Vad gör jag för fel?

Kommentar om hur man kmr vidare önskas! Jag har testat två olikA gånger slutenvård, samt öppenvård på capio, öppenvård, psykvård med LPT, slutenvård, dagvård och öppenvård på SCÄ men jag kmr inte framåt!! Eller lite fram och lite bak..

Vad gör jag för fel!??
Jag vill ju bara kunna äta bra, få behålla den och träna som back in the days..

Ska inte klaga men varför är allt så svart för mig?


Aaandaaaaas!

Tjo fadderittan hej, inga bilder går att lägga upp från mobilen, naa na naaa! Suck.
Mina mediciner lyste med sin frånvaro på apotek-displayen igårkväll. Inte bra, mer än så tänkte jag inte, men idag och igårkväll fick jag verkligen se ångesten i vitögat tack vare det. Mamma var hemma och förvirrade en vardag. Mitt lugn var som bortblåst och doktorn ville inte svara.
Smsade en räddande pappa som tog med mig till brostugan och sen ÖB.
Bara man tillåter sig ett par andetag löser sig det mesta och min doktor ringde. Skrev ut medicinen som jag på hemvägen kunde hämta upp, Pew. Resten av dagen gick bättre med bad, OC och 50 shades of grey, + lite disk också. Mamma åkte och hälsade på en skruttig mormor, kärlek och en extra tanke till henne, till båda. Vill bara att hon ska må bra, men hon är envis - hon är stark.


BrorsönsBUS! <3

God kväll!
Gårdagen blev inte alls bara en trist liten söndag, nej mina damer och herrar, det blev en fartfylld dag hos storebror (mitt i storstädningen)
Det var allt ifrån pysselbok, smurfarna, gömma-apan-leken, slå på rumpan och springa iväg.
Några andetag vart tillåtna under munk-ätning, innan det var dags igen!
Super mario på nintendo, Mario cart på Wii, och bowling som slog av några väl valda nerver hos föräldrarna.. När spelet bråkade med oss. Men till det bästa, gissa vem som vann? Hih. Stolt faster! Efter en sån liten tripp kan ju inget gå fel, det var en riktigt liten boozter stund som höll i sig hela dagen! Cred too smånissarna Hagberg! <3


praying kind

I've never been the praying kind
But lately I've been down upon my knees
Not looking for a miracle
Just a reason to believe

ständiga kampen

 
tjoho,
nu är jag vilse i dagarna igen, tror att det är lördag. det känns ju som det. men till min räddning vet jag att det är fredat, hihi.
veckan har gått som ett litet swish förbi alla dagar. har spenderat någe i studion och x antal timmar hos doktor och behandlare, kul kul. men ikväll blir roligt. ska över till en kompis och spela TV-spel. gillar egentligen bara att spela mario så ska försöka övertala alla till det.
 
annars har jag bara försökt kämpa med mat och ångest, kampen som varje dag lämnar mig utmattad i sängen redan klockan tio. aldrig att man slipper tankarna eller känslorna. inte ens för en liten stund. tänk den underbara dag när jag slipper det här. för ja, jag tror att det finns en väg för alla, det kommer att gå. det måste gå. jag vet inte hur länge min kropp orkar för allt det jag utsätter den för, det kan inte fortsätta såhär. men jag ska klara det.
det måste jag ändå lova mih själv..
nä back to garderoben och välja kläder, puuuss!
 

lyckligt ovetande

 
en bild på mig som lyckligt ovetande om vad som skulle komma att drabba mitt liv. en tid när träning var allt och skolan hamnade i kläm. en tid där mat inte var i fokus, utan bara ett bränsle. en tid utan ätstörning. ett liv.
 
 
 
 
 

hamnar i himlen där änglarna gråter.

 
go' kväll
hade en bra gårdag minus natten, som vi nu ska lägga bakom oss. mamma och jag.
fick en liten kommentar av S. på mitt senaste inlägg där jag tydligen hänvisade till fel dag, så ber om ursäkt för det om det förvirrade någon. hah. alert!
sitter och tittar på youtube, lite klipp om redigering av bilder i Lightroom. tror jag börjar fatta lite nu, peppar peppar. ska till studion och hjälpa till lite - så kul! Love it!
 
justeja. mamma och jag tog en trip fram och tillbaka till Gävle igår. träffa moster och hämta hem ett bord, har jag sagt det? hur som helst fick jag agera brumbrum-partner så det var att infinna sig klockan 8.00 på macken. efter tio minuter  blev det en annan mack för att hyra släp. pappa; säkert någon ung jobbare som försov sig. kan stämma lite bra kan jag tänka mig.. roligt att träffa moster i alla fall, händer inte så ofta tyvärr. men hon är bra på sms! :)
 
för i övrigt. om vinter menas dagar som denna, kan jag stå ut till sommaren. skinande sol och klar himmel, ljuset reflekterade i den vita vita snön, hur fint!?
 
 

lägesuppdatering

aloah! lugn lördag måste börja ändra på det, saknar att gå ut och slå klackarna i taket med fina vänner :) ändå lite mysigt att vara hemma hela dagen med lillebror, även om vi spenderar den största delen på varsina rum, hah. men han är bra ändå, bäst. som sagt, inte så mycket gjort och kvällen börjar dra mot sitt slut, klockan tickar på och mamma har kommit hem från jobbet. bra det, lite rörelse i huset, hah. lillebror spelar tvspel och jag häckar framför TVn. telefonen ringde och på andra sidan linjen började en välkänd röst prata. jätteglad blev jag (även om jag ogillar att prata i telefon). var fotografen jag "jobbat" lite med. följt med och fotat bröllop och lekt rövare i studion. inte varit där på hela veckan så blev verkligen glad, som sagt. bestämde lite jobbtillfällen inför nästa vecka, blir kul det - wihooow! lite lägesuppdatering bara - kul va? ;) imorgon åker mamma och jag till Gävle, berättar mer om det sen! (ps. synd att blogg.se håller på och blajjar, går inte att lägga upp bilder -.- böööh. dagens positiva; den positiva tänkaren ser det osynliga, känner det ogripbara och uppnår det omöjliga

possitiv energi :)

aloah! hur är läget mina vänner? jag mår helt okej bra. hade en jättefin och mysig gårdag,kväll och morgon! :) lite positiv energiladdning som får mig att vilja kämpa lite mer. det är bra det, allt startar med en vilja. var ute och gick lite. såg ett gäng fotbollstjejer som var ute och sprang, tänkte på gamla goda dagar och blev lite eggad. räknade upp destruktivt leverne på fingrarna, fick upp sju fingrar på sånt jag tagit till hands, inte bra. tänkte vafan och åt lite. imorgon efter lite prover på fastande mage ska jag försöka lite till, för livets skull och alla dess kommande lite mer ljusa, dagar. nu ska jag läsa lite om försäkring, måste lämna in min sisådär 100:ade telefon på lagning. jäkla tekniska prylar. ett litet leende från mig trots jobbig vecka. hejhopp, here we come!

Live love laugh , aldrig försent att börja!


welcome back

läser "välkommen" på skärmen. välkommen till vad? vill säga "mitt nya liv", det skulle ju varit det nu, efter detta år av ständig kamp. vad var det som gick fel och vart gick det fel?..slutade jag att kämpa, gav jag upp? jag vet inte,, jag var peppad när jag i början av året självmant gick in på slutenvården. tyvärr var allt så djupt gånget att min fysik förstörde behandlingen. efter turer till sjukhus med ambuland fick jag inte längre gå kvar på slutenvården. jag fick pka hem och blev sjukare än någonsin, där gav jag upp hoppet. efter överdos av tabletter blev jag tvångsinlagd på psyket där jag spenderade hela min sommar. gjorde ett smitningsförsök på midsommarafton, misslyckades och polisen kom och hämtade mig tillbaka till psyket. vid juli fick jag komma till SCÄ slutenvård för anorexin, i september gick min tvångsvård slut och i slutet av månaden fick jag hoppa över till dagvården. såhär i efterhand ser jag att det gick lite väl snabbt, men jag gav inte upp. ' vid inskrivning fick jag ett datum för utskrivning. jag gick min planerande vård, men inte en dag längre - ett erbjudande jag fick, men aldrig tog. varför inte? jag hade fallit tillbaka lite, eller snarare aldrig tagit de steg jag borde ha tagit på dagvården.. så vad gör jag nu. återgången till att straffa mig själv kom utan förvarning. så nära att falla tillbaka i alla de gamla banorna känns hemskt. jag vet inte om jag tror på mig själv, inte heller om jag ger upp. jag vill inte ge upp, jag vill klara det här. jag har insett att den sista pusselbiten är min egna vilja. och jag vill, men är nog inte så övertygad om att jag kan klara det. känner mig så svag och värdelös när jag aldrig kan lyckas med det jag ska, så vad gör jag nu, varför ska jag fortsätta? livet. det måste vara tillräckligt. livet. att återfå det. kunna ge mina nära och kära allt det dem förtjänar. ge mig själv vad jag förtjänar. för ja, jag är värd något. jag vill tro det i alla fall. och innerst inne vet jag att det är så, jag kan inte vara värd bara luft. luft och skit som är det enda jag tillför mitt liv med nu. vad ska jag tänka på när dagarna går åt skogen och jag bara vill straffa och slippa livet för en stund? livet.- back on track och leva livet. familj - utan dem hade jag aldrig klarat mig såhär långt. vänner - mina kära vänner, allt stöd. träning - något jag alltid älskat lycka - även jag är värd den känslan ibland. resa - Australien fick jag avbryta, ska inte hända igen. skola - tro det eller ej, men jag vill studera. jobb - vill ha ork och kraft att utforska nya arbeten med fantastiska kollegor. relationer - en annan än med herr anorexi. vi börjar så.. :)

doktorn

 
tjohooooah, länge sen! ;)
jag mår bra och snart är det helg, inte för att helg och veckodagar skiljer så mycket för mig. speciellt inte efter julen då min mamma haft semester största delen av "min tid" här hos henne. :) en vecka går fort..
 
igår var jag hos läkaren, 9rör (NIO!!) rör med blod skulle de ta av mig.. gick inte så bra då de efter sex stick ändast kom ut blod till två rör. ska tillbaka på måndag och se om blodlyckan är bättre. proverna är lite ovanliga så de ska skickas iväg till tyskland, om jag nu lyckas lämna lite mer.. sen blir jag även kallad till magnetröntgen eller vad det nu hette, det där när man åker in i en tunnel. måste se om bukspottskörteln är som de ska då värderna är lägre men fortfarande alldeles för höga.. det blir nog bra det :) det är dagens läge!
 
har bara suttit som en säck potatis i sängen, ska snart till stan och träffa en fin vän, blir bra det :) sen har mamma och jag beställt böcker som kommit till posten idag, wihoo - lets read toniiiight!
 
time to go, hejsvejs ;)

herr anorexi

 
hejhopp-propp!
inte gjort så mycket alls idag, den enda utgången genom dörren var en tripp till ICA med mamma. stannade förbi pappa en stund, lämna mediciner. mamma börjar jobba imorgon och vill inte att jag är själv. känner mig väldigt klämd då pappa inte heller verkar vilja ha mig hemma. smsade och frågade, sa att det var OK om han inte ville att jag kom, inget svar. är så ledsen och besviken, kanske omoget agerande från mig, men jag hälsade knappt.
 
vet att det inte har med mig att göra, utan herr anorexi-skit som kommer ivägen. alla dessa känslor av maktlöshet, utifrån. denna vilja att hjälpa till men inte riktigt nå fram. desperationen att göra allt bra, men inte bli hörd.
min ätstörning förstör mer och mer. alla relationer, vardagen, livet, ja.. allt utom den lilla kontroll man tror att man har innan man inser att den bara fungerar åt ett håll, ner i skiten. så egentligen vet jag inte om man kan kalla det varken kontroll eller diciplin. lite kanske, bara att jag använder det på fel sätt, mot mig själv, familj och nära. emot.
 
samtidigt känner jag kampen inom mig. hur nära jag är över kullen som hindrar. börjar lossna lite i tankarna, börjar bli mer tydligt hur ovärt denna kamp ner i botten är. känns verkligen som att jag snart snart är i ett stadium där jag vågar. frågan är bara, vad väntar jag på?

mammas pojkar + pappa

 
hallå där! long time no seeee..
är just hemkommen från Bio med mamma, "mammas pojkar" såg vi, ger den betyg rolig. men det roligaste var nog en kvinna i publiken som skrattade högt och ljudligt!
 
har hunnit torka tårarna sen den hemska dagen innan min födelsedag. pappa är kanske förklaringsvis orolig, men hans agerande gjorde så ont. jag fick inte vara hos honom mer. kändes och var som att bli utskatad, kändes som att jag inte hade någon stans att ta vägen. gick till mamma, satt ute i kylan i en timme och bara grät. kom in i huset och ville inte prata med en själ. var vaken hela den natten och födelsedagen dagen efter blev inställd.
 
pratade inte med mamma och betedde mig väldigt omoget, det var ju inte henne jag var besviken på.. jag var bara så otroligt förtvivlad och ledsen. hatade mig själv och det som kom emellan mig och pappa. har fortfarande inte pratat med honom sen den 27e december. känns så tomt, ett stort hål i hjärtat som bara ekar mellan klapparna.
 
även om jag varken pratar eller träffar honom, vet jag att han finns där om något skulle hända. men ändå känns det som att jag förlorat min pappa - igen.
egentligen kanske jag inte ska förvänta mig så mycket.. speciellt inte efter de senaste åren där jag låtit ätstörningen kommit först och tagit störst plats. när ångesten infinner sig är jag inte snäll mot mina föräldrar, i alla fall inte vad jag har hört.. allt detta gör mig så arg och ledsen, vilken bra start på nya året? optimisten är här! ;)
 
 
 

Dont you worry


Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Don’t you worry, don’t you worry now