Ska vardagen vara såhär önskar jag inte ens ljus. Då vill jag bara sova mig igenom dagen, varje dag.

Borde inte deppa. Egentligen. Men nu gör jag det ändå, och klagar på mig själv. Jag väntar ju bara, på mig själv.
Hur svårt kan det vara att leva ?!