Krig

 

En natt som så många andra, sömnlös trots grumliga ögon. Tankarna är många, de står på olika sidor och skjuter små impulser mot varandra. Försöker att ta över och influera motparten. Röra ihop smeten ännu lite extra. Och där står jag, som ska betraktas som någon sorts ledare. En bedragare bland folket som kämpar för sitt. Varför den personliga fighten kräver ett uttryck - vet jag inte. Men att välja mellan gott och ont när vetenskapen om att det onda alltid för med sig något gott - gör det hela mer än komplext. 

 

Jag har två veckor på mig, ungefär. Att sortera och leta reda på en motivation som finns, men ofta överröstas i stunden. Jag vrider och vänder, vet vad jag vill men något gör mig osäker i om jag verkligen kommer att klara det. Skulle jag inte ha gjort det för länge sedan då? hur kan jag göra det annorlunda denna gång - och varför finns Google för att fuska på proven - men inte ens ha en lösning på livet? Något som pågått så länge här på jorden. Hur lever man och hur vet man vad som är rätt och vad som är fel? Partierna slåss, krigen fortsätter och grannarna bråkar om den gemensamma busken som inte klippt. Varför kan inte mina tankar skaka hand och jobba tillsammans, sprida ut sig på det plan de bäst trivs och platsar på? 

 

Två veckor var det ja. 

Vännen, jag blir så ledsen över att du mår så dåligt igen. Har så många ord, men vet inte var jag ska börja. Tänker på dig och snälla ta chansen att åka till Capio. Vet att det är ett helvete. Livet ska inte vara såhär, vi är värda så mycket mer..ja du med!
Känner så väl igen mig i dina känslor, men du kommer klara det. Det är din tur nu att verkligen få börja leva. Jag har också många gånger tänkt att varför klarade jag inte det de andra gångerna?
Kanske var det tvunget att gå igenom alla snår för att inse verkligheten. Du står inte ensam och du får skriva till mig om du vill, eller sända sms. Bara hör av dig till min mail (står på bloggen)
Många Kramar <3

"Kul" att du är tillbaka.. Jag följde dig tidigare, men gav mig nog aldrig till känna.

Jag förstår de inre striderna.. Jag lyssnade på Birdy's låt "You're standing in the way of the light" och kände att dessa rader, likväl som det är en text om förhållanden, passar in på striden som jag ständigt dealar med inom mig. Den förnuftiga kämpen och den där misströstande och uppgivna slagna kämpen..

Jaha.. det gick tydligen inte att "klistra in".. Nåväl.. Om du är nyfiken så får du googla.. ;)

Jag önskar såklart dig detsamma.. Att bli fri på R I K T I G T. Men jag fattar grejen att man liksom inte är modig nog att gå all in - det är väl därför sjukheten hänger sig kvar. Likt en cancertumör som bara delvis är bortopererad och därför kommer tillbaka. typ..