skriker, ligger med bara ben med knotiga knän som blöder av den hårda marken. en ny skåra vid varje fall, kommer aldrig längre än till huk innan jag faller igen. igen. sönderspelade röster fyller huvudet, söker efter något att ta tag i. greppa, fånga och våga hålla i. orka hålla kvar. lägga ihop de bitar som slets sönder. eller aödrig varit hela. inga ord, sönderskalad och bortdragen. ligger och skräpar i innersta vrån. förvirrad. hjälplös. allt är sprucket och inget finns kvar. slagen i bitar av egna knogar som aldrig borde strida. vad hände med hoppet ?

måste jag förstå för att finnas kvar? vart leder kampen i huvudet när kroppen inte finner tid. änvänd och utnött.
Känslorna är för många.

Feeling broken
Barely holding on
But there’s just something so strong
Somewhere inside me

I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking

Vad är det som tar så förbannat jävla lång tid ?! jag vill ju.
vaaaaaaaad är det som är så nedra svårt?
Vad är det som stoppar min vilja att gå ur det här?