hejsan. är hemma en snabbis nu. lovade lilla J. att ta med nagellack imorse, hennes är rena tjocka gröten. vilket jag såklart glömde bort. men nu är jag hemma och ska strax vända tillbaka till jobbet igen, idag är det riktigt kul!

---

jag kom på att jag glömt berätta om besöket hos min behandlare. mitt liv är som det är och till det hör upp- & nedåtgående veckor till. tror, eller kanske mer vet.. att jag är inne i en ganska dålig svacka. mår inte alltid jättebra. till och med väldigt väldigt dåligt. inte alltid, men ibland. otroligtotroligt svårt med maten. att få i sig över huvud taget. vilket är jävligt dumt då jag precis börjat jobba lite mer. jag gillar ju att jobba. skulle jag orka, skulle jag kunna - hade jag på två sekunder valt att jobba hela dagarna. glädjen och orken jag får av att träffa människor tror jag inte att jag kan finna i så mycket annat. helt underbart och jag älskar det.
något jag ALLTID vetat, vad jag än jobbar med, vill jag jobba med människor. jag vill hjälpa, alltid. vill se alla le.

hur som haver. Mia [behandlaren] är en av de största och viktigaste punkterna nu. jag måste ha hjälp. för jag vill leva. egentligen vill jag det, trots de gånger jag tvekat och försökt avsluta. har jag varit glad att jag vaknat upp.
jag är lite av en fånge i anorexin, och då ska vi inte prata om de begränsningar den ger. jävlajävla skitgrej.
det svåra blir när jag inte kan förklara och ingen förstår.. 
MEN. jag kommer inte heller förstå alla människors problem, så jag kommer få bita i det sura äpplet. exempelvis kan jag aldrig förstå hur det känns för en mamma springa in i väggen ..x2. förrän jag sprungit själv. 

samtalet hos Mia fick mig att inse lite till. anorexi är ingen sjukdom, säger hon. jag vet inte vad jag ska säga det. men det är ett uttryck, missbruk, kontroll? jag vet inte. men det är i varjefall en diagnos på mina papper i journalen,. en stämpel jag får om jag börjer mig framåt och visar en knotig rygg eller bara betar i maten. 
men det har inte med det att göra. tyvärr. skulle kanske vara lättare. sätta mig i tvångströja och mata. tvinga. 
nej. det här handlar om psyket, känslor. nu har jag snurrat bort mig i orden på detta långa inlägg, men .. 

den stora tjejen på snart 21år bär på en liten flicka med saknad. en saknad man inte kan ersätta.. en saknad från barndom och tidiga skeden i livet. en pusselbit som försvann under sängen som efter ett par år flyttade till sopptippen. ett liv som aldrig riktigt höll samman. en själ som aldrig tillhörde kroppen. en saknad, ett sökande. 
frågetäcken efter frågetäcken och obesvarade frågor. ..men jag ska reda ut allt nu. frisk kommer jag att bli. 
bara en fråga om tid. 

och jag kommer finnas i livet, alltid.