nattpersonalen spatserar utanför min dörr. Ständigt i beredskap för att fimpa mobil eller dagbok innan handtaget tryckts ned och öppnats upp. För deras oro byggd på att jag inte sover, behöver dem inte riktigt ödsla. 

förmodligen är det ingen av varken behandlare, läkare eller patienter som vet hur jag mår. vad jag gör när ingen ser och att jag blir lika svart som natten när mörkret faller. 

Jag faller handlöst. De klara och resonliga tankarna är som bortblåsta. jag tror att allt hinner ikapp då, eller också kan jag stänga av dagen med vetenskapen om att jag "tar hand" om det om natten. Att allt hunnit ikapp lagom till släckning. Jag befinner mig då i både en annan värld men även i en annan person.