äckelmonster .


godmorgon, yes ni hörde rätt. har precis vaknat efter en 2-3h sömn. Lillebror kom in i rummet och jag fattade inte ens vilken dag det var, så mycket vill jag att det ska bli en ny sådan. Började morgonen med en golvning. "yippi". Fick sådan ångest att jag gick och la mig. precis satt igång en diskmaskin och smsat mamma, så hon vet. inte om diskmaskinen, men varför jag är ledsen. sitter nu i sängen igen. fanfanfan. en och en halv månad - here we go again.

känns ändå som jag börjar ta lite distans från den här skiten. jag menar, det är skillnad på var & varannan dag och 6veckor. förut kunde jag inte hantera ångesten alls. eller ja, i de flesta fall är det fortfarande lika svårt.
Men tror jag hade givit upp lite förut. mer accepterat det som en del av vardagen, tänkt att det pågott så länge, kommer aldrig bli av med det. nu kan jag inte bara rycka på axlarna och sätta en ispåse mot halsen. nu VET jag att det inte behöver vara en del av vardagen. min kropp är inte helt återställd därför inte helt jättekonstigt att det kan hända. men.. tror det är därför jag mår så jävla dåligt när det väl händer. jag VET att det inte behöver vara såhär. jag har givit mig själv en bekräftelse, bevisat. - ångesten är inte jag. inte i min identitet, inte en del av mig.
Det är bara en förjävlig liten äckelparasit som huggit tag i mig. men ju större glappet mellan oss blir, kommer den dö ut. så småning om. men en kamp, det kommer det att vara länge. inte den lättaste av sådana heller.  



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: