Hör mig, se mig, tro mig.

Journalen hänger än runt halsen, synlig för världens ögon. Historia jag arkiverade för att glömma, papper som skulle brännas. 

Jag krossade allt vad det forna livet drog ned mig i, dödade demoner jag trodde var mina vänner. så många snedsteg, så starka krig. Blodet ligger torkat i ringen, spår av mitt DNA på marken. Jag finns skriven, men aldrig trodde jag mig behöva dras med det förflutna jag en gång stängde alla dörrar till. 

allt jag önskade var att bli sedd för den jag är, inte för den jag var. Då hon var tom och kvar fanns bara ett skal.

jag anser mig bevisat förtjänad tillit, uteslutet dömande och den kvarliggande skeptiska tanken. Mina steg är fria, men ni befarar de styrda. Hur länge, hur ofta, hur bevakade ska de behöva vara? 

Snälla släpp, precis som jag gjorde. Låt mig andas, låt mig visa, låt mig gå fritt. 

Jag är tillbaka, jag har stått här ett tag. Rest och lärt mig, jag vill inte behöva försvara varenda steg jag tar. Våga lita, tro och hoppas. 

Sluta dra mig tillbaka dit jag så länge försökt ta mig ifrån. Slipp mig påminnas om hur jag var när jag inte var mig själv.

 

Hej!

Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att delta i mitt examensarbete genom att svara på några frågor över mejl? Min Mejl är: [email protected]

Det ekar tomt efter dig.. tänkt så mycket på dig och hoppas att din frånvaro beror på att du mår bra och känner på livet <3 ..saknar dig
Ta hand om dig fina.
Kramar!