hej!

min vecka började med ett nervöst samtal med överläkare på scä och pappa igår. jag visste inte vad som väntade, eller egentligen förstod jag - men hoppades på annat. en fri sommar. så blev det inte.

 

både min läkare och behandlare var oroliga. de ville inte längre ta ansvar för mig på öppenvården, det var för farligt. jag blev ett prioriterat fall och under kommande vecka läggs jag förmodligen in på heldygnsvård, igen. jag hatade iden, faktumet att jag skulle "låsas in" preciiiiiis den årstiden jag så längtat efter att få uppleva utanför vita väggar.

 

pappa hoppade mentalt upp och ned av lycka, det kunde jag se. men han visste att det var jobbigt för mig - och tog min hand. "tänk på att vi gör det här tillsammans". han är så fin, min älskade pappa.

tror de flesta i min närhet andas ut lite i en extra suck.. av lättnad. att jag ska få hjälp, mer hjälp.

 

när vi åkte hem hade jag en stor ångest-klump i magen; "vad fan har jag gått med på?! jag har ju ett val. jag vill ju inte dett här.."

nu har det gått en dag och jag börjar inse att detta är det enda riktiga. stannar jag hemma kanske jag inte får spendera sommaren alls. mina organ kommer inte att orka speciellt mycket mer än såhär. vi (jag) har redan tärt på det så mycket nu. jag försöker att tänka så - att det kommer gå bra. det är nödvändigt för mig i dagsläget att låta någon annan ta mina beslut.

 

jag hatar att behöva läggas in. det gör SÅ JÄVLA ONT att aldrig lyckas ta mig ur det. hur mycket hjälp har jag inte fått liksom?! varför använder jag mig inte ut av den. varför bygger jag upp en mur och låter inget gå in.

 

men jag längtar efter friskhet. jag kan inte förmå mig själv till att göra detta för mig. så jag gör detta för mina nära och kära. now or never.

 

 

hejhopp soliga dag!

dagen började lite knakigt med att leta reda på en ny almenacka när det inte är "sesong" (helt omöjligt) för det. tur att jag fick en extra i julas, för min hade fått en rejäl snurr och inga datum stämde..

fikade en stund i solen med mamma innan vi vände hemmåt för lite trädgårdsarbete, mest för hennes del. själv låg jag mest och lapade sol och åt en skiva melon, inte helt fel! hoppas att vädret blir detsamma imorgon, peppar peppar!

 

 

 

 

Tjollahopp! 

Villet väder vi hade igår! Tog vara på det och fick bondbränna! Tänkte bättra på den lite men då gick solen i moln. Annars har pappa och jag köpt nya krukor (intressant va?) 

med facit i hand tog det på krafterna och jag somnade i en 2h... 

 

Min kommande tatuering börjar smått utveckla sig, med lite hjälp från pappa ;) det enda jag tänker på är att låret där jag tänkte ha den - ska växa och gå upp i vikt.. Tänk om tatueringen blir helt utdragen?.. 

 

hej hopp!
solig men blåsig dag, satt ute ett tag - med filt och jacka var det perfekt. annars har jag bara varit på "möte" på SCÄ på morgonen. gick väl lite både och, är rätt kluven när det kommer till tankar och känslor om eventuell vidarebehandling..

 

lämnade tankarna på sjukhuset och gick och shoppade med pappa istället. han kom hem med både skor och två jeans. duktigt för att inte vara någon shoppare! själv hittade jag ett par fin-fina solglasögon. :)

 

 

halllå där! länge sen, vet inte vad det beror på..

blev utskriven från psyk förra måndagen. stället var inget för mig. tappade många kilon så att vi är tillbaka på ruta noll nu. surt men så är det. svårt svårt..

mycket prat om slutenvård och jag var lite inställd på det, men nu blir det nog inte så, jag vill inte missa en till sommar, så vi får se hur detta går, måste skärpa mig lite, (läs; mycket). det SKA gå.

 

direkt efter utskrivning gick pappa och jag tvärs över gatan till medicin där de tog lite prover och så, allt såg bra ut, bra det i alla fall :) veckan har för mestadels spenderats med pappa medan mamma varit på jobbet. vi har dock inte gjort många knop, mest sovit. jag i soffan och pappa i sängen..

 

nä nu är det fint väder och ut ska vi! i alla fall till bussen om orken räcker dit, peppar peppar!

 

En vecka har gått, jisses.. 

Går lite mer har mest flimmer framför ögonen, går runt nästan lite svävande. Diffust på något sätt.. Sover mest bort dagarna.

 

i början vågade jag knappt somna, rädd för morgondagen .. Nu känns det lite bättre allt efterso. - det är bra :) peppar peppar! 

 

Min älskade pappa fyller år idag, han var förbi :) grattis till honom :) 

 

nu är det sovmedicin och förhoppningsvis sömn

Heldag på psyk, kul.. Började med ett samtal med överläkaren. Hade inte så mkt till val när hon sa att går jag inte med på vården frivilligt blir det LPT. Så ja, jag är "frivilligt" inlagd.

 

har bara druckit näringsdrycker idag, personalen jagar mig med ännu en här på kvällskvisten men får inte ned ngn nu.. 

 

Pappa var här en sväng med korsordstisning :) 

jag var bara trött och sovit en hel del under dagen, se om det tar ut sin rätt inatt.

 

har fått två nya mediciner insatta, mot ångest och sömn. Ångestmedicinen tar ungefär en vecka för att se hur det funkar, så det är nog mitt minimum av vistelse.. :(

 

Orkar inte, morgondagen kommer att vara hemsk!!

Lets be straight.. Idag hände något jag gärna skulle ha ogjort. En dag jag gärna vill glömma.

 

morgonen tog sig vid med en otrevlig start med min kära vän porslinsstolen. Mamma fick nog.

någon timme senare kom pappa och två akutbehandlare från en enhet in i huset. Jag vägrade komma ut, pappa skruvade isär två toalettlås. De lyckades stänga in mig i mitt rum med dem på insidan. Jag skrek, grät och gjorde motstånd. Ingen fick prata med mig. min vilja brydde dom sig inte om.

 

tillslut fann jag ingen utväg, fast i mitt egna rum gjorde jag ett försök att ta mig ut i luften. Agerade med ett ryck for jag mot fönstret, öppnande och tog sats. Mitt i hoppet drog en hand in mig, tillbaka liggandes på sängen.

mamma blev så rädd att hon ropade efter lillebror att komma och hålla fast mig. Han kom snabbare än blixten. Och sa;

"det är synd, Denise"

 

han fick mig lugn, för första gången höll han mig i handen och min puls blev lugnare.

 

behandlarna hade tillkallat polis, sex stycken kom in och hämtade mig. Under hela den tiden höll han hårt om min hand, den enda i världen som kunde hjälpa mig..

 

resten av dagen kan beskrivas med väntan. En väntan på det värsta beskedet för mig.

det enda mina föräldrar ville.

 

jag blev inlagd på psyk. Fasar inför morgondagen så in i bomben.. Men what to do know.. 

 

Önskar att dagen vore ogjord.. Men ändå, tack ÄLSKADE lillebror <3

 

började dagen med et skämt;
lurade mamma att jag skulle tatuera mig imorgon. (hon avskyr att jag tatuerar mig under min "sjukdomsperiod". ine för att jag tror att hon skulle gilla det annars heller)

andra skämtet stod pappa  offer för. lurade han att jag tappat min nya telefon så att skärmen sprukigt. han svor lie, mohah..

 

apropå skäm nummer ett, värmde jag upp mamma lite med tanken inför ännu en ny tatuering. vet motiv, men inte placering. förmodligen sidan av låret.. det skulle vara fint! moiv; drömfångare. typ att "ringen" ligger i form med rumpan och låter fjädrarna dala ner längs låret. innan funderade jag på armen, så ska vänta lite så at det blir rätt :)

 

annars bra dag med pappa med fika och sol. dock en himla massa ångest såhär på kvällen, så nu är det sova och vakna upp till ny fin dag :) ciao!