KONSTEN ATT ÄTA.




natten till måndagen för en precis vecka sedan, var den innan Åland. den natten jag började få "kalla fötter", nervös på riktigt för hur allting skulle gå. Ditresan gick väl bra, då jag våga dricka något som inte var sockerfritt + köpa ett äpple och tugga upp, medan de satt på pizzerian. det brukar gå relativt bra att sitta med på sådana ställen, men denna gång ville jag bara därifrån, kändes riktigt jobbigt. kan bero på min ovetenskap om hur mina två vänner tänkte och tyckte om mig när jag bara satt med.. middagen kom, chili con carne. jag värmde frysta grönsaker i micron, och när det tog stopp, matade Linda mig med dem, ehe. "Åt du upp alla i din skål?!" fick jag som fråga sen, "ja.." svarade jag och fick en klump i magen av att jag ätit för mycket, även om hon bara menade att jag var duktig.
Tisdag vart det Tacos efter mitt te & honung. gick hur bra som helst. förmobligen min störta portion tacos hittils. Ångesten väntade inte länge dock .. fick peppsms av mamma, pappa och storebror. jag försökte verkligen.
Onsdag stod för pastasalladLunch, tur som det var fanns grönsaker i en skål och pasta kvar i kastrullen. jag fick en tallrik från den ena. så det gick bara bra. Middagen var grillning. jag hade med mig två majskolvar på spett, mästerkocken var i farten igen och lyckades tappa ner sina mellan det ENDA hålet vid kansken av gallret, hah.. men jag fick smacka grillad majskolv, paprikaröd, paprikagul & championer. gick bra det meeeeeeed
Torsdag blev lite knepig då vi gick upp vid två så lunchen blev 18.30 på kvällen. potatismos med köttbullar.
jag sprang över till vårat boende (vi spelade några grenar av OS på grannens tomt) och åt lite sallad.. in på småtimmarna stack dock hungern i magen på en del, chili con carne värmdes på för fulla muggar igen.   
Fredagen vart lite restdag. tacos till frullerulle, nej, det gick inte så bra för mig. Lunchen bestod också av rester.
Middagen fick jag hjälpa till med. kokt ris, tonfisk, majs och gräddcurrysås i långpanna i ugn. gryta? hah. skar mig på konserven, men jag fick sallad..

jag vet ju. sallad, grönsaker. de olika intagen är väl motsatsen till just olika. men jag försöker. försöker knalla mig framåt och våga sitta med folk. våga inse att jag är sjuk och att det är deras beteende är det normala, inte mitt. mina vänner och familj peppar. nästan varje middag eller annat jag äter med folk är en risk för ångest och inte slutar nästan alltid i ett sms för att få bort det svarta monstret.. ibland kommer tårar, ibland är det bara hårt.

men det går framåt. en dag. en dag är jag framme. en dag.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: