Segodag. Förbärmar mig över trappen som fick mig att falla, eller möjligen mammas skor på fel fot. Hur som haver känns det även idag och hela länden dunkar, nu vet jag hur en inhamrad spik känner sig. Inte nog med att jag inte är något vidare flexibel, nej hela rörligheten är på noll. Undra hur blomkrukan jag drog med mig i fallet mår? Trött pga obefintlig sömn och rastlös pga indragna valmöjligheter. Försöker dra mig det längsta från att inte klaga, men de senaste dagarna har verkligen varit skrutt - vilket till synes inte verkar vilja vända. Vet inte om jag är ovanligt känslig just nu eller om allt faktiskt händer på en gång. Har mycket att komma med men vågar inte stolpa upp det då jag befarar en förlängd lista inom en snar framtid.  Jaja. Bara att acceptera att man mår som ett russin ibland..