Mitt liv. Knappt jag förstår. Vad är har hänt och vad är det som håller på att hända? Alla dessa turer, elitidrotten, sex olika skolor på sex år, extralektioner & lärare, föräldrars skildsmässa, skador, sjukgymnast, tonårsrevolt, dyslexi, missbruk, anorexi, behandlingar, medicinska problem, samtal, psykologer, sjukhus, psyk, sond, mediciner osv.
Men det värsta - mer död än levande, så JÄVLA nära graven. Jag kände det, men jag orkade inte. Jag gjorde mig redo för att dö, accepterade mitt nästa steg mot himlen, vad som helst var bättre än det liv jag levde. Ett friskt liv fanns inte på kartan, även om jag ville - trodde jag aldrig att jag skulle våga.

Men det gjorde jag. Fan, DET ÄR SÅ VÄRT! Idag tog jag mina SISTA steg på slutenvården! Pappa kom efter middagen och hjälpte mig att få hem alla saker från mitt numera tomma rum.
Så skönt!! Återkommer mer om det! :)