nätter borde inte få finnas. sitter som vanligt med högar av ångest. dimper ner från ingen stans, klämmer åt runt mitt huvud, tynger min kropp. jag är lite mindre arg sen bilresan. jag skojar inte, var som ett litet envist barn, nyligen firat sin femårs dag. gjorde revolt genom att vägra prata med mamma. som sagt, envis. kokade av ilska, frustration och besvikelse. jag är lugnare nu, men har fortfarande kvar samma känsla av svek och frustration. ilskan har gått över mot mig själv. varken blev eller är arg över det hon sa, bara litelite besviken över det hon tror. men mest är det denna kamp om att stå upp och vara ärlig. jag kan inte förvänta mig att bli trodd, inte som man hållt på genom åren med anorexin, träning och allt.
men denna gång, när jag verkligen försöker tala sanning, vara ärlig och rata varenda jävla lögn. då är det svårt att komma ifrån den där frustrationen att inte bli betrodd. det är så mycket lättare att ljuga, det vet jag. men i längden ..big nono. det är så himla lätt att ramla tillbaka i det, tänka 'dem tror mig ju ändå inte'. kanske borde tänka att jag gör det mycket för mig själv, kämpar för ärligheten. men jag har svårt att göra saker för mig själv. but I will keep up the fight. the good one. 

---

 Lies make it better
Lies are forever
Lies to go home to
Lies to wake up to
Lies from the altar
Lies make you falter
Lies keep your mouth fed
Lies till your death bed
Lies.

---