Sjukhus
On tha buuuuuss to the unit. Fy, säger jag varje gång. Vikt idag, även om jag inte bryr mig det minst längre, får jag en del obehag. Allt som är kopplat till anorexi får mig att rysa till. Jag vill inte veta av det längre, jag vill varken vistas på sjukhus eller i en sjuk miljö med fullt av minnen som gnager på gamla sår. Jag bryr mig inte om att det blir är, det finns redan. Jag vill bara gå vidare. När jag är hemma känns det verkligen så, att jag har ett helt nytt och annorlunda liv. Men när jag kommer till enheten påminns jag om allt, det blir bara jobbigt.. Känns som att jag är på fel plats och vill bara hem till MIN vardag. Jag skiter fullständigt i antalet siffror på vågen, när jag skrivs ut kommer jag aldrig att väga mig, jag vägrar. Aldrig ska jag fastna i det beteendet igen. När de minskande siffrorna och den låga vikten blev någon form på bekräftelse av lycka och kontroll att man faktiskt klarade av något. Så disciplinerat, så envis, ..destruktivt. Aldrig mer.
Men jag får se det som att för varje dag jag är där, får jag ännu en chans att visa att jag inte passar in där längre, att jag gått vidare från allt vad ätstörning heter.
Punkt!! :)
Postat av: Lilla hjärtat
Det är skönt att d känner så, att du vill vara hemma och att det känns bäst, men framför allt att det är en plats där du verkligen kan leva. Tillåta dig att leva och vad det än visar så är det några löjliga siffror som inte betyder någonting när de ställs bredvid hur vacker du är! Det är jobbigt när sådana känslor kommer till en så fort man kliver innanför en dörr. En dag där betyder en dag närmare ett helt fritt liv långt bort ifrån allt vad ätstörningar för med sig. Kramar om dig <3 Varit dålig på att kommentera, men jag tittar in här några gånger om dagen :) Så du ska veta att du är saknad av mig när du gått vilse på någon buss eller liknande, hihii
Postat av: K
Du är¨jäkla bra vet du det!:) En stor inspiration!!!!!!!!!!!!!!!!!