en rädsla inom mig skickar ut signaler. varningar. något säger att blir jag frisk, låter jag mig känna glädje. då har jag misslyckats med det enda jag lyckats med i livet. detsom öppnade folks ögon. det som fick ,mig att synas. jag vet innerst inne hur fel det är. vet att det jag tror mig ha lyckats med i själva verket borde ses som ett misslyckande. halkade in på en räkmacka, jag försökte aldrig bli smal. försökte aldrig få anorexi, försökte aldrig må dåligt. men jag ville synas. dock på ett possitivt sätt. men alla sätt blev bra, det fick duga. jag tog det. bara någon såg mig. kände mig så liten förr. hade så mycket att ge, men visste varken vad eller vem jag var. drog till med något som syntes. ofrivilligt, men märkte att jag fick oroande ord och varsamma ögon. tillslut var det inte kul, men i början .. jag vet inte. gah. allt bara snurrar.
egentligen vill jag ju inget hellre än att bli bra. frisk. jag kämpar ju för det varje dag. men nu börjar det faktiskt bli lite svårt i huvudet. något tar emot ju längre jag kommer. dem sa ju att det skulle bli lättare för varje steg framåt.