weekend.
hejsanhoppsan!
dålig uppdatering av mig på senaste tiden. fyfy,.
igår var det i varje fall en morgonstart med jobb, bakiskollegor och en cykeltrip i hässelby och vidare hem till granneJempa. en lite kämpig tur då man utan cykel får låna pappas stenåldersåk med ickefungerande 3växel. hah.
Tacomiddag hos hennes farföräldrar med gammelfarfar på besök, mucho trevligt gammalt folk. (kanske man inte vorde säga då hennes farmor är ett år äldre än min kära far, heh. förlåt pappa!) ♥
tillbaka till tomma Jempahuset och släppa in två andra vänner, lite snack och förtjosan innan fortsättning i hässelby strand. bra och helt okej tidig kväll. övertog Js säng för natten och vaknade lite trött. ZZZzzz..
har blivit en såndär typisk slappissöndag. eller började morgonen med lite trampning bort till ICA, inhandla lite frukost och gurka, så vi kunde bli människor igen. film efter tvprogram och vise versa. lungt, skönt, mys och bra! nu väntar mitt rum på att bli lite upp-piffat och städat. sen film och ..ja. mer slappning. hah.
ser fram emot en bra och (förhoppningsvis) fartfylld vecka. Pride går av stapeln imorgon och sen blir det bara ös.
hoppas att ni haft en bra helg alleman! :D ciao.
Lördagsenergin. på topp!
Söndagsenergin. något mindre på topp!
ojdå!
snurrigt.
"socialisera sig" heter det väl?! ;D hah..
lite snabbt.
tjoho.
fullt ös medvetslös.
ringde och fick väcka J. imorse. lät inte som en helt vaken människa, men till jobbet kom hon. fick dock åka tillbaka ett par meter runt tolvslaget, till pizzerian för att hämta lite beställd mat. hah. men det gick bra det. ;)
nu har vi precis varit hos hennes farföräldrar med lillebror & kompis. ätit tacos och socialiterat oss. laddade, så gick bra. det där med tacos börjar jag kunna nu ju.. pepparpeppar. inväntar tre kompis till henne för att fortsätta kvällen lite lungt. det blir bra det här. :) men FÖRST. klippning. har redan invigt saxen på hennes huvus. slutade helt OK.
fullt upp. mer updatering later. ha en bra kväll alla ! :) Deds.
DN galan !
godmorgon!
klockan ringer som bara veckarklockor kan göra, uppp nuuu, jooobbaaa. men först måste vi ju uppdatera lite.
igår var en dag utan marginaler, rent tidsmässigt. upp på morgonen, mot vby och ta sputa för hela familjen.
upptäcka att cykeln var snodd, bil hem till pappa. vända i dörren och ta annan tramphistoria till jobbet. hem, möta pappa i dörren, ut till bussen - möta lillebror. raka vägen in till stan och stadion. DNgalan stod på schemat.
hur kul som helst, nostalgi och nyskapta minnen på samma gång. många stora namn, varav den ena; BOLT.
att sitta på en läktare tillsammans med femtontusen handklappande människor, som lyckas forma en våg jämte löparna genom att resa på sig om vartannat. det är en känsla det. tävlingar hela tiden och tidsschemat följt till pricka, typ. hur coolt som helst - saknar det dock. men tack pappa för att jag fick ångra mig & följa med ! :)
när tiden var inne för mig. fotboll. friidrott. simning. innan någon jävla sjukdom kom och tog allt. mig.
R.I.P Cykel.
var precis hos doktorn och skulle ta cykeln från vällingby till jobbet. åker bil dit och hela familjen står och ser på när jag ska låsa upp en cykel som inte finns där. gaaah. min absolut bästa cykel jag någonsin haft, den enda cykeln ingen annan jag sätt slagit. inte en enda annan hoj jag heldre velat ha. ever. min för alltid fina cykel. åh.
min arm är nypunkterad av en nål, min kamera är traig och min cykel borta. jag som trodde jag redan vaknat på fel sida.
skriver om gårdagen senare, nu måste jag swuscha till jobbet och sen blire DNgalan med pappa & lillebror. wiihooo. :)
kräftskiva med grillning.
tjoho !
jobbet idag gick bra och det var skönt att komma tillbaka ett par timmar. saknat det om dagarna. tog cykeln, vilket även gjorde att jag fick fortsätta trampa bort till vällingby efteråt. med lite hjälp över telefonen kom jag hem med en påse championer. för ikväll är det kräftskiva och grillning. älskar ju skaldjur men inte ätit detta på säkert över ett år.. passade därför på att ta med mig någor grillbart då hälften av folket inte gillar att surpla kröftor utan hellre sätter en stor stek eller grillkorv över de glödande kolet. jag har även hittat en majskolv.
återstår alltså att se hur denna kväll går.. men det ska nog gå relativt bra, hoppas jag. gaah. måste skynda mig nu. byta från jobbkläder och pallra mig över till grannen, där 'skivan' ska hållas. hii. synd bara att min kamera är lite coco. hoppas alla får en trevlig kväll, ciaolabelloo ! '
förresten. enligt min chef + kollega är jag tydligen tjock nu. wii. hm.
classy
hey!
min sömnis fungerade lite halvbra inatt, så det är med något trötta ord jag välkomnar en ny dag och säger godermorgon!
började dock inte så bra, då frukosten var i jouiceform, och rann upp såfort jag vände upp och ned på huvudet för att tvätta håret.. finns det ingen liten propp man kan sätta i halsen ? jaja, bättrelyckanästagång !
ikväll nalkas det kräftskivegrej, trots att det bara är julimånad. vet inte om det blir av med just kräftor och på samma plats och människor som planerat, men mat och vänner blir det i varje fall. det blir bra det!
men först måste man vara lite ordentlig och swicha in i vuxenvärlden, först jobb.
igår var det meningen att vi skulle samlas ett gäng i en park i sthlm. gänget blev till två och parken, klippor. men solen var där och sällskapet likaså, blev hur bra som helst. ännu ett oplanerat bad fanns på plats och eftersom att minigolfbanan var stängd, avslutades det med film istället. was a good good day!
nej dags att fixa det sista innan man får springa ner till pappa, hämta cykeln och trampa sig till jobbet. ha en bäst dag alla! :)
skynda skynda.
goderkväll allesammans!
sitter med en jättejättevarm kopp mjölk och har precis tagit en sömntablett. ska läsa ut de sista sidorna ut boken fort nu, så att det inte blir något 'överslag' på tabletten.. tänkte bara hälsa godernatter på er alla, så berättar jag om dagens äventyr imorgon :) kanske innan jobbet om ni har tur, hah ;)
hur som haver, lite snabbt (medan fingrarna ändå går). det är inte ofta jag missar när klockan slår 11.11 eller 22.22, speciellt inte det sistnämda. utropar alltid till de som är nära att önska sig n¨ågot. vet att man inte ska säga vad man önskar sig, för att då slår det tydligen inte in. men strunt samma. senaste gångerna, ett bra tag nu. har jag haft samma önskning. man kunde ju tänka sig att det är att bli frisk. men nej. det är att kunna äta mer normalt, eller på ett bättre/normalare sätt. och livsmedel. jag vet att det inte gör mig frisk. men det jag vet är att sjukdomen tar låååång tid och under all denna tid ser jag hur illa jag gör alla. jag önskar att jag kan (utåt sätt) kunna äta mer normalt för att inte alla ska ta sån skada. så kan jag kämpa med det egentliga problemet by my self. det får ta den tid det tar. även om det gör ont i mig, vill jag inte göra illa alla andra, alla runtom. aldrig velat.
jag vet inte ens om dessa meningar make some sence. men ja.. kom bara att tänka på det ikväll.. hm..
jaja, bok nu. sleep tight ! ciao. :)
YOU HAVEN'T SEEN THE LAST OF ME.
Feeling broken
Barely holding on
But there’s just something so strong
Somewhere inside me
And I am down but I’ll get up again
Don’t count me out just yet
I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I’ll be back
Back on my feet
This is far from over
You haven’t seen the last of me
You haven’t seen the last of me
They can say that
I won’t stay around
But I’m gonna stand my ground
You’re not gonna stop me
You don’t know me
You don’t know who I am
Don’t count me out so fast
I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I’ll be back
Back on my feet
This is far from over
You haven’t seen the last of me
There will be no fade out
This is not the end
I’m down now
But i’ll be standing tall again
Times are hard but
I was built tough
I’m gonna show you all what I’m made of
I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I’ll be back
Back on my feet
This is far from over
I am far from over
You haven’t seen the last of me
No no
I’m not going nowhere
I’m staying right here
Oh no
You won’t see me begging
I’m not taking my bow
Can’t stop me
It’s not the end
You haven’t seen the last of me
Oh no
You haven’t seen the last of me
You haven’t seen the last of me
jag ska inte bli kock när jag blir stor, mamma.
Godlunch alleman!
vi startar dagen härifrån då jag precis avverkat en tid i köket. dock har det nog givit mer ont än gott, som vanligt när jag sätter min fot i sådana rum. hur som haver, tänkte vara lite snäll och fixa en smoothie till mamma, gick bra. hon kan in från trädgården lagom i tid till servering. satte mitt ägg på kokning och höll koll på klockan, såhär långt gick det himla bra. fotade mammas glas och gick tillbaka för att skala och lägga upp mina ägg som nu skulle vara klara. icke sa nicke, gulan rann ju som en återupplivad vulkan. ush. trots nästan 10min.
tänkte fota ändå, men sweeoooopp så var kameran sönder, tiimat. vad ska jag nu roa mig med för att göra maten lättare? hm. anatar i och för sig att min köksvistelse blev +/- 0. om vi nu inte ska vara allt för negativa. hah..
det är tråkigt, i vanliga fall skulle jag skratta och inte alls ta det som "gaaah. allt blir så fel jämt". för att just i käket är det så himla typiskt mig att något går galet. vilket är kul just av den anledning att det alltid förvändas något, man vet bara inte vad!
men kalla mig långsynt i detta fall, för lättirriterad är jag fortfarande efter söndagsbråket. hm.. förlåt.
hoppashoppashoppas bara att min kamera går att fixa.. :( nej ska försöka vara lite glad och possitiv nu.
nattlig uppdatering.
hey alleman.
haft en bra kväll med en minst lika bra vän. detta behövde jag efter en del dagar sönderruttnade i sängen. typ.
hyrde tre filmer som vi gick igenom var för sig. fick till och med skjuts hem. har precis värmt mjölk i micron och ska förbereda mig för lite sömn innan morgondagen. som väntar lite bra saker. funderar på lite mer mjölk innan bok, två kapitel kvar, och sömnis. se om jag orkar. :) .. hah måste ju ända ner till undervåningen. hörs imorgon !
sleep tight. se om man lyckas få någon sömn nu när grannarna har världens party utanför.. hm.
sluta sura.
nej glada miner ska det vara!
igår gick jag en promenad med lindafluppen och pratade en massa. det var nog ganska bra det. nalkas en resa här snart som vi ser fram emot båda två, då är det heller inget snack om saken. en annan måste skärpa sig. tror det blir bra att komma bort från allt ett litet tag. hoppas bara att jag fortfarande får förja med .. !!
Idag ska jag träffa en annan fin vän inom loppet av endast några timmar, inte dumt det. wiii. hej så länge!
Linda & Jag 30maj nu iår, när vi firade hennes tjugoettårsdag. :)
believe in magic
hejhopp!
kan bara sova och sova tills någon ber mig att stiga upp. dagarna är inte lika roliga längre. vaknat med samma gnagande känsla nu sen i söndags, tänk om dem ringer. och därifrån spinnar allt vad negativa tankar heter.
utdaten igårnatt ska vi nog inte bry oss om. lägger mig aldrig med tom mage, och jag var bara arg när jag skrev det. men känns lite så, när jag väl äter är det ändå fel. ibland känns det lättare om jag bara slutade försöka och la av med att äta helt, men då frodas bara anorexin ännu mer. att bara äta "som man ska" känns dock ännu mer jobbigt, ..och längre bort. men att fortsätta försöka och få i sig näring, det ligger nära. så försöka ska vi.
om inte annat borde mamma vara glad om jag äter något på natten när jag inte kan sova, det är ju trots allt då man inte gör av med lika mycket som om man skulle äta på morgonen och senare gå runt hela dagen.. jaja.
nej vart var vi. f ö r s ö k a .
nattligt
godkväll!
här var man duktig, bunkrade upp med både tdningar & bok tidiiigt. gillar när klockan är tjugotre, när det inte längre är för tidgt att sova, om man inte har något att skylla på. det har inte jag, jo att somna till en ny dag. nu.
hah äew föe fel på ångest. först mår man skit varje gång klockan slår att nu borde det vara middag. jag tror bestämt att mitt kaloriintag swichar upp i himmelen under mina nätter. vaknar med väl upp en vacker dag, som tjockis utan att riktigt förstå vad som hänt.. den där förvirringen, typiskt mig. nej vad säger vi?
lite fler kilon och mjölk en natt som denna bör väl inte kunna skada? -..min sömntablett har ändå gått ut den grisen, tog den för en timme sen.. bläää.. nu har jag laddat klart och dämpat ångesten - mot mjölken !! :D
men sov gott på er ! :)
update. den nymicrade mjölken står kvar nere på köksbänken. mamma kom ner, var sur och sa att jag inte fick äta på kvällen. hepp. fuck it all då. och hejdå alla mina efterlämgtande 23.00 klockslag som possetivt relaredas till bok & varm mjölk. lär ju inte heller hända nu. tom mage, bok & sömntablett -CHECK då kanske hon är nöjd.
för så kommer mina kommande kvällar/nätter att se ut. wiihi. kommer bli ett fantastiskt uppvaknande. jaja.
◕ ‿‿ ◕
jag är inte arg på mina föräldrar efter igår för att de ville prata med mig. inte arg för att de vill hjälpa mig eller har svårt att kontrollera känslor som bubblar upp. är inte arg för att de ber mig tänka efter om jag bara skulle stå och titta på om min lillebror sakta försvann. inte arg för att de skriker om mitt destruktiva beteende och självmord när han är under samma tak. inte arg för att de ber mig när de inte orkar längre. allt det där förstår jag, och hör.
jag blir arg när det kommer till handlandet att kontakta den enda person och behandlare jag hittils lyckas lita på i ämnet anorexi och ätstörningar. den enda jag lyckas prata om och tro på de bra ord hon säger. när förmedligen inte ska ske via mig, utan ett samtal från mina föräldrar direkt till henne. utan att jag vet eller hör ett enda ord utav det som sägs, men vetenskapen om att allt handlar om mig och mina brister. min oförmåga att som vuxen människa inte kunna ta hand om mig själv. min, enligt föräldrarna, angelägenhet att få mermermer hjälp.
jag är rädd. rädd att förlora min behandlare av ord och meningar från desperata och oroliga föräldrar som kommer överdriva varje punkt tills allt snart runnit över. rädd att tappa all den tillit och välbefinnande med den person jag tror och trodde kunde göra mig så frisk det bara går. rädd att få börja om. vägra allt vad dygnsvård heter och bli inlagd på psyket. rädd att få självmordstankar på riktigt och faktiskt genomföra det utan att tänka.
jag vill inte hota med mitt liv. men vet en sak. aldrig mer en fuckingjävlahelvetes enhet. rädd att tappa allt jag kämpat för. lyckats åstakommit och de steg framåt jag faktiskt tagit. ruta ett, igen. det jag trodde var lämnat för så länge sen.
så det kanske är med rädsla jag säger att jag är frustrerad och arg.. ..?
trött på att skrika med en röst bara hörd via en sjukdom. ekot som studsar mot tomma och ekande själamurar. att inte bli hörd med de ord man faktiskt vill nå fram med. att alltid tas med en nypa salt för att ett litet monster format en tumör i hjärnan.
jag blir arg när det kommer till handlandet att kontakta den enda person och behandlare jag hittils lyckas lita på i ämnet anorexi och ätstörningar. den enda jag lyckas prata om och tro på de bra ord hon säger. när förmedligen inte ska ske via mig, utan ett samtal från mina föräldrar direkt till henne. utan att jag vet eller hör ett enda ord utav det som sägs, men vetenskapen om att allt handlar om mig och mina brister. min oförmåga att som vuxen människa inte kunna ta hand om mig själv. min, enligt föräldrarna, angelägenhet att få mermermer hjälp.
jag är rädd. rädd att förlora min behandlare av ord och meningar från desperata och oroliga föräldrar som kommer överdriva varje punkt tills allt snart runnit över. rädd att tappa all den tillit och välbefinnande med den person jag tror och trodde kunde göra mig så frisk det bara går. rädd att få börja om. vägra allt vad dygnsvård heter och bli inlagd på psyket. rädd att få självmordstankar på riktigt och faktiskt genomföra det utan att tänka.
jag vill inte hota med mitt liv. men vet en sak. aldrig mer en fuckingjävlahelvetes enhet. rädd att tappa allt jag kämpat för. lyckats åstakommit och de steg framåt jag faktiskt tagit. ruta ett, igen. det jag trodde var lämnat för så länge sen.
så det kanske är med rädsla jag säger att jag är frustrerad och arg.. ..?
trött på att skrika med en röst bara hörd via en sjukdom. ekot som studsar mot tomma och ekande själamurar. att inte bli hörd med de ord man faktiskt vill nå fram med. att alltid tas med en nypa salt för att ett litet monster format en tumör i hjärnan.
Don't judge my journey until you've walked my past
We all have our vices.
Godkväll alla.
satt bara framför datorn när mobilen ringde. pappa sa att han var påväg hit på fika. han & mamma ville prata med mig, jag sa nej. vad jag ville spelade ingen roll, för ett par minuter senare var han här. ett samtal som slutade i tårar, jag avbröt det hela genom att resa mig upp från stolen och gå raka vägen ut genom trädgården, genom området, ut på grusvägen - barfota. avslutade genom att sätta mig på gungorna ett tag. sen vände jag hem. och arg har jag varit, hela dagen. ingen underdrift där. förstår ju att de bara vill hjälpa mig, det vill alla.
jag förstår oron, maktlösheten och rädslan att förlora någon nära. men jag kommer inte att försvinna.
hur som haver ska jag ta en sömntablett, varm mjölk och tidning. invänta morgondagen och se om rynkan mellan mina ögonbryn försvunnit. tror dock inte det. jag lyssnar och tar åt mig av era ord och meningar mer än ni tror.
känner mig väldigt ensam i en värld jag själv har skapat. en värld inte många förstår, en värld som bara är min. murarna är hårda och mina händer är inte utsträckta för att välkomna någon över dörrmattan. knytnävar försöker slå sig in utifrån, ord försöker nå fram, fingrar försöker greppa och dra mig ut. hjälpande händer jag anser farliga. trampa mig inte på tårna. och nej, jag har inte och kommer heller aldrig att ge upp. som svar till mamma.
kanske går att snurra lite mer rätsida på tankarna imorgon. hm.. äh. orden är bara kaos. GODNATT ! :)
Hɛllɵ Bɛɑʋʈıƒʋl
godermorgon, det kan man väl säga klockan kvart i tolv på en söndag ? jadå ;) ..
måste börja med en inflik om gårdagen, det var inte jag som låg där bak i ambulansen, det var min kompis. det som hände var att den lilla allergikern råkat få i sig något som inte stämde så bra överrens med vad kroppen kunde tänka sig att godkänna. dumma mage.
Det som var bra var att hon alltid har med sig medicinerna i väskan, det lite mindre bra var att adrenalinsprutan vi tryckte in i benet inte hade någon nål, därför löste den inte ut sig. vi har nu löst detta problem till nästa gång. ambulansen var däremot ganska snabb och kom på några röda. nu har även jag testat att sitta fram i en ilande ambulans, var inte lika kul som jag trodde då mina tankar och ögon mest var på lilla plutten i bakutrymmet. ush..
men allting löste sig och hon mår nu mycket bättre! :) utom denna lilla händelse var både kväll och dag mycket lyckad. vädret var ju till och med på vår sida, vilket vi inte räknat med. oplanerat bad blev det ju också, hah!
Nej, kära läsare. jag är Inte naken. varför jag har en livboj runt mig är lite svårt att förklara.. men nu är mina kunskaper i användning av denna räddningspryl refreshade. dvs, no need to worry om ni badar med mig, sörrni.
nu blir det till att fortsätta på mitt te med sjuliterhonungi. tss. ha en bäst och slapp söndag, alla! ciao.
det här med sjukhus..
goderkväller !
jag förstår ingenting av vad som händer just nu. började kvällen med vindruvor, gurka och aprikoser på en fin brygga mitt i solen. avslutades med ambulans på SÖS akutmottagning. hm. tre timmar senare fick vi skriva ut oss och doktorn rynkade lite på näsan. börjar bli en dålig vana det här, med sjukhus. jaja, bara för att trotsa min sämstasämsta hjärna är det dags för massa varm mjölk nu, mums. morgondagen innehåller ingenting, så då blire till att sova och ta det lungt. skönt, hoppas jag. nej, mjölk + korsord. bra grejer. sleep tight. deds. :)
DEL 2. min historia.
det tar emot lite, men tänkte att det är dags att fortsätta på "min historia". jag har dragit den generella starten och kommit fram till sommaren 2008, när tiden inte bara var ikapp, den hade hoppat på mig. borrat in sina vassa klor i mina axlar och släpade sig efter som en börda obeskrivlig att forma med ord. där och då försvann bitar i det pussel, mitt liv, jag länge försökt bygga ihop.
slutet av sommaren 2008. Pride drog igång i början av augusti, mina föräldrar vart ännu lite snurrigare. "viloperioden" (där jag ändå tränade flera gånger i veckan) från friidrotten var slut och skolan skulle snart ringa in alla elever från sommarloven. tillbaka till vardagen, skola och träning. jag vet inte varför eller hur, men från den dagen jag kom hem från grannarnas land, slutade jag äta frukost. i skolan fick vi matkort som jag aldrig använde. konstigt nog var jag inte tröttare än vanligt under mina långa träningspass. i början kunde jag dock tugga i mig en halv banan mellan skola och träning. sen inge mer. då började min första lögn "jag åt/äter hos en kompis".
ljugit var något jag aldrig tidigare gjort, så vad fanns det för anledning till att inte tro mig? men mitt problem blev tydligare och vikten rasade. jag slutade med min halva banan om dagen, bytte ut mot två tuggummipaket.
under en friidrottstävling gick mamma fram till min tränare och bad han titta på mig, frågade om han inte såg hur mycket jag gått ned. han nickade och efter några timmar fick jag gå med honom in på kontoret. han sa att han visste att allt inte var okej, men att han inte ville höra. men att jag borde ta hjälp. jag kände mig liten, ingen orkar med mig.
en dietist blev inbladad som berättade hur jag skulle äta för att gå upp i vikt. varje dag gick jag runt med en påse torkad frukt och nötter som mamma plockade ihop. jag kände mig duktig om jag lyckades äta tre stycken under en träning för att jag bara såg svart.. var tvungen att smsa mamma eller någon annan bara för att visa hur duktig jag varit, jag förstod ingenting.
13oktober 2008, min sista dag på friidrotten. 14oktober blev jag inkallad till sjuksyster. hon hittade ingen puls och blodtryck med vikt var alldeles för lågt. jag gick hem från skolan, väde om till mataffären för att handla hem mat till min pappas hus, fick ett samtal. det var från henne, hon ville att jag skulle komma tillbaka till skolan nu, om jag ens orkade gå, annars skulle hon hämta mig. jag tog bussen. efter ICA skulle jag ha åkt till min träning egentligen.
skolsyster ringde min pappa som kom i ilfart och körde mig till akuten. fick ligga på en brits med hjärtkoll och kanyler överallt, dropp och saker jag aldrig förr sätt. utanför mitt rum pep ett larm som talade om att min puls gick under en viss gräns. fortfarande förstod jag ingenting..
fortsättning följer..
fucking lonely.
Godermorgon tröttisar / jobbisar !
inget jobb för mig denna vecka har det blivit, utom imorgon. hah, så välplanerat då det är lite patrypatry ikväll.
men tror att det kan vara värt det, ska träffa en vän innan, fixa oss och såntdärnivetsomtjejergörinnanfest.
vaknade med sådan ångest imorse att jag inte ville stiga upp. det på grund av att jag kom ihåg de tre uppdruckna mjölkglasen och de varma lökbitarna ifrån igårikväll som jag faktiskt åt. ush. måste sluta med det där. vilja inte ta mig igenom en hel natt bara för att vakna upp till ännu en dålig dag.. nä, lets turn this day to a good thing ! :)
nej, jag kommer inte dö.
nu är det kväll, inte mycket att sysselsätta sig med annat än att låta tankarna snurra i det redan förvirrade huvudet. inte värt att klaga på att det gör ont heller, för varje gång nyper mamma till med att jag har ont pga den stränga psykologen som totalt genomborrade mina ögon, ställde mig mot väggen utan att själv visa en min. antar att det är den första i klungan som är svår att övertyga och tänka snäppet snabbare än. "ringer du till Capio, då släpper huvudvärken", säker mamma. "ring. det är ingen runt omkring dig som tycker annat. ring."
jag vet inte varför jag inte ringer, eller jo. men är trött på att förklara. jag vill ju bli frisk. men viljan att pina igenom ännu en period av dygns- eller dagvård. den viljan finns inte där, det går jag inte med på.
"det får inte bli en tredje gången gillt..som man säger. då kanske du inte ens får chansen att ringa. du sa så första gången, det kommer inte att hända igen. vad hände?"
mina senaste år har innefattat många timmar hos psykologer, akuten, sjukhus och behandlingar. många har varnat och värnat för mitt liv. några gånger har varit nära, att jag vandrat över. till andra sidan. men jag tror inte på ord som säger att imorgon kanske du inte finns. jag kommer inte att dö, jag VILL ju leva. lever jag som jag vill?
jag är totalt borta i bollen och känner inte igen mig själv. jag tar saker som dem kommer och oroar mig inte för framtiden, däremot är det den som får mig att gå framåt. jag vill ju så mycket. mina löprundor, en frihet jag inte fått känna på många år. senast har träning för mig bara inneburit tvångsmässig sådan. ofta då ångesten slitit för hårt och jag har sprungit och hoppat tills jag handlöst fallit ihop på marken. jag lever under en egen piska. en som redan slagit sönder en del i mitt huvud. övertagit ett roder jag inte kan knäcka, för då fungerar inte hela jag.
jag har aldrig hatat något så mycket som det här, heller aldrig fått denna typ av stimulans. dubbelt. så jävla. dubbelt.
I wanna live a life from a new perspective
eftermiddagen är här och jag har kommit hem från den lilla utflyckten med pappa och madde. med start på Claes Ohlsson, fortsättning på IKEA och avslutning med fika på plantagen tätt intill. de hittade lite nödvändiga saker samt nya mattor. jag hittade ett jättepack med sugrör [jag har sugrör till precis allting; saft, te, mjölk, cider - allt.]
har precis öppnat en yoghurt, skalat kokt ägg och ätit gurka, som för i övrigt var hur nära som helst på att åka upp igen. blä. men tror jag klarar det. hittils i alla fall. pepparpeppar. vet inte ens om jag fick ta någon gurka eftersom att jag åt så mycket igår och detta var en helt nyinköpt.. ingenting har försvunnit från magen än, så den är fortfarande lika full och hela kroppen lika jävla svullen.. gAaahAhh. jaja. ska pluppa i ett batteri i trimmern, så får mamma hjälpa mig med sidecut-stjärnan senare när hon kommer hem. back to TVn. ciao for a while. :)
love is everywhere
godermorgon alla glada [trots sthlmsregnet].
pappa smsade lagom till mina första öppna ögonblick denna morgon "Godmorgon, har du vaknat? ska vi åka snart?" aah, vad är det för sovmorgon? nu har jag i varje fall lyckats flytta fram det en timme, vi ska bara iväg och handla. IKEA och claes ohlsson. kul va? hah.. frågan är bara när han räknar ifrån eftersom att sms nr.1 var klockan 11 och nr.2 trygt tjugoöver. äh, jag bestämmer det sistnämnda, heh.
apropå föräldrar, mor min börjar snirkla in sig allt mer och mer i miin blogg. idag fanns denna bild i min mail, som jag tror att hon knäppte igår. oj vad den fick henne att dra på smilebanden då hon upptäckte att bilden innehöll mer än en fin blomma. titta i mitten, där vid nektaren (eller vad det nu kallas) det ser ut som en liten plastfigur, hah!!
längst ner i vänstra hörnet ser vi en liten text. den stod på dagens morgonpiggekort. valde dock att sätta texten på mammas bild, som var mycket finare än kortet. eller egentligen står det "du ser kärlek överallt". men jag förkortade det lite. men det är sant. kärlek finns överallt. tänk på det, om ni känner er ledsna, ensamna, utanför eller bara ..nedstämda. ibland kan man fastna. ex. man känner sig inte accepterad eller älskad av en förälder och gör allt för att få känna den känslan. eller man kanske riktar in sig på att hitta kärleken till en annan partner, men det går aldrig riktigt i lås, världelöst tänker man. dock är det när man slutar leta som man hittar allt det där. ibland kan det även handla om kärlek till och hos alla. du kan bli förblindad av din egna sökning. något du redan föreställt dig hur det ska vara. du missar kärleken som finns framför dig. kanske var det din syster som öppnade en lite ask med en ring i, förra veckan. är inte det kärlek? den finns där, överallt. även hos och till dig.
lät det snurrigt?
jag får dra en senare paralell för att göra det tydligare. hah. typiskt bra tecken på att ha för många tankar så att de bara snurplar ihop sig när man försöker få ut dem..
slappt.
god kväll!
sitter i soffan framför TVn, som jag gjort i princip hela dagen. eller en dusch har jag i varje fall hunnit med, hah. tragiskt, men imorgon ska jag ta mig i kragen och gå ut bland folk. det ska jag. på fredag väntar en rolig kväll och lördag bjuder på nästa. yesyes. måste ladda och försöka få ordning i kroppen som fortfarande är svullen och inte fått ut allt sjukhuset sprutade in i mig för att hjälpa.. har druckigt som ett värsta, men hjälper inte. vi har i varje fall fått hem gurkOR nu. wii. har väl någon, eller två, decimeter kvar på den första. måste spara den andra till Patrik, heh. som jag nämt tidigare är även han en gurkälskare. nejmen äter ju inte så mycket "fast" mat när jag mår såhär. att vara svullen är bara lika med USH för min hjärna. bläblä. därför är nog gurka lite bra, innehåller både vätska och har lite att tugga på, som det i min kropp kan fastna i genom tarmgångarna... okej, nu ska jag inte gå för långt i detta ämne, hah.
under tiden jag slöat i soffan hela dagen har mamma rusat runt och fortsatt sin rensning och sortering. lillebror & patrik har varit hos faster och byggT vidare på altanen. pappa anslöt även trädgården för lite samtalande med sin syster. i alla fall hittade mamma en liten bebislåda med mina gamla saker i. bland annat en liten ask med tre nappar och en välanvänd snuttefilt i. hah. min lilla snutte.. men det roligaste måste nog ändå varit att hon lagt undan en av mina blöjor, hah. vi får tacka gudarna att den inte var en använd sådan.. nej, nu får tiden rulla på så att man kan gå upp och sovA! sleeeep tiiight. ;)
BLOGGINLÄGG AV MAMMA.
fick precis ett mail av mamma, döpt till;
Jag vill att du lägger upp detta brevet i din blogg!! so here it comes, direkt från mailen;
Älskade underbaraste finaste dotter – min oersättliga gåva här på jorden!
Nu hände det igen! Det som inte fick hända! Det som inte skulle hända! Den här gången var telefonen laddad, du tappade den inte så att batteriet flög iväg och gömde sig – du kunde ringa ambulansen – denna gången!
I går träffade vi en psykolog, en riktigt vass tjej, den vassaste jag någonsin träffat! Jag blev djupt imponerad av henne! Du berättade för henne att när du var de 10 veckorna på ätstörningsenheten så gjorde du allt för att vara till lags för att du skulle komma ut snabbt. Det du indirekt sa var också att att du egentligen inte gav de en riktig chans att använda alla de verktyg de hade att ge! Ingen reell chans! Du skulle sedan fortsatt ca 4 månader på dagvård och därefter öppenvård med samtal. Men du hoppade trots allas protester av efter 10 veckor och skulle klara den lömska ”sjukdom” själv.
Det gör man inte – man klarar den inte själv!
Det tar tid att ändra ett beteende.
Det är först när man gjort hela resan som man kan se hjälparen kunde sin sak! Capio på Löwenströmska är en av de bästa i Sverige på att hantera ätstörningsproblematik – det finns inga andra som kan det bättre! De står med öppen dörr och väntar på att få hjälpa dig!
Det tar tid sa psykologen! Det tar tid att ändra ett beteende, och man måste låta det ta den tiden!
Den rutinerade akutläkaren på MAVA50 som pratade med mig och pappa efter ronden igår sa ”det går att blir frisk, det är en god prognos, de allra flesta blir helt friska, men man måste ha tålamod”. ”Att ta emot hjälp är en mognadsfråga för er dotter”.
Du har försökt efter ditt eget huvud nu i 2,5 år! Utan att din kropp får den näring du behöver! Och med överdjävlig ångest som får dig att göra saker du inte vill!
Denise - du är mogen nu- mogen och modig nog för att ta emot hjälp!
Psykologen sa igår – ”Det är Ätstörningsenheterna som är proffs på ätstörningar, det är de som kan ge dig de rätta verktygen – ring dem nu, så blev det ändå något gott ur det här besöket på akuten. Du måste samarbeta med ätstörningsenheten, allt annat är bara omvägar, du måste ringa dem! Och göra som de säger!”
När jag läser om de som lyckats komma över sin ätstörning och som snurrat runt på psykavdelningen, privata psykologer etc. så är ju i övervägande fall ätstörningsenheten inblandad där en sista gång.
Alla vill att du ska lyfta på luren till Capio – ring och ta emot den hjälp du kan få - samarbeta med dem – lyssna, ta in det som de säger, ta emot hjälpen! Du får all hjälp du kan få – bara du är modig nog att ta emot den!
Din pappa och jag kommer att göra allt som står i vår makt för att du ska kunna fortsätta träffa Mia, vi fixar de pengar som behövs – bara du min älskade finaste underbaraste dotter tar emot den hjälp som alla vill ge dig! Hon är van att samarbeta med ätstörningsenheter, det kommer gå att lösa nu med! Om du hjälper dig – så hjälper vi dig!
Det är säkert alldeles smärtsamt att våga släppa taget om kontrollen – men det liv du lever är betydligt mer smärtsamt!
Arbetsnamnet på din bok blir nog det du sa igår – men underrubriken får bli kort och gott ”Gör om – gör rätt”. Jag tror att det bara finns en väg fram – så lätt och så svår –att ta emot hjälp och att göra om och göra rätt!
Och jag är helt övertygad om att alla dina friska bloggläsare stöttar dig i detta!
Älskade unge min – ta emot hjälp! Vila i och tro att de kan sin sak! Våga lita på andra – våga släppa sargen!
Vägen mot ett matfriskt liv ligger där – kliv upp på den, ta ledsagaren i handen och börja gå! Jag går efter och tar emot om du faller! Jag ser dig gå där, blommorna vid vägkanten vajar i vinden, du ler, du skuttar, så som bara en 21-åring kan skutta!
ACCEPT DIVERSITY
godermorgon alleman!
sovit lite till och från under natten, blev ingen sömnis för mig. men det gick relativt okej ändå, vaknade dock som en uttorkad svamp. hah. förstår dock inte varför då jag drack som ett värsta igår kväll. äh, bara att dricka lite mer då. känner jag mig själv rätt kommer denna dag vara lite av den slöare varianten, innan jag helt kommit upp på fötterna igen. kanske lite slöseri med tid, men ja.. tror att det kan vara både bra och nödvändigt. försöker i varje fall övertala mig det då jag varken kommer ha ork eller vilja att göra något. får gott sitta här. bra tillfälle till att läsa ut boken kanske? läser en jättebra. hemsk, men bra. Zebraflickan. snacka om att man kan känna igen sig.
nu när jag babblat på tillräckligt om allt och inget ska jag visa er mitt armband pappa kom med på sjukhuset, fint!;
massa fina ord. gillar accept diversity bäst. acceptera förändringar. det är precis det man måste göra, det jag måste göra. saker tar vändningar, förändras utan att man riktigt hinner förstå eller vill veta med sig. inte acceptera. allt kan inte vara eller fortsätta som det alltid varit. ännu mindre behöver, eller kan, man ha vetenskapen om hur saker och ting ska sluta, eller fortsätta. tänk dig att du ser din favoritfilm om och om igen. den behöver inte göra dig besviken. du behöver inte bita naglarna av dig för att du inte vet vad som kommer inträffa härnäst, du behöver inte gråta för att slutet inte blev som du ville eller tänkt dig. filmen har redan utspelat sig framför dina ögon, du kan den där historien. men hur ska du då våga ta chansen att bli possitivt överraskad av en annan film. du kanske missar glädje och skratt i räddsla av besvikelse. våga.
hah jag kan verkligen spinna vidare i tankar. men ja,.. thats what I always do. tänker för mycket .. hah.
ha en bäst dag! Deds.
?
är det för öppet att skriva sådär? säg till så tar jag bort det i så fall..
jag ska skärpa mig. lovar.
update; vill inte oroa någon, även om jag vet att de jag skriver kan skrämma många. ville bara skriva av mig, dela med mig av det som är jobbigt också. men jag är hemma nu. mycket bättre. ska ta tag i mig själv. men som sagt. ingen oro här, Im fine. trying to be better.
ambuland & blåljus. igen.
kollaps. undra om man kan kalla det för det, jag vet inte. men något hände. kollaps i hjärnan.
inte mot min vilja, men mot mitt förnift. ensam i ett stort hus, ingen 'risk' att någon skulle vrida om en nyckel i det låset, åtminstone inte igår. en skinande sol utanför de igendragna draperierna, men ett muller av åska i kroppen. svarta moln som suddade ut de lilla som fortfarande snurrade på bra i huvudet. panik, sakta sjunka ned på golvet. panik. leta efter en räddning. ryckningar i magen, kroppen. kramp och ett försök att greppa telefonen. vem skulle jag ringa? vad ville jag få ut av det när det är jag själv som behandlar min kropp såhär. hade jag inte tyckt mig förtjäna det ändå?
112
- hallå, akutmottagningen. vad kan jag hjälpa dig med? vart bor du, adress? vad sa du? vi är påväg. fortsätt prata. hör du mig? orden var svåra, men larmet tydligt.
- hallå, det är sjuksköterskan här. nu vill jag att du pratar med mig. hallå? vad gör du? nu vill jag att du andas, djupa andetag. andas..
panikpanikpanik. vad hade jag gjort, vad skulle hända nu. nästa samtal. Patrik, 5min ifrån (mammas kille).
- inget svar.
Storebror,
- svar, från honom. men inte mig.
fick tag på Patrik, han kom samtidigt som ambulansen. storebror var påväg, men ringde upp. ambulanspersonal svarade. kaoskaoskaos.
skrik, mer personal - lyfta upp en skrikande 20åring på båren, krash in med huvudet i kanten påväg in i ambulansen, nålar, sprukna blodkärl, blödande armar, kräkningar i ansiktet blandat med smörja från pumpande flaska. insprutat smärtstillande, slangar, blodprov, ådror som inte ville sammarbeta tryck, puls som inte ville bli känd. panikslagen mamma från jobbet och förvirrad men relativt lugn storebror. jag, skrikande på en bår med slangar överallt. Ligg still.
mamma och storebror satt kvar till kl 22.00, när de blev utskickade pågrund av besökstiden. dags att sova. vaknade kl 6.00 av ett hårt tryck runt överarmen, slangar över allt och en stor dosa som handväska. ville inte ha någon frukost med magen redan fylld av kol. men fick besök av mamma redan strax efter 8. väntade ett par timmar och efter nya prover var det dags för ronden. lågt blodtryck och en puls svår att känna, men det var 'bra' ändå. med tanke på vad jag fått i mig, som jag för i övrigt inte hade koll på själv. pappa kom insnurrande direkt från finlandsfärjan, med ett jättefint armband till mig! strax därpå kom rullstolen och transporterade mig genom hundra gångar ända fram till psyk. skulle inte min pappa ha den humorn han har, min storebror det lugn han kan utsända med en blick eller mamma våga le i mitten av allt elände, vet jag inte vad jag skulle ta mig till. för tro det eller ej, leenden och skratt har funnits med under det tunga.
psyket gick sämre och jag var nära på att inte få komma hem. men efter lite disskussioner hit och dit, med mig, mina föräldrar, specialpsyk, doktorer och annat fick jag efter lite om och men komma hem, idag., pew.
vad kan dem göra med en sån som mig?
jag skäms, det gör jag. men jag gjorde det. och det är dags att inse nu, det kan inte hålla på såhär mer. inteinte.
vill säga förlåt. och tack. storebror, mamma, patrik och pappa. mer förlåt till alla jag gör illa. jag menar det, förlåt
skriver mer sen..
Deds.
PAIN ..
...thats all I can feel .
Because life is so.
godermorgonens.
gårdagens helvetedag är över och vi får nu äran att välkomna en ny, hej fredag. som för i övrigt kommer att bli braa, pepparpeppar. nejmen det tror jag. hela helgen är uppbokad och jag lär inte vara hemma mer än några timmar,. vilket nog bara är bra. måste fundera ut allt jag ska ha med, lägga lite kläder på jobbet kanske. hah. jag och planering - en timme innan det faktiskt ska användas. ska bara dricka upp min tehink nu, seeeeen - packa.
har plockat fram dagens peppkort också, som vi måste ta till oss. jajjamen includes all of u ! ;)
DU HAR SÅ MYCKET ATT GE !
detta kort gillade jag bättre än gårdagens. det säger sig ju själv, man har så mycket att ge. tänk på det idag nu!
ciao,
Deds.
feeling broken. ..and alone.
hey.
började jobbet klockan fjorton med ett inte jättepigt humör. men det spelade ingen roll, trevlig måste man vara. även om man inte alltid orkar vara glad. jobbade mina fyra timmar, men var nästan ingenting bakom disken. plockade mest upp målarfärg & penslar. gick vidare till baklagret, mosade och skar alla lådor platta och i mindre bitar. vår kartongpressare är full och ingen kan tömma den. baklagret gick knappt att komma in i, för mycket tomma lådor, plast och annat material från transport. stod där i två timmar, hjälpte lite kunder som hörde mig där inne och kom in med sin fråga. klockan slog sex och jag brydde mig knappt om att sluta.
hoppade på cykeln och trampade hem till mamma, som satte sig i bilen med mig och körde ner till pappa. skulle mata fiskarna och hon följde med för att jag inte skulle fastna där, själv. har för mycket ångest nu för att vara själv. känns tragiskt och larvigt att hon ska behöva följa med och "passa" mig. men men. är man en klen jävla soppa så är man. har i alla fall hinkat hur mycket te som helst nu, med minst lika mycket honung. och nästan en hela tomat .. yich,. jävlaångestförsvinnföriiiiheeeeelvvvveeeeettttteeeeeeee ... !!
unknown
vad döljer sig under utan och vad händer när ingen ser?
vart är dina sinnen när kroppen står på jorden.
vad tittar du på när ögonen är tomma och blicken går rakt igenom.
vad skriker du när munnen är stäng. och vad gråter du för bakom leende läppar.
vem plåstrar dina sår när inget blöder och vem torkar dina tårar när inget rinner.
vem tar dig i handen när armen inte rör sig och vad säger du när meningarna inte finner ord.
vem är du när ingen ser och vem är du när alla ser. vem.
Morgonpigge
Dagens morgonpigge lyder följande DU HAR VERKLIGEN ALLT !
jag vet inte, men har lite svårt att ta till mig denna lilla mening. vadå 'du har allt' ? ..det kan jag inte i min vildaste fanstasi tro att någon har. alla har mycket och olika. men allt. okej, nej nu ska vi göra som mamma säger och göra ett val om hur man ser på saken. så min tolkning blit denna; alla har allt för att vara en sammansatt individ som är värd precis lika mycket som personen brevid. skillnaden kan tänkas vara att han har allt som fulländar honom till den person han är. alla är unika. men lika mycket världa att älskas och respekteras i denna värld.
bra och dåliga egenskaper, må så vara. men ja, du, vi har allt för att göra oss till just den vi är - vilket är bra !
Du är bra. precis som du är. kom ihåg det idag - DU HAR VERKLIGEN ALLT ! :)
ny kategori
morgonens pepp
det var dessa kort jag nämnde att jag fick av mamma när vi var i Göteborg. den lilla lådan innehåller omkring trettio olika kort med var och en ett fint budskap/tanke/sanning på. vi börjar med dagens.
DET STRÅLAR OM DIG IDAG !
jag ger er alla en uppgift. ta till er orden, meningen. ha den med er idag. glöm inte bort, det strålar om jsut dig idag.
den lilla nyckelringen till vänster har egentligen ingenting med saken att göra, den ville bara så gärna vara med på kortet, hah. så det fick han. :) ojoj, nu är det dags för dusch sen jobb. tidsoptimist. ligger lite efter som vanligt ..
FÄRSKA HALLON.
godermorgon alla glada!
såg någon nyhetsvarning igår eftermiddag som gjorde anspråk om något regnkaos. därför är det med något förvirrat men även possitivt förvånat ansikte jag tittar ut genom fönstret. soooooool. wiii. har just intagit min frukost/lunch ellervadmannukallardet. är så mätt så mätt, känns som att allt sitter i halsen. lilla mackan går knappt att trycka net. för ja, det är t r y c k a man får göra. usha. menmen, bara man inte vänder upp och ned på sig själv ska det väl lyckas vara kvar. gosh. kännt såhär sen klockan 00 inatt. varföööööör ? hmpf. Jaja, fick i varje fall nyplockade hallon av mamma ..som för i övrigt är ute och klipper häcken, hah. fick hon för gammal gårdagsost !! kokade ett egg åt henne ivarje fall.
frullerullelunrre bild kommer här;
känner mig som en griiis. .. uash.
LIES
nätter borde inte få finnas. sitter som vanligt med högar av ångest. dimper ner från ingen stans, klämmer åt runt mitt huvud, tynger min kropp. jag är lite mindre arg sen bilresan. jag skojar inte, var som ett litet envist barn, nyligen firat sin femårs dag. gjorde revolt genom att vägra prata med mamma. som sagt, envis. kokade av ilska, frustration och besvikelse. jag är lugnare nu, men har fortfarande kvar samma känsla av svek och frustration. ilskan har gått över mot mig själv. varken blev eller är arg över det hon sa, bara litelite besviken över det hon tror. men mest är det denna kamp om att stå upp och vara ärlig. jag kan inte förvänta mig att bli trodd, inte som man hållt på genom åren med anorexin, träning och allt.
men denna gång, när jag verkligen försöker tala sanning, vara ärlig och rata varenda jävla lögn. då är det svårt att komma ifrån den där frustrationen att inte bli betrodd. det är så mycket lättare att ljuga, det vet jag. men i längden ..big nono. det är så himla lätt att ramla tillbaka i det, tänka 'dem tror mig ju ändå inte'. kanske borde tänka att jag gör det mycket för mig själv, kämpar för ärligheten. men jag har svårt att göra saker för mig själv. but I will keep up the fight. the good one.
Lies make it better
Lies are forever
Lies to go home to
Lies to wake up to
Lies from the altar
Lies make you falter
Lies keep your mouth fed
Lies till your death bed
Lies.
back in sthlm !
ojoj. snabba bud, redan tillbaka! men som sagt, hemkommen från Göteborg och vår lilla minisemester.. som för i övrigt varit hur bra som helst. nätterna har väl varit lite halvt. inte minst natten till idag. kom hem från en härlig spenderad dag på stan med Nina. men allt bara sprack och mamma fick försöka trösta mina tårar. allt gjorde bara så ...ont. inte nog med det fick jag en avskyvärd ångest över det jag ätit precis innan jag la mig. var tvungen att smsa pappa och blabla. mascaran hade snarare blivit en variant av krigsmålning när jag 05,30 vaknade imorse, utan att lyckas somna om. jaja, lets talk about the day instead.
rörde mig mot spårvagnen i hyvsat god tid, runt elvasnåret. vart lite trassel med att hitta varandra, men i Nordstan möttes vi upp strax innan tolv. gick bort över en bro och satte oss på gräset vid vattnet. ptarade en massa och bara va. hur skönt som helst. efter några timmar bar det tillbaka till centrum, mötte upp hennes kära 'kille' något i den stilen i varje fall, hah. gick iväg till ett annat ställe nära vattnet, mötte ännu en av hennes vänner, som dock inte följde med till vattnet. vi kunde se något som tydligen kallas för "läppstifttornet". :) kom hem ganska så sent, runt 22-tiden. satt ute på gården vid ett träd, i säkert 1,5h. försökte få ordning på alla sms och allt var det nu var.. fick även en inbjudan till en gammal man. som gjorde hans sängs existens mycket tydlig. hah, då gick jag in till lägenheten.
idag bar det då tillbaka till sthlm. tanken var att jag skulle snurra runt i ett köpcentrum under tiden mamma satt i tlfnmöte. så blidde det icke, då vi inte han fram. hah. vi började resan vit tiotiden med göteborg är alldeles för komplicerat för att köra utan tidsmarginal. men jag dök ner i min bok under tiden mamma var flitig.
vi åkte vidare mot centrumet efter en fyrtio minuter, men vi hittade det inte. tog nästa istället där vi fastnade ett bra tag. kom även hem med lite grejer. :) fyra tysta (mammas fel!!) timmar senare var vi hemma och bänkade oss vid TVn. där jag fortfarande sitter. snart blir det mjölk och film. wihi. CIAO. :)
tack för minisemestern mamma, och tack för boendet i din lägenhet Patrik !
SOMMARSALLAD I GÖTEBORG
tillbaka i stockholm sen en cirka två timmar tillbaka. resan gick bra, dock något tystlåten 2/3 av bilresan, från mitt håll. gud vad arg jag var. börjar släppa något i alla fall. nu sista biten av morden in midsommer. återkommer om resan snart.
sommarsakkad i Göteborgsträdgård utanför Patriks lägenhet. hörs snart ! :)
kommentar
Vanessa;
Grym design du har på din blogg. Har du gjort den själv? Riktigt snyggt i alla fall!
Isabella;
Schysst blogg du har! Har du designat den själv? Om inte, var hittar man isåfall designen du använder? Tack :)
Svar: Tack hurrni! jajjamen, eller använde mig mest av grundmallen och rörde bara runt lite bland koderna. en himla röra bland alla siffror och bokstäver. så i ärlighetens namn har jag nog inte riktigt 100% koll på vad det var jag gjorde.. hah ;p
N E C K L E S S
HalLoOOoOooOo !
är lämnad kvar i lägenheten. låter nästan lite sorgligt, men så är inte fallet. hah. mamma och Patrik är iväg och tittar på lite sten som ska färdas till vår trädgård om jag förstått det hela rätt. dem tänkte nog att det var lika bra att åka och titta på det när nu vi var i Göteborg och bilen ändå var ute och snurrade. bara att släppa av mig lite snabbt med en nyinköpt tidning! :D shoppingen gick bra, men viljorna angående vilket centrum som verkade vara det bättre, gick sämre. jag gick runt i det ena och de andra två lite äldre människorna snurrade runt i ett annat 5min bort. hittade dock inte så jättemycket, men lite! två halsband, en fondation och en fotlänk. samt ett fint halsband till mamma som jag slog in med en grön rosett on top & skrev; "till världens bästa mamma. tack för resan. ..som inte är slut än! ;)" snällt va? ;) nejmen, tyckte att det stod hennes namn på den. hon blev glad, tur för henne det. hah! när dem kommer tillbaka blir det troligen middag. huahualigen. uaaaaah. äh. luuuungt. ..ich.
bilden på mina grejer blev lite skruttig. men orkade inte gå och ta en ny, ni överlever nog, förhoppningsvis ser ni att det står Love Peace & Smile på dem också, hah. Nej nu ska jag nog bege mig tillbaka till soffan, utmana hjärncellerna med tidningens korsord. rooolllliiiittt rrrooooollliiiiittt. ha en fin kväll alla ! :D Hejsansvejsan .
uuupdate
goddagens!
gårdagen blev en helsnurrgalen night. började vid jättefina klippor ovanför enorma mängder båtar och finfint blått vatten. det grillades, skrattades och badades. det började blåsa lite, men tändvätskan kom som en räddare i nöden till våra grillade champinjoner. mums. blåsten kunde man ta med en tröja, annat blev det dock när regnet kom ocj vi tog spårvagnen till närmsta hus. jättestort och jättefint. alla höll i gång, dansade runt och hade sig, till och med bastade. hah, hjälpte även till i köket när folk skrek efter pizza, det blev omelett i pizza-slice format. hah. hur som haver var hela kvällen jättebra och roligt. bortsätt från en liten tragisk händelse mot slutet. men det gick nog bra tillslut.
woopwopop. vaknade av sms om facebookshändelser. woinewoine. satte mig vid Ps dator nu och klickade upp en bild som jag blivit taggad på. mamma stod bakom mig och vi hade just pratat om gårdagens fest. hon sa;
"Men D. ..tänk på framtida arbetsgivare och sånt...." haha oupaa..
nu ska jag, mamma & patrik till köpcentret !
hagberg junior jag står här med dojjorna på !
shopshop
goderförmiddag alla fina!
snacka om att man är en stadsboende tekniknörd. internet/datorberoende. trodde inte att jag skulle sitta vid en dator ens fem minuter och här sitter man redan med sitt andra blogginlägg första dagen i gbg. men jag förstår ju att ni måste vara himla nyfikna på hur jag har det, right? hah. nejmen, mamma och patrik är vid ett café, efter att jag påbörjat min näringsdryck såklart, nu på eftermiddagen. blä. men ikväll blir det ju grillning och party. har laddat lite för att kunna grilla något, men ja. jag har ju en aning om hur bra det kommer gå på den biten. men ska inte låta det förstöra kvällen, nejnej. just därför jag förbereder mig!
mamma och jag har redan varit ute på shoppingrunda. tidiga spårvagnen in till stan och ett långt runtgående i shockbutiken. shiit, vet en som skulle bli stammis efter en vecka i Göteborg. hih. kom inte därifrån med så mycket med än en schal, men en fin dåsan. röd med vita dödskallar på. [den på bilden].
gick även förbi mammas favoritaffär på vägen hem. tss, hon är stammis och bor inte ens i göteborg. nejmen det är uppenbarligen helt klart en av hennes absoluta favoritställen. nu ska jag gå och se om man fått något blupp på mobilen inför ikvällens bravader. ska även fota det jag så fint fick av mamma från hennes affär! :)
hej på ett tag! Deds
Göteborg,
hej alleman!
nu har jag & mamma kommit fram till Göteborg. tog sin lilla tid, men resan gick bra. cyklade hem efter jobbet, pluppade i all glömd packning och satte sprutt mot bilen. tanka, handla glass, sprite Zero och godisbilar. then off.
middag blev för mamma på MAX drive-in. kände mig lite larvig när jag kom på mig själv med världens grimage av att öppna hennes påse för att rädda mitt sugrör från oset. blä. hon gick även ur bilen och åt sin hambörjare till hänsyn av mig. snällt, men lite ..fjantigt. jag skulle klarat av lukten i bilen men hon var bara snäll.. kände mig lite ..sämst. två timmar senare letade vi parkering utanför lägenheten, som för i övrigt är lika stora som en veckopackning.. upp för trappen med väskorna, sen blev det för mig att springa till ICA för lime och gurka. de gröna små frukterna var till mammas och Patrikt strawberry daquri. hah.
nu har vi kollat på något 80-tals humorprogram, dem har druckigt drink, medan jag körde på en hel kopp varm mjölk + massa gurka. heh. snart ska jag få massage av mamma, så fort mjölken lagt sig lite så den inte skjuts upp. lätt hänt.
imorgon väntar en bra dag men start i stan med mamma, på min favvo affär jag inte varit i än eftersom att jag bara visste om existensen i göteborg, sen bad, strand, grillning och party på eftermiddag + kväll. kommer bli megabra ! stannar nog här till på söndag, minst, sen får vi se vart det bär. mor & dotter trip ! hoppas alla har en fin fredag. jag hoppas på bättre väder till imorgon (mycket regn här för tillfället) . take care. :) ciao.
kompensationsmjölk på g.
goderkväller.
massa mjölk på värme i micron. måste kolla till den snart. precis hemkommen från vän i farsta, cyklade sista biten och mamma blir orolig. typiskt. så nu blir det till att dricka mycket mjölk så att hon inte oroar sig i onödan. imorgon bitti är det jobb, sen kommer mamma och hämtar mig, 6h i en varm bil mot göteborg. ser fram emot det (inte bilresan kanske, men vistelsen!). ska hämta mjölken nu och läsa ett kapitel i boken,kanske två. beror på hur snabb man är med mjölken, hah. sen sova. ..lillebror tar taxi mot arland om 2h. grekland med kompisarna. ojoj. :D han lär ju ha det himla roligt, men nåde honom om han inte skickar eller svarar på ett sms under veckans gång. ...då ska han få se på annat när han kommer hem. haha är jag storasyster eller mamma? ;) nejdå. hare bäst lillebror! lovar att hålla ställningarna här hemma.. utom när jag är bortrest..
haha, menmen. godernatter på er alla. ska försöka hinna med några rader imorgon bitti. :)
ciao.
S O M M A R
goddagens !
sitter med mjölk och jordgubbisar (kan det bli mer sommar?) måste ta mig i kragen snart och börja packa inför morgondagens resa till göteborg. måste hinna med jobbet vid 14, städa rummet och göra mig iordning helt enkelt. duschen är i varje fall bockad och klar. hah..
slutade vid 14 igår och åkte direkt till kristineberg, satt på gräset med M. skönt med sommar och sol. en 3h senare blev det en tripp till vällingby för att senare åka tillbaka till råhlis och möta upp två kompisar till honom . helt otroligt vad många olika aktiviteter som försigår där. alltifrån dans, yoga, volleyball, fotboll, skateing, bad etc. jättekul! hur som haver var kvällen hur bra som helst och mamma kom och agerade taxi vid hemkomsten. tacktack. nej. packa var det. ..och städa.. byebbye soooo loooong. :)
COURAGE, round ur neck.
godermorgon!
råkade ställa klockan en timma för tidigt, men det gör ju inget. har hunnit med både mjölk + jordgubbisar. hihi. :)
igår var en supertrevlig ikväll men massamassa snack och försök till att fixa till min stjärna, nu ser det ut som en hund igen. hah svårt det där, tydligen. men sålänge jag inte ser ut som en liten påfågel på skallen, som jag gjorde igår, är det väl en liten förbättring. till och med min chef kommenterade och sa att det där måste vi fixa ! tss.
hittade ett superfint halsband i vår korg igår, love for the first sight. det är mammas, men tror aldrig jag har sett det förut bara. strange strange, men nu har jag tittat på det, och det länge. hoppas hon har på sig det lite mer ofta. piiiik piiiik, gå och sätt på dig det, mamma!! ;D
gällande mig måste jag faktiskt röra på påkarna nu och pallra mig upp till duschen, nu är maten smält ju, peppar peppar. först jobb sen iväg till kristineberg tror jag. hoppas det blir fint väder idag!! det skulle helt klart vara ett+.
gårdagens lilla toffs. idag blire uppsatt. japp japp. CIAO, ha en bäst dag alla. =)
1
ny kategori skapad. visste inte vad jag skulle döpa den till, men histora ...blabla... verkade bra. även om mycket är historia, i min skugga. lever jag med det idag, varje dag. ätstörning hit och ätstörning dit, går med mig i varje steg. men ja. kan inte berätta allt i ett och samma stimm. men lite i taget kanske. vet inte när det började, riktigt. men ska försöka backa tillbaka, en aning i alla fall. någorlunda. here it comes. del 1.
något som alltid intresserade mig, alltid gjort och kommer alltid att göra, är fysisk aktivitet. och nej, jag hade ingen färdighet i det, men det var det enda jag gjorde. skolan var inge kul. jag kunde inget. i gymnasiet fick jag "diagnosen" dyslexi och flera frågetecken blev utropstecken. men som liten, äh skolan fick vara. även om jag kämpade. men träning var roligare. jag såg ju hur jag utvecklades och blev bättre. tränare bekräftade och min alltid så taniga kropp vart allt mer lite lite starkare. hade aldrig känt mig duglig till något, varken hemma eller i skolan. träningen gav mig något ingen annan kunde ge. en tillfredställelse jag aldrig känt. åren gick och jag fortsatte. utvecklade min simning till en allt högre nivå, testade olika sporter och fastnade för fotbollen som fick följa min väg jämte simningen. adderade senare friidrotten. mina lagkamrater höll sig till en sport, dem flesta. ibland fick jag höra om två. men mina tre gjorde mig unik. min kropp var liten men stark som en oxe, smidig och gud så snabb. kanske inte jämfört med friidrottens främsta, men outstanding på fotbollsplanen, samma gällande styrka. jag levde och älskade mitt liv.. eller ja. blundade för det som var viktigt. det fanns hemma, men där var jag aldrig. tidiga mornar i skolan och timmar av träning gjorde att sena kvällar var tiden som spenderades under min postadress tak. så höll det på, i många många år..
började i högstadiet. vad hände där. tiden sprang ikapp mig lite lite. här startade även min första touch till ätstörningen. allt hade jämt varit så restruktivt. jag blev tillsagt och lärd hur man borde och bör äta, vad man ska stoppa i sig för att kroppen bäst ska ta upp dittan och dattan. vad som är nyttigt, hälsosamt och rentav "godkänt', blev snurrig på cupen. men blev tillsagt att med dubbla pass om dagen äta mer, jag var ju så liten. kämpade, men ville stå upp för mig själv. trotsa. men mat skulle jag ha i mig. kom på den fina iden om hur man skulle kunna gå till väga för att säga emot. jag spydde. gick upp i vikt, såklart. men ja, spydde. ush .
la ett brev till mamma i nian. mötte henne ute vid våra gungor på baksidan, berättade och det hela slutade på en klinik, som inte varade länge. jag grät ju aldrig, jag mådde ju bra. inget var fel på mig, utom att jag spydde ibland. jag var ju en frisk unge. numera med ett stadigt BMI. inte underviktig eller liten för min ålder., eller.
mina vardagar fortsatte, slutade kräkas. välbefinandet började dock hinna ikapp mig......
fortsätter snart..
gymnasiet vart grejen. fullt frisk. 1a året på en naturvetenskaplig linje som körde slut på mig. bytte efter det året. blev idrottsgymnasium närmare mitt boende. efter första året skiljdes mina föräldrar och jag med lillebror åkte ensamna iväg till grannarnas landställe, med ena föräldern, mamma. minns den dagen jag fick ett sms av pappa, att han satt i finland och läste kalle anka för små knoddar. något hände i mig och jag visade mamma smset. i finland fanns den kvinna han sommaren senare skulle gifta sig med. vi kom hem från norrland (landstället) och bosatte oss mellan våra föräldrar som nu bådde nära varandra, men i avskilda hus. det starkaste minnet är när jag & lillebror satt i pappas nya hus, han stekte pannkakor. jag åt tills jag skämdes och pappa var glad. sen hände något i mig, något jag inte känns på det viset. någon greppade tag i mig och jag ursäktade mig. han knappt ta på mig skorna innan jag var utanför ytterdörren. regnet öste ned och jag stod i shorts och en tunn långärmad tröja. gick till gräset och sprang. fram och tillbaka, flera gånger än jag hann räkna till. det fortaste jag bara kunde. tills jag spydde. magen var full av pannkakor som bara ringlade upp genom tarmarna, ut i buskarna. fortsatte min löpning upp till mamma. sa att jag frös, var ju iskall. ställde mig i duschen. hett vatten. spyora fortsatte. ville aldrig mer genomlida det, men där var starten. nu pratar vi om slutet av augusti 2008. mindre än 2 månader senare låg jag på akuten för undervikt, låg puls och ..anorexi.
tjockisdedde
tjohoah.
hemkomme från jobbet för en dryga timme sen, inväntrar lille snigloo som är på ingång, ich.. hah. man vet ju vad det innebär u för tiden. ;)
gick iaf utanför huset i uppsatt hår idag, och ingen mascara heller. skulle jag inte ha gjort kanske.. chefen är tillbaka från 3v semester och frågade direkt "har du gått upp i vikt? hur mkt isf? det syns på dina kinder, de är rundare!" tänkte ju direkt 'oj. tjockisdedde? bra. nu behöver jag inte gå upp mer.' ett tag efter försökte jag 'pumpa upp' en pall på en såndär gul grej [kan inte komma på vad det heter.. hah] som man drar tunga pallar på. fick hoppa upp på handtaget och använda hela vikten för att kunna trycka ner. då kom en gubbe in och sa att jag nog borde gå upp några kilon. inga skratt eller hånflin, bara en alvarlig min. jag blir helt snurrig av det här. så blir det om man inte lyssnar på sig själv tror jag. olika åsikter och meningar att tolka på hundra sätt. men vad gör man när man själv som egen person är ..två. ? hmmm..
sen när blev vikten så jävla viktig?! eller ja ..mer utseendet kanske? strunt samma. nu ska jag slöa i sängen framför TVn och invänta sms eller samtal från C. :) bra tankar ska vi ju tänka.. här har vi en; GBG I HELGEN MED MOR!
upp med hakan så att de inte kan nå dig.
Godermorgon!
smakade lite ny juice nyss, någon som fanns i kylen, Brännhults. "jordgubbe/Lime" hua lite för sur för mig, kör nog på apelsin. eller favoriten är nog äppeljuice eller den där multivitamin. haha intressant va? ;D
känner mig på något sätt utvilad. tror jag sovit hela 7h inatt, åh så skönt! har dock en ganskajättemegasvullen hals, både ut-& invändigt, efter gårdagens megaattack. ush. men nu har jag lovat pappa, så det är bara att klippa av ångesten och räta på sig. nu fasen i gatan ska jag allt klara det. går nog lite bättre nu, med tanke på att sömnen är räddad, igen. jag slipper dessa gnagande nätter fyllda med tårar och känslor som inte går att stoppa på ett bra sätt. men jag vill inte falla ännu mer, inte fler bekymmer nu. räcker och blir över med dem jag har. jaja, den lilla vita saken som räddar och räddat mig många gånger har varit Imovane. men nu igår fick jag en ny, minns att jag hade den för länge sedan, Zopiklon Mylan [går att klicka på länken].
nej, nu ska jag gå och puffa ut mamma ur badrummet så jag inte blir sen till jobbet. + att min cykel står hos pappa. så om en timme måste jag bege mgi dig för att hinna. hah, typiskt. apropå mamma blev jag godkänd tillslut, hah. hoppas ni alla får en bra dag. jag ska nog utmana ödet lite, eller min svullna hato-hals och köra på uppsatt idag. undra om jag någonsin haft det på jobbet.. jaja, vi får försöka! :) kram runt kroppen på er ! CIaO.
SMS nr. 3.
"Bra där, de två första är egenskaper, bra sådana, men det tredje är en färdighet. Att simma är du duktig på, men vilken egenskap har gjort dig till riktigt duktig simmare? Envis har du redan sagt. Upp med trean på bloggen så skrattar vi åt filmen sen"
alltså suuuck säger jag bara. hah. ny parantes; vi är i samma hus, dock olika våningar. därav smset nr. 3. ;)
men jaha. en tredje bra egenskap då. vad är jag mer än envis? jo jag tror jag vet. stämmer in i de flesta fall iaf. då ska vi inte underdriva gällande träning. ..
nr. 3.
- diciplinerad.
inte ordningssam, inte perfektionist. men diciplinerad.
film nu! hangover 1.
godkänt, mamma?
SMS nr. 2.
"Bra, men jag menade tre bra saker om dig, din person, sådan du är, på't igen, lägg till på bloggen så är jag snart hemma med filmen. Puss"
men jaha.. nu blev det lite svårare. menmen.
- jag är.. envis. (bra i många fall?)
- omtänksam. [har jag hört iaf..] jag bryr mig väldigt mycket om människor iaf :)
hah. fy vad dålig jag var på det här.
men nummer tre nu då. en riktigt bra en.
- duktig på att simma. ha. det vet jag i alla fall.
vet att jag verkligen har looooow self-esteem. därav mina små följande kommentarer efter farje punkt. det ska bli ändring på det. men jag kan inte riktigt varken säga eller tycka att jag är speciellt bra, fin, rolig eller annat possitivt. men nu har jag försökt i varje fall. eller det är en start åt minstone. för att visa för er och mig själv att jag kan bli bättre på det, lära mig acceptera och tycka om mig själv mer, ska jag försöka ha MINST ett inlägg i veckan där jag skriver något bra. inte bara något possitivt om vardagen (kan ju inte förekomma endast en gång i veckan heller. nejnej). men något bra om mig, som jag gjort eller gör. framsteg, vad som helst.
tror ni jag klarar det? hjälp mig och påminn. ett sms eller liten kommentar "glöm inte bort det där nu denna vecka!". pröva göra det ni med. :)
SMS från Mamma.
"jag hyr filmen... och du får allt ta o skriva minst 3 bra saker om dig själv. NU!!! och sen ska du skriva ner 3 bra saker som du fått av Mia. De ska du lägga på din blogg och om 30min vill jag läsa dem!! Detta gör du istället för att säga förlåt. Detta gör du för dig själv och nu!!!!!"
jahapp. lets do this. (som en parantes. Mia är min 'behandlare').
Dedde;
- jag har lyckats gått upp en massamassa kilon sen raset i australien.
- tagit mig i kragen och jobbar, samt inte för mycket. 4h/dag. (kan i vanliga fall aldrig säga nej..)
- lovat mig själv (idag), men framför allt pappa. att inte hamna i duschen eller över hinken under tiden han är i finland. nu är det sagt, nu vet ni också vad jag lovat.
Mia;
- Anorexi (eller annan ätstörning) är ingen sjukdom. det är ett uttryck för något annat.
- hon pratar om en raket, dock svår att förklara. men den är bra. den hjälper. räknas väl som bra sagtP
- det finns ingen spruta, plåster eller tablett mot anorexi. inga genvägar. men det finns en medicin. du.
jag tolkar det lite som att (för ja, maten blir ju lite lidande), men att näringen är ett litet hjälpmedel. [ingen genväg], sen är det jag, och bara jag (med lite kloka ord och hjälp) som kan göra mig själv frisk.
shoot me if you love me
orkar. inte.
ZZZzzz.... doktorn!
tjohoo gott folk!
hemkommen från herr doktor, eller ja, fru doktor var det idag. min gamla hederliga man haft sen knattetiden har gått i pansion. var där strax efter 8, möttes av en lapp "sommartider juli 13.00-14.00" suck tänkte jag, men blev lite lättad när jag såg att dörren jag skulle ta var mitt emot. pew. efter ungefärliga två timmar på väntestolen kom jag in. var där i ärendet av sömntabletter, var lite orolig att jag inte skulle fåå några utskrivna, speciellt inte i den styrkan kan faktiskt behöver, med tanke på sjukhusbesöket dagarna efter australien. men det gick bra och apoteket kunde utan problem läsa av receptet från mitt ID. bra bra. kommande nätter ska här sova och det med basta!
ikväll kan det nog bli tyll att hyra film med mamma och imorgon åker pappa till Finland. lets turn the house upside down, mohah. skojja bara, pappa! ;)
kommentar
Postat av: jk.
du är så himla fin!
skulle vara intressant att läsa lite mer av din historia. i den grad du orkar, förstås.
din blogg ger mig verkligen jättemycket.
ta hand om dig! <3
svar;
tack snälla snälla :) vad glad jag blir att du gillar och läser min blogg! ang min historia är den rätt lång och snurrig, men absolut kan jag försöka berätta så gott jag kan. kanske lite bit för bit. :) håll utkik så kommer det nog ett inlägg om det snart!
tack, detsamma :) <3
Postat av: jk.
du är så himla fin!
skulle vara intressant att läsa lite mer av din historia. i den grad du orkar, förstås.
din blogg ger mig verkligen jättemycket.
ta hand om dig! <3
svar;
tack snälla snälla :) vad glad jag blir att du gillar och läser min blogg! ang min historia är den rätt lång och snurrig, men absolut kan jag försöka berätta så gott jag kan. kanske lite bit för bit. :) håll utkik så kommer det nog ett inlägg om det snart!
tack, detsamma :) <3
weekends.
helg. helg. de flesta gillar sådana. jag ogillar dem så stört mycket att jag nästintill hatar dem. det är som nätter utsträcka i 48 sammanhängande timmar istället för 8, eller vad nu en natt bör bestå av.
de flesta helgsysselsättningarna jag hört talas om är sköna dagar, avslappnande kvällar, mys eller världens röj, roliga fester och utgångar. sköna och långa eller hårt dunkande huvuden på söndagsmornar som påminner om dagen innan.
mina tidigare helgar bestod mest av träning, tävling och matcher. senare började festandet tränga sig på, men blev lite styrt av tävlingsperioderna. helt plötsligt var jag sjuk och fyllde 18år på dygnsvården. kom ut fullt myndig och började utforska krogen. fick inte träna något, vilket bidrog till mer fritid och jag började leva lite mer för första gången. kom aldrig ut ur min sjukdom, men höll ändå kvar. uppskattade det som var kul och försökte tillåta mig vara med på det mesta, ha roligt. gick om sista året på gymnasiet och fick lite annat att tänka på. tog studenten och började jobba, helahelatiden. träffade knappt någon av mina vänner då.. jobbet tog över till att jag satt på planet till australien. kom hem sjukare än jag någonsin varit. och nu är mina helger annorlunda igen. istället för att följa med mina vänner på fester och annat roligt sitter jag hemma med bestraffningar och ångest.
straffa straffa straffa. eller vad fasen det nu är som händer. jag vet inte, men ångesten är ibland så stark, att ibland gör jag saker jag kan styra lite bättre, ibland händer saker jag inte alls kan styra, eller ens kommer på förrän dagen eller timmarna efter, eller bara när jag superanalyserar allt.. äh. går inte ens att förklara. jag springer runt så mycket under veckodagarna, varjedag. sysselsätter mig och träffar vänner. vill inte vara själv en sekund. sen är jag slutkörd när helgen kommer. men TYDLIGEN klarar jag inte av att bara ta det lungt.... jag må sitta hemma. men det här tär mer. dessa hyss. dessa straff. denna ångest. detta ALLLT. orkar. inte.
har inget jag ser fram emot längre, inget jag längtar till eller vill göra. inget känns kul längre. inget. ush.
blabla
tjohej!
vet inte riktigt hur det gick till imorse, men upp kom jag, lite trött, men gick bra ändå. gick i tid och hann med en skön (långsam) promenad till jobbet. efter 4h avverkade bakom kassa & butik var det dags att hoppa upp på cykeln och trampa vidare hem. åkte till pappa och hann in preciiiis innan spöregnet. pew.
är och har varit så himla trött, lite sliten efter veckan som varit, varje natt fylld med ångest. så idag fick bli en lugn dag. har hjälpt pappa att boka flygbiljett till finland, annars inte gjort så mycket. eller .. vi har precis tittat klart på en film, druckigt varm mjölk och cola zero. nu fick jag just en sömntablett i handen och ska alldeles strax sova. så godernatter alla, skönt med ledig helgdag imorgon :)
phone = lost & found. pew.
tjoho- haft en bra dag och kväll :) slutade jobbet vid 14, fick skjuts av pappa en bit och mötte upp R vid B-plan. vi skulle åka och titta på bilar (wihooo..) tydligen läge för en ny, hah. sprang och handlade osv. efteråt. två filmer följde även med .. kom till lägenheten och pluppade i en ut av dem i dvdn, haha. den var faktiskt lite rolig! R sov en liten stund. vi väntade ut tiden på J. jag gjorde middag och lyckades servera både förrätt, huvudrätt + skumpa till dem, sen vart det läge för film nr. 2 ! :)
vägen hem var dock inte jättekul. jobbar imorgon och försökte lada inte allt för sent i kära hässelby. gick ju åt skogen. stack ut huvudet för att kolla vart vi var. någon himla mupp tyckte tydligen att mitt smsande var roligt. sa något och drog till med värdens arm-sväng. det tragiska var att han slog ut mobilen ur min hand, såg hur den sakta flöt ner mellan vagn och perrong. suuuck. dörrarna stängdes och jag fick snällt vänta till nästa station.
min t-bana gick inte förrän om 20min, gick ner till spärrvakten och frågade om telefon.. mobilnummer gick inte att ringa, men hemnummer. ringde mamma - inget svar. ringde pappa - inget svar. väntade lite och försökte med mamma igen. - svar. tack & lov. hon sa att hon skulle hämta mig vid stationen. wiii.
hur som haver kte jag tillbaka en station och märkte ut vart mobilen var. letade efter någon vakt men nej, dem var tydligen inte på detta ställe. mötte en kille som frågade vad det var. förklarade och han erbjöd sig att hämta den. sa att han INTE skulle hoppa ned, men ja. det gjorde han ändå. som tur var lyckades han både hämta mobilen och hoppa upp innan tunnelbanan! blev lite orolig där men han sa att han redan hade "varit där". men de orden sagda tog han sats och slog benet mot en stolpe. shiiiit. aj aj aj. men det lät bara "KLONK". förstod inte riktigt, men han förklarade att senaste besöket på spåret hade resulterat i proteser... usssh... :( (inte frivilligt.)
men ändå, tack snälla snälla snälla kille som hjälpe mig !! :) BLESS !! :)
time will change
godermorgon!
om 1h börjar jobbet och en annan har precis drucigt upp både mjölk och te. baaaah fullt i magen, säger den.
trampade som sagt iväg igår för att möta upp angelica, handla tacosgrejer och sånt. cyklade hem till henne och jag fick ställa mig vid spisen direkt, tjuvade lite på gurkan, heh. hon hoppade in i duschen och hade det mesta förberett och klart när hon kom ut! en trevlig liten kväll med mycket snack och liten verkstad. blev inte allt för sent, cyklade hem sägert innan 22-tiden.
....och där hade vi det igen. tårarna. efter några tramp kom tårarna. åkte till pappa och satte mig på stentrappa nära huset. skickade ett sms, han kom ut efter ett tag. höll om mig lite och försökte trösta.. satt där ett bra tag. fick veta att en till i släckten låg på sjukhuset, storebror. försökte ringa både han och fru, sen fick jag ett sms att han var på danderyds och inte kunde svara, frågade hur det var med mig. gaaaah hur kan han ens ha tid att tänka på mig då?! jag tror dem har kommit hem nu, dock utan diagnos. förstår ingenting, vad var det som hände?
fick två sömntabletter av pappa. varav en skulle ges till mamma, hade pappa skickat ett sms om.... jaja, sålänge det får dem lugnare är det ingen som helst fara. skulle till doktorn imorse, men det fick bli på måndag istället.
nu ska jah hoppa ur morgonrocken och fixa det sista innan resan till jobbellijoobbet.
ha en bäst dag !