Har nog aldrig fällt så många tårar som idag. Allt känns bara svart, inget spelar någon roll längre. Förtvivlan.

Jag springer och jag springer, men likväl är det något som nafsar mig i ryggen..

Jag är helt trasslig i huvudet, har inte riktigt kunna sova pga alla tankar..

Tog en vikt imorse iaf, inte tappat något - däremot gått upp lite. Eller mest legat kvar. Där redde jag ut en orohetstanke!
Får bli dagens positiva :-)

Dagens lycka och dagens positiva;
Lillebror klarade uppkörning och har härmed körkort!
Gud vad glad jag är för hans skull, vet vilken lycka man känner!! :D
Nu kommer vi slåss om bilarna dock ;)

Nä nu ska jag börja vara lite positiv!
Fokusera på det som är bra! :))
Påminn mig om jag skulle glömma ;)

Jag måste låta det som gör ont rinna av. Jag måste våga le för det som är bra. Jag måste sluta straffa mig för att något verkar för bra. Jag måste sluta se på mig själv med avsky. Jag måste våga hoppas. Jag måste börja leva.
Många måsten, det är nog där jag gör fel..

Träffade en gammal vän för någon månad sen, första gången på länge, vi tog en fika, han visste att jag var sjuk. Vi var tom tillsammans efter min första utskrivning från slutenvården..
Han hade pratat om mig med vår gemensamma kompis. Han sa att jag fortfarande var så svart i ögonen, att det vart för jobbigt att se..
Hon blev nästan lite arg och tog mitt parti, att han hade varit ute och rest medan jag kämpat för mitt liv..

Först visste jag inte hur jag skulle reagera, blev mest ledsen för att han hade tyckt det varit jobbigt. Försökte se det som en sporre, att även om jag känner mig som en tjock och äcklig människa, är jag inte det.. Hoppas jag..

Sen tänkte jag efter och hon har rätt, jag har verkligen kämpat för mitt liv den senaste tiden. Kändes skönt att någon annan förstod det.. Att jag slapp bli dömd, som vanligt. Att ätstörningen är ett aktiv val, för det är den inte. Jag hatar att vara sjuk, Det är en hemsk sjukdom som jag inte ens skulle önska till min värsta fiende.

Vet inte vad jag försökte få fram i detta inlägg mer än att jag är glad att min kamp syns, att jag inte bara skiter i allt, som det på utsidan kan tolkas då jag fortfarande har stora problem med att äta.. Jag kämpar, men det är svårt..
Jag ger inte upp, tappar inte hoppet, även om det kan se ut och tolkas som det..

Ps. Tack för alla kommentarer, försöker svara på dem så fort jag kommer till min dator :)

Hey!
Min första måndag på länge som jag inte behöver vistas på ett sjukhus eller enhet, skönt! Men har iofs inte varit hemma så mycket..
Träffade en snäll personlighet igårkväll som jag inte pratat eller sätt på säkert 2år, så det var lite kul :)
Vi spelade supermario, åt tacos, tittade på film, lyssnade på musik och pratade :) blev lite sent så jag stannade över natten!
Mitt på dagen kom snälla pappa och hämtade mig och en julgran som jag fick, snällt! Sen åkte vi till v-by för lite julklappshopping innan vi åkte hem till TVn ;) ikväll ska jag till mamma för pepparkakshus-garnering! ;)

Hej bloggen, som jag saknat min egna närvaro. Himla app som strular, men nu ska jag inte säga för mkt så att det trasslar till sig igen! ;)

Veckan har varit full med lite dittan och dattan. Den började med en måndag hemma efter en hemsk natt efter pepparkaksbaket.
Åkte till enheten på tisdag igen, tog prover och vikt. Förgyllde eftermiddagen med en tripp till fotografen, så himla kul! Kom hem 23.00, hade hur ont i magen som helst och var heeelt svullen. Tryckte lite och svapp så kom delar av lunchen upp, helt jävla sinnessjukt! Hur kan det komma upp efter ELVA TIMMAR?! Fattar ingenting.. Menmen, tiden i salongen var som vanligt bra :)
Kom som sagt hem sent så slocknade ganska snabbt sen..

Onsdagsmorgonen blev seg och började mindre bra, bråkade med både mamma och pappa från olika håll. Tänkte jävlas genom att inte gå till enheten alls, men kom efterhand på att det är bara mig själv jag förstör för, så tog mitt förnuft till fånga..

På kvällen mötte jag upp min kära vän i stan, vi gick på RFSL julfika-fest. Vi drack glögg, pepparkakor, vindruvor och julmust light. Lyssnade på orkester oxh framträdande + många fina människor!
Därefter åkte vi hem till henne och fortsatte julandan med glögg och stoppa i nejlikor i apelsiner. Myste och pratade om allt mellan himmel och jord!
La oss sent men tro det eller ej, jag kom upp imorse ;) jobbig dag på enheten, men gårdagen överglänste :)

Himla långt inlägg nu känner jag, hah. Orkade ni er igenom det? ;) ciao!

Tjohoo!
Dagen började med ett besök till doktorn för att ta prover, vilket som
Vanligt tog många stick.. Men nu är det gjort :)
Dagen har fortsatt i ett lungt tempo och nu ligger jag framför TVn, skulle värma kudde men hittade den inte, så tog mina micro-tofflor som tyvärr användes för sista gången, iaf den ena som jag råkade bränna upp i micron, hoppas att den inte gick sönder själv.. :0
Det här är så typiskt mig och just en sån sak som mamma tjatat om i hundra år utan att jag lyssnat på varningen.. Äh!

Körde lite solfjäder under brandvarnaren och öppnade fönster så slapp vi tjutet ;)

Kvällen verkar bjuda på en kul träff med lite kompisar om den ena hör av sig någon gång idag.. Bah dåligt tålamod..

Här är iaf en bild på pappas middag, fint va? ;)

Hey!
Det tog emot idag att gå till enheten kan jag säga, var nära att vända. Många många gånger..
Men jag tog mig hit. Förmiddagsmål och lunch är avklarat, men det gör väldigt ont - i magen. Så min inflammation är nog inte helt bra än, är glad att jag slipper kräkas upp maten i alla fall, peppar peppar.

Imorgon är det samtal och prover, hoppas på att kunna hämta ut medicin idag även om jag börjar bli lite förundrad om det verkligen är bra för mig att äta så mycket medicin. Något onaturligt verkar det i alla fall vara som tär på min kropp. Undra vad som gjorde mig sjuk denna gång? Jag gissar starkt på salt..

Om en timme är sista målet för dagen här, sen hem. Skönt. Blir nog näringsdryck ikväll, gör för ont för att äta.. Känns inte värt det .. Gud vad negativ jag var idag då.. Förlåt :/

Ps. Skickar en extra tanke till min ena faster idag.. Ciao!

Förmiddagsfika;

Jag kan inte sova, en känsla jag har är så hemsk.
Tittar på bilder av mig själv på Facebook, känns som att jag tittar på någon som gått bort.. Vet inte varför, det har känts så förut.. Ger jag upp? Nej, men vad är det som händer?

Jag kan bara hoppas att det är en känsla av att mitt sjuka liv är passé.

Jag vet att jag väntar i onödan, för att det är bara jag som kan göra något åt det. Men varför är det så himla svårt och varför är jag inte stark nog?