Dagen har varit lika pigg den. Mysmorgon och lite utvilande, en tripp till SATS, sushi hos pappa, bubbelbad, hårfärgning och fredagsmys framför prison break. Helt perfekt dag rakt igenom! Njuter i fulla drag av att göra allt och ingenting. :) 

Så mår för i övrigt bra, länge sedan man kunde tillåta sig av att få ont i magen av nötter, konstig känsla det där, någon slags hatkärlek. Jag menar, känslan i sig gillar jag inte, men tanken om att jag numera 'vågar' känna så gör mig bara glad! Det är fortfarande helt overkligt för mig, att allt äntligen är över. Anorexin drog kortaste strået och jag vann, tillslut. Hand i hand har vi gått tillsammans i allt för många år. Demonen var min bästa vän och likväl som jag manipulerade min omgivning, bedrog han mig. Lurade och fick mig att falla. 

Aldrig mer kan jag med säker röst nu säga, never ever again. Känns så otroligt skönt och jag vill känna mig stolt men tanken om att jag "valde" att inte äta och vägra vård in i det sista, stoppar mig till det. Är dock medveten om att detta sätter igång en diskussion hos er. Jag vet att man inte "väljer" att vara sjuk och må piss. Jag vet verkligen hur det är. Men nu över till det bra - jag är lycklig! Vågar knappt skriva det i rädsla av att det ska tas ifrån mig... Nu ska jag försöka vara duktig och somna! 

Hej svejs!