Den lilla förlorade biten.

 
Nu har snart tio dagar gått. Tio dagar utav utmaningar. Den där kampen där inne, den där som ingen riktigt ser. Den som man i tystnad både måste agera soldat och sjukskötarna. Spränga itu allt i bitar, för att sedan försöka pussla ihop allt. Oavsett om man ser vilket bit som saknar, finns känslan av tomhet - pusslet är inte komplett. 
man tänker att det bara är några små unkna bitar som saknas och att dem kan man lika gärna leva utan. Man ser ju ändå vad som saknas och något bit hit eller dit kan väl inte spela någon roll. 
Men det är just den, den sista lilla jävla biten som ger fönster en spricka. Utan att synad kan det krävas ett slag och hela rutan går i tusentals bitar. 
Nej, ända fram. Ända fram och i mål ska vi denna gång. Inte nonchalera bort den där sista pusselbiten som ingen egentligen ser att du hoppar över. 
 
 
PS. Apropå nystart, en ny väg och en framtida lycka. Klippte jag av mitt hår 👆
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: