Förlåt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt senaste inlägg. Tänkte inte riktigt på att bilderna kunde framkalla en del triggande eller att de kunde överrösta det budskap jag ville nå fram till. Som många av et säkert förstår, kämpat jag fortfarande med en otroligt betydande skevhet. Min spegelbild är varken smal eller anorektisk - den är bara ful och misslyckad. Om jag skulle fortsätta att söka kontroll eller ett bättre mående med fokus på så låg vikt som möjligt. Att alla de funktioner som mitt fruktansvärt sjuka beteende fyller, skulle jag dö långt mycket tidigare än mitt första äkta leende. Den "kontroll" jag tror mig inneha, det intryck jag ger som fungerar som ursäkt, är en helvetes manipulation av mig själv. Jag springet från problemen men blundar för att jag faktiskt redan står mitt i skiten. Imorgon bitti skrivs jag in. Känslor och tankat är många, ångesten hög. Men jag vet, jag vet att en sista chans kan livet ändå vara värt. Se om det är något för mig. Men detta är nog absolut sista gången innan jag ger vika och avslutar tiden som jordbo.