkelt skulle lära sig skillnaden på hur en manlig och kvinnlig figur är uppbyggda. för ja - vi ser olika ut, men bara för att barbidockan alltid sätt lika dan ut säger inte det att det är någon form av ideal. och jag som själv har ätstörningar kan inte neka till att jag säkerligen påverkas eller åtminstone reagerar på smala skyldockor, men inte skjutton ville jag se ut som en barbiedocka när jag var liten.

nu hoppas jag inte att detta inlägg påverkar någon negativt eller så, det var bara en tanke jag fick, som jag ansåg intressant ;) ..efter allt "tjat" i tidningar och PR. [känns dock mer som att flertalet av påverkade människor ökas ju mer detta ämne tas upp..]

hej hopp!
och så var det måndag, dagen jag trodde skulle ge lite mer besked. åtminstone lite mer klarhet. men icke. pratade med överläkarten imorse som absolut inte hade det minsta lilla kom-ihåg om att jag skulle ringa henne om en vecka. utan det hon menade på var att jag skulle skicka en egenanmäla och att ett eventuellt bedömningssamtal kunde gå snabbare eftersom att de redan känner till både mig och mina "problem". så det är väl bara att återgå till den här väntan..

märker pappas förtvivlan och oro. han jagar laktosfria näringsdrycker och vill varrje dag veta min vikt på gramet. han vill göra allt, men känner sig nog anigen maktlös.. stackarn. vill bara att allt ska vara bra, att alla rut om mig ska få må bra. jag verkar ju bara lyckas med att dra er varenda kotte i skiten.. inte i ätstörningen, men i "må-dåligt-träsket",,

läget är i varje fall; halva dagen har gått och vi har varit på ICA och hadlat mat.

hej alleman!
datorn är igång och jag någorlunda sansad. var precis iväg och köpte grillkorv och laktosfri yoghurt. inte mycket av variation det här med skonkost inte, hah. men det gör ingenting. men jag saknar salladen..

mamma fick en påse tvätt av mig, bortskämd som jag är. [addera även hennes misstro i pappas (o?)kunnighet gällande tvättning av kläder] hah!
dagen har flytit på bra tycker jag, pepparpeppar. jag och pappa avslutade eftermiddagen med en trip till gina tricot där jag hade lite presentkort. två linnen, en t-shirt/linne och ett peace-armband rikare gick vi därifrån.

imorgon ska jag ringa överläkaren. grämer mig redan. hua... pappa verkar också vara lite nervös inför det samtalet, det är nog vi alla.. men den som väntar får se.. och det är just det  vi måste göra. vänta. :)

PS. nya smaker av "fun light" saften har kommit till vår ICA-butik. den förra var en flopp men denna var bättre. tvungen att testa ju. finns två till - hoppas någon av dem är en flipp! :)

nu är det TV och slappning som gäller. hoppas att ni alla haft en bra söndag :)

hej!
nu ska jag försöka göra en riktig update här, dock vet jag inte hur mycket och om vad jag bör skriva, så allt kanske inte blir så detaljerat.
men efter min fjärde ambulansfärd gav de direktiv till skonkost och absolut ingen laktos - då jag tydligen var överkänslig mot det. skonkosten gick bra men näringsdryckerna innehåller laktos - vilket för mig kändes som en liten lättnad först ("skönt, då slipper jag dem"). men det jag fick istället var mycket mycket värre, (de halverade även min ångestdämpande medicin i samband med detta..).

istället för 2st näringsdrycker kl 10.00 skulle jag dricka 2dl nyponsoppa resorce + en matmuffin. den nyponsoppan är en sorts "klar" näringsdryck, som jag även skulle ta på kvällsmellis, lunch och middag. utöver detta - tre shottar "calogen", som är en mjölkfri näringfsdryck där maxdosen är 3x30ml.

det var den sistnämnda tillskottet som slog knut i min hjärna och jag tror aldrig att jag varit så motstridig och ångerfull som sedan den dag jag började med den. menallt beodde på min mage, som inte fick proppas i med för mycket volym, eller hårdsmälta saker (därav skonkosten). men det var calogenet som satte käppar i hjulet för mig och jag har nog aldrig mått så dåligt, eller haft sådan ångest.

(justeja. min mage har ju inte alls fungerat och om jag lyckades få igång den skulle jag få börja med normalkost igen. och den kom igång under natten en gång och jag var 'överlycklig', det var därför den där sista droppen kom, som fick bägaren att rinna över för mig - när de utanför matsalen stod med den där shoten. jag kände mig så lurad och gaah., anorexin tog över och gav upp..)

jag förstod att jag inte kunde vara kvar på enheten om jag inte tog desssa "shottar" och jag bad om att få prata med överläkaren. jag pratade med henne två gånger och tillslut tröttnade hon på mig och tog mina ord om att "jag förstår att jag inte ka vara kvar här om jag inte kan ta de där shottarna", som att jag ville skriva ut mig, men det gick verkligen inte, shottarna körde bara hiss upp genom strupen igen.
överläkaren ringde pappa och sa att hon skrivit ut mig och att han kunde hämta mig.

mamma & pappa krävde ett samtal med henne, men då hade hon redan tröttnat på mig och stod fast vid utskrivningen men att jag kunde ringa henne om en vecka..

(ps. ni får ursäkta mig om texten är lite snurrig och om jag återupprepar mig lite under dagarna för jag minns inte riktigt vad jag sagt och inte sagt.. men just nu är jag i varje fall hemma och ska ringa överläkaren på måndag. fråga gärna om det är något ni undrar som jag glömt bort att skriva..) :)

hoppas att ni alla mår bra! :)

Aloah!
kan börja med att ursäkta för min frånvaro. det händer saker hela tiden och det har varit mycket tjatter och ändrade ordinationer om vartannat, jag blev helt snurrig i bollen och allt låste sig när jag skulle ta ett näringstillskott.
igår tröttnade min överläkare på mig och skrev ut mig.
har skickat egenanmälan (även psyk har skivckat en remiss) till scä annars kanske det bli capiio om 1-2veckor. måste "bara" se till att hlla vikten nu.

äh, allt är bara snyrrigt just nu, därav lite rörig text - men jag lever och finns här ;D
hoppas att ni mår bra :)

deds