Back!..

 
Lösenord ni vet.. 
 
Jag trodde att jag mådde bra. Kämpade mig ut från det egna fängelset. Väntade på att livet skulle ta mig, insåg aldrig att det var upp till mig att stå stadigt. 
 
Det är mycket som tycks ordna upp sig, men mycket som drar mig nedåt. Inte på samma sätt som innan - till det har jag ju verktyg för, men det nya. Hur fan bryter man gamla mönster och hittar nya sätt utan att ramla innan funna rutiner?
hur vet jag vad som är en "bra" dag, en "stabil" status, utan att ha varit med om någon? 
Att relatera utan egenupplevda tider gör mig frustrerad. 
Jag fick en andra och tredje, kanske fjärde chans i livet. förväntas jag då inte att ta vara på varje minut? 
And what if, what if I just cant handle life the way I'm supposed to?.. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: