D E n i S E

Idel öra, jag lyssnar ju. 

Öppnar upp, mina egna ord. 

Tyst när sig bör, hörd när det behövs. 

Tänker i mina banor, letar perspektiv. 

Känner av, handen på hjärtat. 

Vad säger du? Vad säger jag? 

Eftersträvan att förstå, egna individen. 

Närmst, bästa vänner. 

Medvetet agerande, förstående känslor. 

Är det inte så det ska vara? 

Frånvarande bollplank, dämpat eko. 

Ut och iväg, inte tillbaka. 

Inåtvänd, trassel av inälvor. 

Hur ska jag se? 

Historia, barndom av minnen. 

Uppväxt, en pågående utveckling.

Förändring, alltid samma person. 

Eller? 

Skrivna kapitel, blanka sidor. 

Dåtidens svar, nutidens frågor. 

Löpande steg, färska avtryck. 

Omöjligt tidsgrepp, en svunnen värld. 

Hur ska jag identifiera mina känslor när jag aldrig varit där förut. 

Hur ska jag känna mig själv med alla frågor? Hur läser jag min pågående bok? Hör jag vad jag säger och vet jag vad jag vill? 

Vill bara krama om dig <3

Jadu vännen min - vet man någonsin vad och var man vill? I perioder är man solklar över vad man vill, sen kommer perioder med total noll koll på vad och vart man vill, sådär håller det på ....så endera deppar man för att man inte har vägen utstakad för sig och vet precis eller.... så....ser man på med spänning och nyfikenhet om vad som kan dyka upp runt hörnet.....det kan ju vara något väldigt roligt och spännande och gudomligt härligt :-)