baksidans erfarenheter.

inte en enda blund fick man. hmpff.
det närmar sig. allt. tiden är knapp till foten första stegen, foten ledande in bakom stängda dörrar. jag får inte se det så igen, jag vet. men.. känslor, tankar och inte minst minnen. det enda jag riktigt lyckas dra referenser och paralleller till. jämförelser, påminnelser och kampen. jag vet att det var över tre år sen, men det är det jag kan om slutenvård. min enda erfarenhet. det där som ledde till intetförstående, motarbetande och en saknad förståelse. tips och ideér på något som bara gav gödning till en mer ingrodd ätstörning, inte bra. så fel så fel, men så in i bomben naiv och bestämd. öppenhet är svårt att dra fram med den ständiga tankegången mellan gamla tider. orkar jag? jag måste. jag väljer. men fan för alla tankar och minnen.



två bilder från -08, på Capio. Julafton på rummet och födelsedag fyra dagar senare - i korridoren.
hemska minnen. och nu ska vi tillbaka. känns ju väldigt bra. hah..

Du är så modig och klok min älskade dotter! På måndag tar du nog det första riktiga "hands-on"-steget mot ett liv i frihet! Riktig frihet där du kan välja vad du vill utan att vara fången i en ätstörning.

Det kommer att ta tid, det kommer att vara tufft - men jag tror att du nu äntligen har motivationen att lägga det fokus på dig själv som du behöver!

Du har alltid funnits till för alla andra, men nu får de stötta dig och du får lägga allt fokus på dig själv! Att bli frisk! 100% av varje sekund kommer att gå åt till det. Och jag är helt säker på att din vänner förstår! Att de inte ställer några krav på dig! Att du bara får ta hand om dig själv! Att de stöttar dig med glada hejarop! Och att de förstår om du inte orkar fokusera på annat än dig själv!



Var inte rädd - du kommer att klara det här !! Jag vet att det är så! Nu vet jag det!! Och vi finns alla här för dig! Varje dag, varje timme, varje minut!!



Kramar i massor!!