Muffins.


Dag nummer tre. Tveklöst värsta hittills. Som jag befarade, stegrande jobbighetskänsla med toppen i mående under tredje dagen.
Salta vätskor längst torra kinder hela eftermiddagar, rödsprängda ögon och hickande axlar. Känns nästan som att huvudet ger upp. Så ont, på så kort tid. Hur ska man klara månader när bara några dagar får en att stoppa huvudet i sanden?.. En fråga jag måste vänta på, istället för att springa iväg, smita.

Ett matmål kvar idag. Efter det kampen mot nästa. Morgondagen och dess utmaningar. Vi fick en "överraskning" idag kl 14.00. Muffins till fikat. Fyblä vilket kämp. Pappa hade precis varit här i en timme, spelat ett parti yatzi. Jag vann, hähä.
Försökte komma ihåg krokodilerna man gjorde med pärlor, kan inte riktigt minnas exakt. Blev en lite missanpassad en, kanske precis som jag.
Aja, magen är en boll men jag får väl bara bita i det sura äpplet och fortsätta mot kartet. Hoppas att ni mår bättre där ute. Tappa inte hoppet, ge inte upp. Bra.

PS. man måste bädda sängen här.. Hah.. Mamma?..


Postat av: sofia

Det blir bättre! det blir mer okej. Magen kommer lugna sig, du kommer lugna dig. Sånt här tar tid. Du är suuper <3 kramkramkramkraaaam

2012-03-07 @ 23:25:39
URL: http://coconat.blogg.se/
Postat av: nicole

Perfekt sätt att lära sig bädda sängen ju! Övning ger färdighet :)

2012-03-09 @ 11:35:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: