hejhopp!
kan bara sova och sova tills någon ber mig att stiga upp. dagarna är inte lika roliga längre. vaknat med samma gnagande känsla nu sen i söndags, tänk om dem ringer. och därifrån spinnar allt vad negativa tankar heter.

utdaten igårnatt ska vi nog inte bry oss om. lägger mig aldrig med tom mage, och jag var bara arg när jag skrev det.  men känns lite så, när jag väl äter är det ändå fel. ibland känns det lättare om jag bara slutade försöka och la av med att äta helt, men då frodas bara anorexin ännu mer. att bara äta "som man ska" känns dock ännu mer jobbigt, ..och längre bort. men att fortsätta försöka och få i sig näring, det ligger nära. så försöka ska vi.

om inte annat borde mamma vara glad om jag äter något på natten när jag inte kan sova, det är ju trots allt då man inte gör av med lika mycket som om man skulle äta på morgonen och senare gå runt hela dagen.. jaja.

nej vart var vi. f ö r s ö k a .