Goderkväller ⭐
Ligger i soffan, dricker koffeinfritt kaffe och låter ögonen vila på TVn. Var helt slut idag, somnade på enheten i 1,5-2h oupsiii ! Kom hem, åt lite mellis och gick ut på en promenix med lite "övnings"-jogga i, så härligt!
Sen vart det utmaningsmiddag (himla mamma..) revbensspjäll, coleslaw och nachochips.. Men men det gick ju trots allt bra, hejja hejja!
Imorgon bär det av till Uppsala för kräftskiva, Wii 😃 snart sova! Godernatter!

Godkväll mina vänner!
Jag har kommit till en punkt i mitt liv, i min behandling - jag aldrig kunnat drömma om. Det är lite jobbigt, men samtidigt säger jag med en positiv röst att jag aldrig trodde att jag skulle klara det. Idag IDAG är jag fri från näringsdrycker, inte en enda jävel till ska jag dricka i mitt liv, dem ska ut - tillsammans med alla de försmå jeans som finns. Aldrig mer ska jag handla på barnavdelningen om det inte gäller just.. Ett barn. Aldrig mer ska jag svälta mig så nära döden, aldrig mer ska jag förstöra min kropp sådär. Jag vill verkligen leva, jag vill det! Nu!
Det är läskigt, alltihop. Men det är så värt. En gång i tiden sa en människa två meningar till mig, som verkligen satte sig.
"Frihet är inget man får, frihet är något man tar"

Tjooofadderittanlambo - (nej jag skålar inte, ville bara växla lite hälsningsfras)
Träffade på en av mina absolut bästa killkompisar påväg hem efter enheten. Fick skjuts enda till huset, så snällt och vad glad jag blev av att träff på honom! Verkligen en saknad prick i mitt liv - och även om jag ofta skäms så kändes det litelite bra att kunna "visa upp" mitt kämp med en normal kropp! :)
Vi pratade om då- & nutid. Arbete & friidrott. Vänner och BH-storlekar. Hah
Känner mig fortfarande i ett klimakteriestadium så fick ta en svalkande dusch! Sprang runt i huset med mammas sköna morgonrock, härligt ända tills det ringde på dörren, även nu en kär och nära människa i mitt liv. Däremot blev det lite pinsamt när jag vände ryggen till för att knyta om morgonrocken när han senare så snällt påminde mig om att vi har en spegel mitt emot - hahah så faiiiil!!

Idag övade jag på att äta all mat själv. Mamma hade förvisso förberett matlåda, behövde endast tillsätta sås, vilket jag såklart misslyckades med - ingen kock på mig!! :p

En annan lite wierd sak som hände idag var att en blomkruka som hängde ut
Från väggen bara BANG BOM rasade ned (japp där fick jag arbetsuppgifter) och HELA HELVETET vad jag blev rädd, haha!
Denna dag har bjudit på mycket och det känns bra. Har tittat på lite film men nu är det sova! Godernatter! :)

Tjooofadderittanlambo - (nej jag skålar inte, ville bara växla lite hälsningsfras)
Träffade på en av mina absolut bästa killkompisar påväg hem efter enheten. Fick skjuts enda till huset, så snällt och vad glad jag blev av att träff på honom! Verkligen en saknad prick i mitt liv - och även om jag ofta skäms så kändes det litelite bra att kunna "visa upp" mitt kämp med en normal kropp! :)
Vi pratade om då- & nutid. Arbete & friidrott. Vänner och BH-storlekar. Hah
Känner mig fortfarande i ett klimakteriestadium så fick ta en svalkande dusch! Sprang runt i huset med mammas sköna morgonrock, härligt ända tills det ringde på dörren, även nu en kär och nära människa i mitt liv. Däremot blev det lite pinsamt när jag vände ryggen till för att knyta om morgonrocken när han senare så snällt påminde mig om att vi har en spegel mitt emot - hahah så faiiiil!!

Idag övade jag på att äta all mat själv. Mamma hade förvisso förberett matlåda, behövde endast tillsätta sås, vilket jag såklart misslyckades med - ingen kock på mig!! :p

En annan lite wierd sak som hände idag var att en blomkruka som hängde ut
Från väggen bara BANG BOM rasade ned (japp där fick jag arbetsuppgifter) och HELA HELVETET vad jag blev rädd, haha!
Denna dag har bjudit på mycket och det känns bra. Har tittat på lite film men nu är det sova! Godernatter! :)

Bloggning från bussen!
Sovtermomentern;
Söndag - måndag; 0h
Måndag - tisdag; 4h
Tisdag - onsdag; 3h
Behöver jag säga ngt mer? Hah.. Jag förstår inte, verkar inte riktigt finna ro, slappna av och bara försvinna till landet ingenstans. John blund alltså..

Igår var en fullspäckad dag. Först enheten med massa grupper och saker att stå i. Har iallafall fått ett skåp nu, nummer 9. Samma som på scä, mitt turnummer!!
Efteråt var jag tvungen att köpa jeans, mina gamla är för små.. Ska inte ljuga, fy i helvete vad jobbigt det var! Ush vilka känslor och tårarna brände .. Men det är väl en del av processen i guess..

Efter det åkte jag till frisören, oj vad svårt det var att hitta. När jag kom hem sa mamma; "det är omöjligt att man kan vara så dålig på att hitta.." Snällt, hah ;)
Mamma la ut pengar för mitt tåg i helgen och hade under dagen tagit det från mitt privatkonto istället för sparkonto, så blev lite krångligt när jag skulle betala. Haha suck.
Åkte hem och åt middag framför "idol", hamburgare stod på menyn hos oss!
Gick och la mig vid 22 men icke!
Trött som en åsna men är nu påväg till dagiset.. Hoppas att ni får en bra dag! Själv har jag fastnat i ärliga och lite jobbiga sms... Vet inte om det är bra eller dåligt..
Ciao :)

Woow väldigt trött igår, det kan jag då säga er! Kändes som att hjärnan var nermonterad och energin likaså. Dock lyckades jag att hålla mig vaken hela dagen!
Viktig dag, första timmarna på dagvården. Gick bra, även om tiderna var annorlunda och jag ovan. Det finns en eller två ungdomsgrupper och två vuxengrupper. Så många människor att hålla reda namnet på. Jag minns dock knappt grupperna på dagen. Vet om att det var helgutverdering & veckoplanering. Mitt fokus för veckan är att byta plats på kvällsmål och middag - vilket gör att jag äter melliset själv (mamma är på jobbet), bra fokus tycker jag! :) dagen bjöd på många skratt och jag fumlade till det både här och där - däribland att välta ut ett mjölkpaket - well done!
Lagom till middagen kom pappa förbicyklandes och fick snubbla in som middagsgäst. Dock hände något som aldrig hänt under alla dessa inlagda månader - jag klarade inte av att äta upp. Åt ungefär hälften sen så var jag så mätt så att det kändes som att jag skulle spy! Ställde in tallriken i kylen för en eventuell aptit. Den kom aldrig.
Kände mig besviken och ledsen på mig själv, men idag kom förklaringen..
Det är stopp i mina tarmar, ända upp till under bröstet. Typiskt..
Nu måste jag sova, berättar mer imorgon! (Ligger ju fortfarande en dag efter, haha) sleep tight!

Måste bara tillägga;
Det är så sjukt jävla overkligt att bara kunna swischa iväg på denna typ av resor. Att äntligen kunna vara spontan på ett sätt jag så länge har saknat. Vara på resande fot en hel helg utan massa människor som gnager sönder sina fingrar av oro om att jag kanske dör. Ni vet, att "slippa" denna konstanta uppsyn och känslan av en saknad tillit.
Ibland mår jag lite dåligt, men det är INGET i jämförelse av hur bra jag mår av att komma tillbaka till livet! :D

Hej!
Oj nu ligger jag efter, hela två dagar! Söndagen bjöd på en spontanresa till Hudiksvall, hälsade på min fina lilla vän som betyder så mycket! Det har varit ett himla resande på mig den här helgen vill jag lova! I synnerhet igår. Mitt tåg från centralen gick 10.22, var framme vid 13.30. Skulle ta en buss tillbaka vid 18.41, men den kom inte.. När det blev panik ringde jag taxi men hamnade då i kö och blev kvar på bussholmplatsen allt som allt i 1,5h. Missade såklart mitt tåg tillbaka till Sthlm. Fick köpa en ny biljett vid stationen och anlände inte till centralen förrän 01.30, hah. Tack gode Gud hämtade mamma upp mig där. Dock vågade jag inte somna i tron om att jag inte skulle orka upp i tid idag.
Men jag är väldigt glad att jag åkte, sällskapet jag fick under dagen vägde upp all väntan och restid. Jag menar, hade ju både mat och musik med mig. Faktum är att det bara var bra att öva lite på att äta själv, on the go så att säga :) Vi spelade yatzy, tittade på film , fikade, åt middag och bara pratade. Så mys och min helg har varit suverän!! <3

Här ligger jag på en bänk i Hudiksvall ..

När jag ändå är på resande fot kan jag svara på en kommentar hur man äter på en dag för viktuppgång .
Upplägget på Capio är att man äter normalportioner och mellis, det går man inte upp av. Utan den är förmiddagsmelliset som består av en näringsdryck. När man blir normalviktigt bytet man igen mot en frukt, där är skillnaden och då håller man vikten.
Så hur ser det ut?
Frukost; 1 macka med smör + pålägg. Ca 2-3dl fil/yoghurt, halv banan och flingor. Till det kaffe/te och nyponsoppa/juice
Mellis; näringsdryck/frukt
Lunch; 2-3 äggstora potatisar, 6 köttbullar, 3msk sylt och mjölk.
Mellis; 2-3dl fil/yoghurt, halv banan och flingor.
Middag; en kycklingfilé i ugn och stekt potatis som motsvarar 2-3 äggstora potatisar, 3msk sås och mjölk
Mellis; 1 macka med smör och pålägg


Men det är viktigt att komma ihåg att det här schemat kräver väldigt mycket stillasittande, gör man någon fysisk aktivitet måste man självklart äta mer.
Man kan tänka att ett huvudmål ska vara 600kcal och ett mellanmål 300kcal :) Hoppas att det hjälpte lite :)

Hej kära läsare' går inte direkt bra för mig att skriva inlägg. Tredje gången gilt nu.. Hoppade av en stor dubbeldäckare, möttes upp av en blöt liten sak som ledde sin cykel med sushi på. Haha.
En kram senare spatserade vi hem till henne, med hungriga magar slängde vi oss över take away lådorna - mums!!

Vi satt inne, skvallrade, pratade och mös. Sen var det dags för lilla hunden satt ta sig en liten tur i buskarna. Vuxenpoäng till oss sen då vi gick till ICA och handlade mat. Mer mys, te och prat innan det var dags för middag! Falafehl, couscous, sås och sallad! Törstig som man är lyckades jag dricka upp 1L (!!) saft! Där satt vi framför tvn och möss tills att jag skulle hoppa på bussen .. Som jag självklart glömde hoppa av, men hem kom jag! Lite kvällis på det och sen hopp i sängen!
Har haft en helt underbar dag <3

Nu är det en ny dag och jag är på vift utanför Sthlm igen! ;)

Hej!!
Regnet öser ner, men det gör inget för mig. Jag har startat en lovande dag på bästa sätt! Frukost sen ut på en liten runda där jag både joggade och gick - känslan är omöjlig att förklara men jag ska första; GLÄDJEN ÄR TOTAL OCH DET VAR HELT JÄVLA UNDERBART!
En något rödpluffig tjej sprang in i duschen för en härlig avsvalkning.
Mellis på det - sen iväg mot en bussfärd till Norrtälje ! Nya platåskorna är på, klänningen och schalen jag fick av mamma igår. Känner mig så fruktansvärt glad! Ska på sushidate med en av de finaste människorna jag känner! Underbart, längtar som få!
Uppdatering följer,
PUSS OCH KRAAAAM!!

"Tiden läker alla sår" heter det ju så fint. Och visst är det så, ibland. Ångesten finns kvar, men i mycket mindre utsträckelse. Mamma som jag smsat med under dagen, när jag hade panik - var så snäll och köpte en fin klänning och schal till mig! Något som alltid passar liksom, peppar peppar!! :)

Till middag blev det tacos, mums! Under de senaste sex åren har min tacos mest bestått av gurka, några majskorn och kanske lite tomat. Nu följde allt med och oj vad mycket godare det var! Helt klart fortfarande en favorit! Kunde aldrig ens drömma om att jag skulle komma till en punkt i livet där jag faktiskt kunde tillåta mig och njuta av mat. Helt fantastiskt!!

Jag ska inte ljuga, vissa dagar är fortfarande en kamp för mig. Även om jag kommit längre än någonsin, kommit förbi många jobbiga stadier - kommer ångesten ibland.
Tänkte göra ett ryck och slänga ut alla anorexibyxor. Vet att det bara är positivt att jag inte kan ha dem längre, men helt ärligt har jag nog aldrig känt mig så tjock. Ytterligare ett bevis på hur skevt allt blir i den sjuka världen.
Allt kändes åt helvete, men ändå vill jag inte tillbaka. Jag vet att jag inte mådde bra - varken i kropp eller huvud. Jag har kommit så långt och vägrar sluta kämpa, jag ska ända vägen in i mål!! Jag kanske inte var riktigt redo ännu bara, men det kommer jag att bli!
Hur som helst kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, skruvade på musik i hela huset och försökte överrösta alla tankar. Slutade med att pappa kom och hämtade mig, för ett apotekbesök, trodde han. Ända tills han såg mina tårar och slog mig lite lätt på låret.
Pappa får mig alltid att skratta och må bättre, jag är så lyckligt lottad!
Nu känns allt bättre och mamma kommer att hjälpa mig slänga bort skiten och köpa nytt!
Jag har så många runt om mig som hjälper och peppar :)

Friidrottsdag, på tv alltså!
Glömde ta medicinen igår kväll, sov inte en blund under hela natten. Big mistake! Var så trött så jag vet inte vad, när jag stax innan åtta, släpade mig upp för frukost. Hade hunnit igenom en del filmer, program, bilder, texter och spel.
Nu byttes det om mot VM, som även pappa lyckats släpa sig upp till. Självklart somnade han om igen och gick inte upp förrän innan lunch. Efter det sistnämnda ordet, åkte vi till en mobilaffär. Kom ut med tre mobilskal, två hörlurar och en del papper :)
Därefter blev det stadium och nya gympaskor, jag ska nämligen få börja träna snart (lyckan är total!!!) känns hur bra som helst - äntligen! Helst av allt skulle jag bara vilja spendera dagarna hemma med mat och träning. Komma igång på riktigt, med fysiken liksom. Men allt har sin tid, börja lugnt. Några steg i joggingspåret liksom :)

Ett sko-stopp senare och ett par snygga platåskor, åkte vi hem mot mellanmål, sol och mer friidrott. Riktigt spännande!
Haft en riktigt bra dag som avslutades med skjuts upp till mamma och inbärning av alla dessa kassar jag packat ned alla mina tillhörigheter från enheten i.. Blev mer än jag trodde, har en tendens att bli så liksom, haha..

Nu är det dags för en annan att städa och imorgon blir det en heldag hemma. Så jävla skönt! Känner mig så stolt över att stå på egna ben och kunna ta eget ansvar. Att följa allt och fortsätta i samma anda. Det är ett bra upplägg. Jag menar, min kamp har givit mig mitt liv tillbaka! Hur mycket bättre kan det bli?
Sov bäst! :D

Nya mobilskalet;

Jag vill hjälpa, så gärna. Vill inspirera, vara ett bra föredöme. Visa att det verkligen går, på riktigt. Det är mitt främsta mål - att bli fri. Då pratar jag inte enbart om anorexin, utan själva livet. Jag vill jobba, plugga, umgås med nära & kära. Ta dagen som den kommer, våga vara spontan. Inget är enkelt, men det kan vara så mycket mindre okomplicerat än det liv jag har levt.

Jag har svårt för att kämpa enbart för mig själv. Jag har tagit hjälp av andra, att jag kämpar för att kunna vara den människa jag är skapt till att vara, för att kunna ge tillbaka all den kärlek och hjälp jag har fått.
En inspiration försöker jag att vara, genom att peppa och själv gå igenom en helvetesresa jag aldrig bemött i dess like. Visa att det ljusa inte handlar om en osund vikt, ett komplicerat förhållande till mat, jobbiga tankar och en jävla massa ångest över en jordnöt.
Att lyckas med något inte handlar om siffror, att avstå, kräkas eller förbränna. Att ett hanterande inte behöver leda till missbruk.
Jag vill skriva en bok, berätta min historia för att sedan kunna sätta en punkt i mitt egna liv. Kanske till och med hjälpa en och annan, det skulle vara en dröm. Starta på nytt kapitel men ändå ha det med mig som en påminnelse. Att vara observant vid vissa beteenden.
Men det krävs mod. Jag ska försöka hitta det, jag lovar er - jag ska försöka.

Mitt liv. Knappt jag förstår. Vad är har hänt och vad är det som håller på att hända? Alla dessa turer, elitidrotten, sex olika skolor på sex år, extralektioner & lärare, föräldrars skildsmässa, skador, sjukgymnast, tonårsrevolt, dyslexi, missbruk, anorexi, behandlingar, medicinska problem, samtal, psykologer, sjukhus, psyk, sond, mediciner osv.
Men det värsta - mer död än levande, så JÄVLA nära graven. Jag kände det, men jag orkade inte. Jag gjorde mig redo för att dö, accepterade mitt nästa steg mot himlen, vad som helst var bättre än det liv jag levde. Ett friskt liv fanns inte på kartan, även om jag ville - trodde jag aldrig att jag skulle våga.

Men det gjorde jag. Fan, DET ÄR SÅ VÄRT! Idag tog jag mina SISTA steg på slutenvården! Pappa kom efter middagen och hjälpte mig att få hem alla saker från mitt numera tomma rum.
Så skönt!! Återkommer mer om det! :)

Tillbaka på enheten, och det sög ju. Börjat nysa igen, fick inte vara med på vilan, äh!
Kom hit ock mitt rum var upptaget, akut förflyttning - så nu är jag i rymmer där jag sov de första nätterna. Cirkeln är sluten och aldrig mer ska jag hit! :)
Åt just pannkakor med sylt och keso, pajen var godare ;)

Fångade en nysning in action! ;)

Dagens lunch - chorizopaj a la mamma!

Hey!
Herre vad dagen har gått fort! Ska tillbaka till enheten och det gillas iiiinteee! Men men, får tillbringa en ganska stor del av morgondagen hemma, ensam. Se hur det går.. Matlådor är förberedda och mellanmål inköpt - allt är fixat och det kommer att gå så bra så! Men håller er självklart uppdaterade ;)

Har bråkat lite med hjärnspöken idag. Men tagit mig igenom allt ändå, det viktigaste - maten. Jag tror att jag inte får må dåligt, bara för att jag gått upp i vikt. Att jag inte är tillräckligt sjuk för att ställa frågor om maten. Att tiden jag varit inlagd är tillräcklig för att jag ska kunna agera och tänka normalt.

Jag är så insnöad på spegelbilden att jag glömmer att sjukdomen inte sitter i ett par siffror. Även om det inte alltid har med anorexin att göra, måste jag komma ihåg att det är okej att må dåligt ibland. Så länge det inte blir destruktivt..
Nu säger jag inte att jag mått dåligt idag, men jag har fått en del tankar..

Snart sova för en annan, sleep tight!!

Gårdagens middag!

Goderkväll!
Underbar dag! Kvällen levererade med god mat och gott sällskap! Känns så himla bra att äntligen få vara delaktig. För ja, jag har alltid tillhört denna familj, men den senaste tiden har jag inte varit närvarande. Stått över alla situationer som kunde komma att innefatta någon form av mat, förutom tacos. När man kunde ta några grönsaker och stora utmaningen var en sked tacosås.
Herregud. Idag åt jag för första gången på flera år - grillat kött, potatis, sparris, vattenmelon och hemmagjord sås.
Första gången det kändes lite lite jobbigt efteråt, men oj vad värt!!

Kvällen fortsatte med kortspelet "plump", en bokad resa till utlandet och lite foto-lek med lillebrors nya iPad. Haha! Åh vad jag har skrattat gott idag. Riktig härlig dag! Vad väntar för bra imorgon då?
Ja för mig blir det INTE "måndag - ny vecka, nya tag" nej, det blir istället "imorgon - ta dagen som den kommer!" Tänker man efter finns det ofta något litet bra med dagen som varit :)

Sov nu gott alla så bjuder jag på en liten närbild av en av de fina små hopp-fotona! ;)

Måste börja att tacka för alla fina kommentarer, otroligt stärkande!! :D

Solen skiner och jag med den, hah! Nämen även om dagen är varm är telefonen alltid med, till skillnad mot TVn & datorn. Dagens teknik, aldrig lyckas man slå sig fri..

Igår hade jag lite kvalitetstid med mamma. God lunch, mellis, kista, affärer, shopping, middag & bio! Lite mysigt måste jag säga och filmen var kul - the heat!

Fyra av sex måltider är avcheckade och middagen kommer att bestå i form av grillning med mamma, älskade lillebror + flickvän! Lite utmaning, men Mys mys.

Bjuder på lite hopp-bilder, men spänsten är sämst.. Får bli nya när jag får börja träna igen ;)

Hej!
Känner att jag lever lite i dubbelmoral med min kropp. Jag är så otroligt glad över att jag lever, att jag har rumpa, bröst och ja.. En hälsosam kropp! Men ändå..

Jag har kommit till det här obligatoriska viktberget, jag vågar inte ens väga mig. Jag vill egentligen inte bry mig, inte det minsta. Jag vill äta, träna, jobba och umgås med nära & kära. Jag vill aldrig mer ställa mig på vågen och triggas av låga siffror, att aldrig vara nöjd. Lite till. Vill aldrig mer se mat som en fiende eller brottas i en kamp man bara kan förlora.
Men jag vet vad jag behöver jobba med nu - mina tankar och känslor. Det är helt rätt att antalet pålagda kilon på kroppen påverkar hjärnan och sättet att tänka på, positivt. NU när jag kommit upp lite i vikt kan jag resonera bättre med det friska jaget.

För mig är det otroligt viktigt att vara medveten och närvarande i mina känslor och tankar. Men att sen när det kmr till agerande inte låta det ta över. Blir maten någon gång jobbig kan jag sätta in mekanismen att "bara göra", sen ta itu med tankar och känslor.
Inte alltid, men ofta - är det värdens känslokrig i mitt huvud, men är otroligt stolt över att jag till 90% kan hantera det.
Så vad gör man - HUR gör man?!
Man ber om hjälp att byta en otroligt svår och destruktiv vana. Att ändra ett vanebeteende är inte lätt, speciellt inte när det blir som en försvaramekanism. Eller en falsk trygghet, känslan av att lyckas när man i själva verket bryter ned sig själv. Man kan inte tänka;
"Jag vill bli frisk, men inte gå upp i vikt"
Man måste våga släppa den där kontrollen, våga lita på de som kan & dem som vill dig väl. Mönstret blir invant och tankarna så skeva, det är svårt.
Att bli frisk handlar inte om att "bara" lägga in sig på enhet eller att gå upp i vilt, det handlar om en sjuk jävla kamp! Ett heltidsjobb som man måste arbeta med varje dag. Man blir VD över den egna individen.

Kom igen alla som tvekar - jag lovar, det finns en ende - man KAN bli frisk och livet är så jävla mycket härligare än att vara fånge i sig själv! VÅGA <3

Helluuu ^^,
Hektisk dag vill jag lova. Kort om personal och en himla massa långa och krävande samtal. Även detsamma för mig.. Så det var lite rörligt, med allt gick bra. Sen hände en grej som är så typiskt mig - glömde medicinlådan på enheten när jag åkte iväg på permis, så fick åka tillbaka nu 21.30.. Haha..

Åkte hem med taxi varpå chauffören babblade hela tiden. Hans dotter hade också haft anorexi och det mest påtagliga för honom var att Mensen försvann, han ville ju bli morfar.. Så vi pratade om mens mest hela vägen, haha! Jag må vara öppen, men det där kändes ganska märkligt ;)

Jag mår genast mycket bättre när jag får komma hem så ska försöka glädjas och ta vara på det, styrka upp mitt psyke för att möta samma jobbighet igen på måndag..
Nu ska jag sova lite, godernatter!!

Bilden; mamma & jag i bilen påväg till enheten och min medicin :p

Jag var på Pride i lördags och gick paraden. På ditvägen träffade jag på en kompis som blev lite tagen av vart jag var på väg; "är du stolt över något?"
För mig är allt bara kärlek. Jag är stolt över att människor vågar älska och anförtro sig till en annan människa. Eller stolt, jag glädjs av det!
Gayvärlden har inte alltid varit så lätt, men det är framsteg att den numera accepteras i många länder. Däremot kan det fortfarande var svårt även i Sverige. Man får lätt en stämpel eller döms på något sätt. Samhället bidrar till att Inte alla vågar vara öppna med sin kärlek och det liv de vill leva..
Prideveckan är dock underbar - all lycka, stöd och glädje! Hela spänningen sprudlar av energi - fantastiskt!
Klart att man ska vara stolt över den man är, men jag kan tycka att det inte är någon skillnad på människans kärlek bara för att man har olika läggningar.. Svårt ämne det där, bäst för mig att sova nu kanske ;)

Goderkväller!
Mår lite bättre nu, med all denna tanke&känsleström som plötsligt kom. Inte alls varit van vid. Mycket om kroppen och skeva tankar. Maten i sig har inte varit speciellt (pepparpeppar) jobbig. Med den kämpar jag på bra!
Snart åker jag på permis och då får ni säkert lite gladare inlägg och jag ska stapla upp mitt liv DÅ OCH NU!
Godernatter !

Alltså. Herre. Min. Gud.
Jag måste ha något fel på mig. Eller så är jag allergisk mot enheten, både psyket och fysiken verkar rubbas..
Till sak och poäng ;) nös konstant i 7h(!) igår, slutade vid tolv då jag kunde somna.. Sen snöt jag mig på en pappersbit som det oturligt nog låg en plastbit i från sängen (hade tagit bort lite plast från mobilen) så skar upp ena sidan av näsan. De sa att de egentligen behövde sy men att det skulle se förjävligt ut.. Haha vad man lyckas med!

Vaknade och åt frukost, sen startade nysningarna igen, och håller fortfarande på, är då uppe i ca 4h.. Haha helt sjukt!
När de andra har grupp - blev jag nedskickad till Apoteket för att köpa allergimedicin, se om det hjälper!

Nu har vi precis ätit lunch, lax med ris. Aldrig sätt en så stor laxbit men det gick ned, herre vad jag förstorat min magsäck - vart är efterrätten? ;)

Anorexi är sjukt, jättesjukt. Hjärnan spelar ett spratt mest hela tiden. Får man en kommentar "åh, vad du ser pigg ut" "jag är så stolt, ser hur bra du jobbat" "vad fin du är nu" "det är så stor skillnad". Jag kan bara prata för mig själv men tror att det är ganska lika tankar för många. Inte speciellt många varv innanför pannbenet och kommentaren omvandlas till "fy fan. Du har tappat kontrollen!" "Nu är du tjock, du har misslyckats med den enda du var bra på" "nu får jag inte må dåligt länge"
Osv.. Finns en miljon tolkningar, men ofta negativa.

När jag är hemma, brukar jag kunna glädjas av min nya snygga kropp. Men här på enheten blir allt plötsligt likt en tävling, här ska man vara smal - annars har man inget här att göra. "Alla är smaka förutom jag", brukar jag tänka. Tror att alla vänder sig om när jag gått förbi och tänka "vad gör hon här?"
Det hela ledde till att jag tog min hand runt överarmen - kom inte längre runt. Lårens tur - de går nästan ihop.

Efter lite sunt förnuft sket jag i detta, äntligen! Jag är inte bekväm här, men det är lite lättare att soppa bort. För mig är det nog mycket osäkerhet och rädsla. Något jag aldrig kunnat erkänna för mig själv.
Det blir så konstiga synvinklar här inne, efter att dag ut och dag in blir tankarna så skeva. Det mest utmärglade blir till "normalt", och nära döden blir "snyggt".

Vad fan är det som är så snyggt med tomma blickar och utstickande ben?!
INGET. Former och lysande ögon ska det vara! Innan jag kom hit skämdes jag för min kropp, aldrig är man nöjd..
Men jag MÅR SÅ MYCKET BÄTTRE nu. Jag vantrivs här, men vill INTE se ut som ett skelett igen. Vägrar det gå så långt igen, när mamma satte två fingrar under min näsa för att se att jag andades. ALDRIG.
Jag vill leva och jag kämpar. Inte att jag vänder om nu, när jag nästan är i mål! Tankar kan man ha, men man måste jobba med att kunna hantera dem när de kmr till agerande..
Herregud vilket snurr det är..

Hey!
Har fått sova ett par timmar, men är fortfarande trött. Låg som en disktrasa på soffan efter frukosten, ända fram till näringsdrycken.. Trötto..
Känns lite bättre idag än igår i varje fall. Ville bara sätta mig u taxin och åka tillbaka hem.. Vantrivs verkligen här.
Men jag kämpar!

Ska snart in på läkarsamtal, se hur det går.. Ingen av mina behandlare är här, så en annan behandlare ska vara med. Känns inte lika tryggt så det blir spännande att se hur mycket jag vågar "öppna upp" mig.. Överläkaren är i varje fall med. Detta är inför ett viktigt möte på torsdag eftermiddag, som jag verkligen hoppas går bra. Mina behandlare och jag är både laddade och spända..

Nä plikten kallar!!

Jag fortsätter framåt, jag måste det. Inte glömma och förneka. Utan minnas och lära. En liten grop, men nu två starka steg framåt ni vet.
Hoppet ska aldrig svika igen, jag har kommit så långt nu. Maten går överbra och upp i vikt går jag (läs: oroa er inte för det) men vardagen är fortfarande svår ibland..
Ibland vill jag bara ta en paus från allt, sen får jag smaka lite på livet och längtar som en galning. Ibland tvekar jag, ibland vill inte ens jag. Men hoppet finns uppe, längtan och glädjen.
Hade aldrig kunnat drömma om att vara där jag är idag, jag vet att jag tids nog kommer att klara varenda utmaning, jag vet att jag kommer att fortsätta glad och lycklig ! Jag måste fortsätta våga!!

Hej vänner!
Helt sjuk dag igår! Jag fick gå med i Pride-paraden, vilket jag aldrig ens vågade hoppas - det är ju en lång promenad!
Åt lunch på MCdonalds (check!) och tog sen glada steg mot paraden. Stötte på ett äldre par som pratade som bara den och gubben raggade lite på mig. Fy! Dessutom öppet i fruns närvaro!
Hoppade in bakom qx-flaket, sjöng, dansade och tjoade! Så kul!

Kvällen fortsatte bra med en liten kräftskiva och massa prat - det är så det ska vara! Natten var ung, men kvällen blev sen. Så har sovit rätt mkt idag,
Men det var det värt!! :D

Idag har jag träffat en av mina närmsta vänner och fått naglarna fixade lite, jätteglad!
Imorgon är det back to the Unit, längtar INTE!

Har ätit middag och är mätt i magen, renskav, potatis och lingonsylt blev det!
Skriver lite mer ikväll!
Kramen!

Ja herre, gröna Lund igår - helt fantastiskt! Var helt lyrisk över all fart, fläkt och pirr i magen! Ramlade ur kärlekstunnel-båten rakt in i vakten, Körde radiobilarna, åt på restaurang, föll i både frittfall och tilt, åkte kvasten och insane. En hel del stod på schemat och oj vad jag njöt!!

Inte förrän 20.50 hämtade taxin mig och körde mot sjukhuset. Jag hatade att kliva in genom sjukhusdörrarna men gjorde det med skratt och leende. Jag var så upprymd över dagen och inget kunde tynga ned mig!
Ganska snart närmade sig natten och jag vaknade snabbt upp till nästa dag.

Överlycklig över beskedet - en hel vecka har gått och vikten pekade uppåt - jag klarade det!! Svart på vitt, så jävla stolt och glad! Jag vet inte hur mkt, oroar mig för stora siffror - men vafan, inga siffror ska någonsin få styra mitt liv igen!

Allt känns så overkligt. Från att ha varit stört nära döden - står jag här. Starkare än någonsin och det kan bara bli bättre!

Jag är äntligen glad på riktigt !