hei!
sitter i sängen och slöar. fick jobba idag, det kändes bra. dock var jag allt annat än piigg, en riktig trötthög. oke, sömnen vart det ju inget med, men jag brukar som sagt vara van vid det. borde jag klara bättre nu för tiden.
hur som haver. idag är det den artonde augusti, vilket innebär - morfars födelsedag! stackarn ligger dock kvar på sjukhuset, men jag ringde och grattade honom nu efter middagen. för er som inte vet det, är han ett riktigt storfan av godiset Toblerone. köpte med mig ett stort paket med olika smaker från Ålandsbåten, mamma har varit där och lämnat det. vilket han tackade så mycket för, innan han glatt berättade om hur bra sjukhusmaten är. hur onödigt alla skriverier och påkostoade beslut om hur dåligt det egentligen är. tur att han är nöjd i alla fall!
fjärilsmackaroner, kyckling och någon sås hade han precis fått, med efterrätt till. jättegott, sa han så nöjt.

---

till en annan sak. Morfar är nog en av de klokaste människorna jag någonsin mött. och under vårat tjugo minuter långa telefonsamtal sa han en sak som betytt mer än de flesta meningar någon sagt till mig. det handlade om anorexin. "du ser väl till att stoppa i dig lite mer för varje dag? en liten smörgås med något gott pålägg. frukt är bra, tycker du om det? nyttigt. kan man nästan leva på. fast apelsiner finns det inte så många bra av denna tid. päron och äpple får det bli. du får köpa riktigt många goda apelsiner sedan när det är säsong." osv.

sen kom orden.
jag blir så glad av att höra DIG säga att du mår bättre. det finns nog många bland om dig som säger att du är mager, att du äter för lite. men det spelar ingen roll. för känner man själv att man mår bättre, är det de enda som betyder."

---

ja, det är sant. det har jag förstått och insett. säkert många runtom mig också. men det var att just Morfar sa det. under alla mina ätstörda år. speciellt när storleken på min kropp inte sätt så bra ut. har vi inte varit så mycket hos M&M. just för att dem "inte förstår". "På deras tid kämpade man för att få lite mat på bordet. man var nöjd för allt. många svalt och knogarna blödde efter dagens arbete för att hålla familjen på fötter. osv i den historien".
Jag fick höra att de aldrig aldrig skulle förstå varför jag VALDE att inte äta. eller slängde bort och gömmde mat..

Men vem förstår egentligen? knappt jag själv gör det. Hur som helst, morfars ord värmde något otroligt !
Grattis på din dag, världens bästa morfar .