ätstörningskliniken
hellu hellu !
började morgonen med att rusa ut till den redan motorputtrande bilen. rullade vidare och hämtade ut mammas och mina nya glasögon. böjde till bågarna och satte oss i bilen igen. tog kurs mot den ena ätstörningskliniken i stan.
änmälde min inkomst och satte mig i väntrummet med mamma, inväntade storebror som hade gått för långt. närmare bestämt till fel ingång, Maria Ungdom. hah.
Läkaren ville börja samtalet enskilt med mig. hon trodde att storebror var min pappa och fick inte riktigt ihop snöret med min komplicerade familj, och dess olika grenar och knytningar. förstår henne väl, men tror att det har klarnat lite nu.
efter ungefär en timme fick de andra två komma in. och allt lät bra, jag pustade ut under hennes mening "det som allt kan sluta i, det är bra om vi pratar om det också, - om du inte bestämmer dig och vänder på det, blir det helt enkelt sjukhus, sond och dygnsvård. "-ja dit behöver vi ju inte gå", tänkte jag säga. men snaran både på min lina och hennes min drogs åt efter vikt och uträcknat BMI. då vart det osäkert om jag över huvud taget skulle komma därifrån, eller om vi körde direkt med sjukhus. alternativt sond på psyket. jag testades, och hon hämtade en näringsdryck. "nu dricker du upp den där under någon minut." jag gjorde dit och fick komma hem. med ett löfte och ny tid. tills på tisdag MÅSTE jag ha gått upp 1kg annars lägger hon in mig på sjukhus. jag sa att jag nog skulle klara det. men lite press när jag räcknade ut att tisdag är om fem dagar.
med ord om ett livshotande stadie, och förbjuden att göra något annat än att proppa i mig och ligga i sängen fick jag strycka alla planerande helgsaktiviteter. mitt späckade schema förblir tomt. trist som en urvriden trasa.
mamma och jag åkte till ICA och handlade. gick förbi en affär och köpte mjukisdress till mormor, morfar fick en liten sudoku tidning att sysselsätta sig med under dagarna.
jag måste rensa ut mitt huvud på dåliga tankar nu. strunta i ångesten och börja göra. bearbetar detta över en mugg te & honung. men jag är fortfarande tveksam ..vilket känns lite typiskt ..dumt. för direkt i huset drog min ångest igång.
jag har svårt för när läkare säger "nu går du upp 1 kg på 4 dagar!" samtidigt som jag förstår vad dom menar, man måste vända trenden.
SE NU TILL ATT FIXA KURVAN! den ska peka lite upp, och det är lixom ingen fara. Det är vad som behövs för att komma vidare.
Det låter som om det var ett bra möte i alla fall? Vad känner du själv angående inläggning? Skulle det vara skönt att bara släppa allting?
Inläggning är ju, ifall det sker av egen vilja, väldigt bra och kan verkligen ge livet tillbaka.
Kram <3
FINA! Kämpa på, du kan detta! Visa bara att du vänder! Fokusera inte på + 1kg-siffran utan på att vända! De är det dom vill se! Hur känns det annars? Hur vore inläggning tror du? Tror du du skulle kunna vända det på egen hand själv? Får man fråga vad du har för BMI nu? Kramar fina fina du! JAG TROR PÅ DIG!