10år av händelser.
Tjoho!
Är påväg till gymmet nu, ett fantastiskt ställe att vistas på. Går in i mig själv och fokuserar som aldrig annars. Blir fri från tankar och känner endast välbehag.
Igår träffade jag en vän som jag inte träffat på TIO(!!) år! Helt sjukt egentligen, känner mig näsan lite gammal. Vi gick i samma klass 4-6an, tider det! Spenderade så mycket tid tillsammans och minnena är obeskrivliga. Han lyfte verkligen min dag - och på kvällen mådde jag hur bra som helst :)
Middag med lillebror och mamma också, inte en alltför återkommande situation - men väldigt mysigt och fint.
Idag nalkas det party och jag har längtat så mycket och länge - WIHOOO!
Let's do this!
TILL "ANONYM" :)
Tack så jättemycket för din fina kommentar! Känns rörande att du läst tidigare bloggar och fortfarande vill följa, samt att du ser en utveckling! Blir väldigt glad av dina ord och vill tacka dig för detta :)
Be strong
Nämen hallå! Long time no see.
Har varit så jävla ledsen och arg de senaste dagarna, har inte vågat skriva något i rädsla av att mina uttryck ska ta form alldeles för starkt. För första gången i mitt liv har jag varit tydlig med min ilska och det känns både bra och dåligt. Avskyr att såra men känner ändå att jag växt, börjar kunna stå upp för mig själv. Säga det jag vill säga istället för vad andra vill höra.
Igår var jag på samtal hos min behandlare, han var väldigt ställd av att höra mina ord - som att prata med en jämnåriga, sa han.
Efter det träffade jag upp min bästa vän samt min andra Australien-kompis som har en liten dotter på 9måmader. Älskade att kunna "kasta" upp henne i luften och inte känna det minsta till ansträngning. Gå runt med henne på höften och bara känna att jag kunde delta i allt, till och med en helt vanlig lunch. Det är de där små sakerna som stärker mig något otroligt.
Fick även in en promenad med min bästa vän, som verkligen vet allt om mig. Hon är tydlig och hymlar inte med något som hon tycker. Det är bra, jag gillar det.
Mitt i allt fick jag dock höra att jag ser väldigt gay ut, haha. Det tycker inte jag, aldrig tyckt.. Men jag kanske har varit lite blind där, måste vara mitt septum. Jävla tur att jag faktiskt ÄR gay då, haha..
Igårkväll var jag obotligt ledsen, mamma försökte finnas men jag kände mig inte redo att outa allt.. Idag ska jag istället göra något bra av dagen och ladda gärnet inför en toppendag imorgon!
Hoppas att ni har det lika bra! :)
Veckan
Tjo!
Där var den veckan förbi och girly åkte hem till sin stad igår.. :( inte kul, men nu kanske jag får mer plats i sängen, hihi. Vi har haft det jättebra och hunnit med en hel del! Vi avslutade det hela på ett bra sätt, åkte hem till storebror och firade hans dag i efterskott! Lagom trött då dagen innan bjöd på fest. Har även kommit på att jag behöver alkolås på mobilen. Blir alltid så orolig över människorna runt om mig och ringer hundratjugo gånger till olika personer för att veta att allt är okej. Får jag inte tag på någon får jag panik och tror alltid det värsta..
(Så förlåt Sanna L för att du fick erfara detta.. Skäms lite..)
Åter till festen, sjukt kul och händelserik! Tjuvstartade även hemma hos faster och pratade med släktingar på deras sida, fint att träffa lite människor som inte alltid sätt mig må så bra.. Blir som en liten uppvisning av mig själv och jag blir alltid lika nervös..
Igår "lurade" mamma med mig på krokilkurs, var kul men hon glömde den lilla detaljen att objektivet var en naken man 2m ifrån en, haha.. Men det var roligt, sjukt hur man kan koppla bort och se det som vilket objekt som helst. Hade som vanligt prestationsångest av att sitta bland en massa människor som ritar som gudar! Men som sagt, kul var det!
Idag väntar även en rolig sak iform av att träffa en gammal friidrottskompis ikväll, yeahj! Men först in i duschen och sen en tripp till pappa :)
"Jag vet att du sover.."
zZZzz... Inte? Nej vaken före och efter tuppen. Jag vet inte längre vad det är som gör att jag är vaken hela nätterna. Känner ingen direkt oro eller stress. Kan inte förstå, samtidigt som jag är så van.
Dagen har varit lika pigg den. Mysmorgon och lite utvilande, en tripp till SATS, sushi hos pappa, bubbelbad, hårfärgning och fredagsmys framför prison break. Helt perfekt dag rakt igenom! Njuter i fulla drag av att göra allt och ingenting. :)
Så mår för i övrigt bra, länge sedan man kunde tillåta sig av att få ont i magen av nötter, konstig känsla det där, någon slags hatkärlek. Jag menar, känslan i sig gillar jag inte, men tanken om att jag numera 'vågar' känna så gör mig bara glad! Det är fortfarande helt overkligt för mig, att allt äntligen är över. Anorexin drog kortaste strået och jag vann, tillslut. Hand i hand har vi gått tillsammans i allt för många år. Demonen var min bästa vän och likväl som jag manipulerade min omgivning, bedrog han mig. Lurade och fick mig att falla.
Fool me once, shame on me.
Fool me twice, shame on you.
Aldrig mer kan jag med säker röst nu säga, never ever again. Känns så otroligt skönt och jag vill känna mig stolt men tanken om att jag "valde" att inte äta och vägra vård in i det sista, stoppar mig till det. Är dock medveten om att detta sätter igång en diskussion hos er. Jag vet att man inte "väljer" att vara sjuk och må piss. Jag vet verkligen hur det är. Men nu över till det bra - jag är lycklig! Vågar knappt skriva det i rädsla av att det ska tas ifrån mig... Nu ska jag försöka vara duktig och somna!
Hej svejs! 
Välkommen ! ;)
Goder förmiddag alla!
Sitter för tillfället påväg till sjukgymnasten, ska bli kul! (Pepparpeppar)
Mötte upp tjejen igår, alltid något strul med tåg och plattform, men efter en väl utvald beskrivning av en rulltrappa hittade vi varandra. Haha.
Vi tog igen lite välförtjänt tid framför prison break igår, dock somnade min andra hälft i mitten av sista avsnittet, bra sällskap att dela spänningen med. Nejdå gjorde ingenting, så söt när hon sover - känns dock lite halvkul att lämna henne ensam just nu.. Menmen.
Ett projekt angående min övre del av kroppen är påbörjat, kommer nog bli bra och längtar som bara den tills att det är klart!
Nj dags för mig att kliva av detta färdmedel, seeee yaaa! :D
Kära storebror......
Vill starta meningen med att tacka för fina kommentarer, jag lyser upp något otroligt när jag ser dem! Och finns det någon där ute som behöver tips eller har frågor, var inte rädda att ställa dem :)
Idag fyller min älskade storebror år, skrev han ett fint sms morgonen till ära. Dock förstörde han ganska snabbt mina syskonkärleks fina avsiktliga ord.
Svaret på det har ni på den bifogade konversationen under..
Annars är jag påväg till ett "möte/samtal", följt av träff med mamma för diverse nödvändiga saker. Min axel bär upp en väska med mina favoritkläder - träningsoutfiten. Så även en gymvistelse väntar - love it.
Min kära hälft skulle ta tåget till Sthlm idag, men som den storstad man en gång bor i, är det många kommande besök och antalet inställda tåg gör det inte lätt för resenärerna att nå sina mål..
Suck!
Men allt går bra ändå, njuter av mitt "nya" liv och känner mig fortfarande väldigt lättad och fri! High FIVE på den!
See yaaa! Ha en bäst dag alla! :D
LYCKA !
Natt efter natt, sömnlös. Men inget kan påverka min lycka för tillfället. Jag menar, känslan jag har inom mig går inte att beskriva, känns som att jag ska explodera av lycka och lättnad. 
Var på möte i fredags, överläkaren, min behandlare och två föredetta behandlare från psyk. Alla var förvånade, glada och imponerade. Vilken kamp jag visat upp, styrka, mod och envishet. Jag klarade det, denna gång klarade jag det och allt är så overkligt. Nästan sex år av helvete och nu står jag här, på jorden och starkare än någonsin. Jag är inte utskriven, men jag börjar i öppenvård nu. Aldrig har jag tagit dessa steg och verkligen känner att jag varit redo. Ringde hela min familj inklusive min flickvän. La mig på lillebrors säng och bara berättade allt för honom, han blev så glad. Så glad.
Fortsatte kvällen på ett underbart sätt, var ute med en av mina närmsta vänner. Vi hade så otroligt kul och hela dagen och kvällen var så lyckad som den kunde bli. ÄNTLIGEN ÄR JAG TILLBAKA! Ogreppbart, abstrakt och helt jävla fantastiskt. Så det är såhär det känns att vara fri från ätstörning?! Är det såhär det känns att äntligen få kicka igång sitt liv? Jag kan bara inte tro det.
Mitt vokabulär är använt och mon förmåga att bemästra ord är som bortblåst, jag finner inga som ger en rättvis bild av hur jag känner. Lycka!
Crying my eyes out
Tårarna bänner, det salta rinner inte ut. Stannar kvar och fräter, mitt inre faller ihop. Stark utanpå, sakta bryter jag ned mitt skal. beskyller mig själv. Straffar. Besvikelse, svek och tårar - vem annars än jag? Det var aldrig min mening, aldrig min plan - och offrena blev vi.
Du och jag, som alltid stått så nära.
Kärleken till dig är obeskrivlig, ändå blev och blir allt fel..
Hanterandet är svart, agerandena labila och handlingarna svåra.
Universums problem är mina problem, så har det alltid varit för mig. Jag kan inte på min karta få in att alla problem i världen inte är mina, eller orsakat av mig. Ibland blir det fel, ibland är timingen dålig och ibland är bara perspektiven olika. Men det river och gnager i mig så förbannat hårt. 
Sjukhus
On tha buuuuuss to the unit. Fy, säger jag varje gång. Vikt idag, även om jag inte bryr mig det minst längre, får jag en del obehag. Allt som är kopplat till anorexi får mig att rysa till. Jag vill inte veta av det längre, jag vill varken vistas på sjukhus eller i en sjuk miljö med fullt av minnen som gnager på gamla sår. Jag bryr mig inte om att det blir är, det finns redan. Jag vill bara gå vidare. När jag är hemma känns det verkligen så, att jag har ett helt nytt och annorlunda liv. Men när jag kommer till enheten påminns jag om allt, det blir bara jobbigt.. Känns som att jag är på fel plats och vill bara hem till MIN vardag. Jag skiter fullständigt i antalet siffror på vågen, när jag skrivs ut kommer jag aldrig att väga mig, jag vägrar. Aldrig ska jag fastna i det beteendet igen. När de minskande siffrorna och den låga vikten blev någon form på bekräftelse av lycka och kontroll att man faktiskt klarade av något. Så disciplinerat, så envis, ..destruktivt. Aldrig mer.
Men jag får se det som att för varje dag jag är där, får jag ännu en chans att visa att jag inte passar in där längre, att jag gått vidare från allt vad ätstörning heter.
Punkt!! :)
Perspektivet från korsade ögon.
Trött, tröttare, tröttast. Finner inga mer beskrivande ord. Tappat räkningen på antal timmar som passerat. Vill inte klaga, mest observera. Fundera ut vad det är som för mig så långt bort ifrån John Blund.
Förgyllde kvällen med pappa, letade jacka och hittade en fin, väldigt glad blev jag. Då jag tappat hoppet om att gilla någon, och pappa på näbben såg en fin längst designe längst väggen påväg ut ur affären. Tack pappa, <3 imorgon ska den invigas! Tränade lite senare på kvällen och förbereder mig inför morgondagens besök hos sjukgymnasten. Vad mer har hänt? Jo Robins Sanna informerade mig snällt om att mitt iMessage var avstängt, haha fail på mig! Jag och mobiler, hur ska man lyckas beskriva denna sammankomst?..
Har slöat framför MTVgalan ett tag och nu är det nog dags för en liten tripp ut på de fluffiga molnen, hoppas. Hoppas.
Godernatter på er alla där ute! :)
Love yourself
Pappa varnade mig, regnet öste ned. Försedde mig med ett trasigt paraply, inte mitt smartaste drag här på jorden.
Isande vindar och kylande stormar, jackan gav inte mer värme än en T-shirt. Jag har mig själv att skylla, eller snarare min planering och prioritering av tid. Mor min poängterade detta.
Trots min vetenskap att saker inte går att undanhålla i en evighet, speciellt inte sådana saker som kommer vara kvar i en livstid. Tänkte jag ge det ett försök, en taggad status fick mig avslöjad över Facebook och min mor slängde sig över telefonen.
Trots mina snart 23 fyllda år vankades det ord och inga visor. Jag stod på mig och istället för att ursäkta - förklarade jag. Det godtogs inte, men det är mitt liv och min kropp. Så är det bara.
Till min stora förtjusning gillade dock pappa det, tack och lov. Och ja, det är
En tatuering jag pratar om - såklart!
LOVE YOURSELF
Weekend with live laugh love !
Kan börja med att neka mina och era förhoppningar om mig angående reseledare. Min sömnbrist gjorde sig påmind och en annan somnade på tåget.. Vaknade vid stationen och dörren jag tänkte slänga mig ut från var stängd.. Happ mot ljustad, vänta in nästa X-tåg och brumma tillbaka en 40min. Smart som jag är gömde jag mig på toaletten i en tjugo minuter innan jag hör en knackning. FUCK. Ny biljett och en fortsatt resa i det tysta.
Blev hämtad av hela familjen för att säkerhetsgöra min framkomst..
Helgen har bjudit på både det ena och det andra, men mest kvalitetstid i soffan under täcket,.. Och lite mobilspel, hihi. Mästrar för var dag våra kock-kunskaper och har agerat lite barnvakt åt söta bröder med vänner :)
För tillfället väntar vi på en kär vän till Milla som kvällen ska spenderas med :)
Det blir roligt det! HIGH FIVE FOR THIS WEEKEND!! 😃❤️❤️
Sj och livet
Ombord på ännu ett SJ tåg. Mästarnas mästare börjar ta sin form. Förstå, reseledare numbero uno, det är jag det! Nä nu ska vi inte dra allt till den överdrivna kanten, jag är och förblir lite vilsen, det är inte jag i ett nötskal, utan bara jag. Även med karta och kompass hittar jag inte i Sthlm, min egna stad där jag är född och uppväxt, i snart 23år.
Hur som helst är nu denna riktning Bollnäs, förhoppningsvis utan stopp i Gävle. Ser fram emot helgen, som alltid
När jag reser. DeSsa åkturer ger mig ofta någon form av vuxenhetsbekräftelse, att jag tar mig dit jag vill på egen hand, oberoende av de föräldrar jag en gång alltid är så van vid. Jag vill ta det där steget nu, jag är redo. Sjukdomen fick mig att ta ett par år tillbaka, jag fick börja om - ta mitt ansvar som vuxen individ. Jag var rädd, som alltid - att misslyckas. Jag gömde mig så länge i den barndom jag trodde mig kunna förlänga, jag ville göra den annorlunda. Växa upp på det sättet mina sagoböcker berättade. Jag letade efter något jag aldrig fick och missade de jag faktiskt tillgavs. Sorgligt men sant. Nu ska jag börja mitt egna liv och låta det formas utan förväntningar. Jag ska ta tillvara på allt det fina, samla det i mig själv som jag kan fyllas av och ta fram om jag någon gång skulle tveka gentemot livet. Jag har lärt mig allt vad perspektiv och tankesätt heter.
Jag måste, jag vill, jag kan! :) 
Tears in heaven
Det salta vattnet, den där jävla frätande syran. Tömmer ditt huvud till det dunkar av förvirring, det sägs ge en lättnad. Ha, my ass - jag behåller gärna min vätska där den ska vara. Mitt utrymme är fullt, det svämmade över. I fucking hate to cry.
Jag välkomnar ilskan, över mig själv. Skakar hand med ångesten och bjuder in skammen. Allt för att det ska ta ordentligt, göra ont. Jag känner ingen smärta utanpå, mitt skal är redan så format av de plågor jag utsatt den för.
Men inuti, min läkningsprocess har tagit form, fortfarande så skört. Jag attackerar min svagaste länk, jag kan min karta. Men varför denna frästan? Varför denna längtan efter att straffa och göra illa den maskin som ska ge mig 80år till? Som vanligt står jag utan svar, som alltid klandrar jag mig själv.
Men som mamma sa - jag BORDE må bra nu. Så jag får väl ta och lita på det..
ZZZzzz...
Kastar mig i sängen, tittar. Tar sömnmedicin och släcker.
Huvudet stormar, jag finner ingen ro. Det abstrakta virrvarret över min kropp går inte att greppa. Likt ett frågetecken står jag i en skepnad av mig själv och tittar på sängen - jag sover, men är ändå vaken. Hur går det ihop, önskan och verklighet? Det hårda mot det mjuka.
Slappnar av, musklerna blir svaga och kroppen tung. Täcken omsluter den snart vältemperatuerade individen. Spotify får sjunga vagt, visa de räcknande fåren att vi lever på 2000-talet.
Jag känner en liten förundran och irritation.. HUR SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ SOVA?! Suck...
Osovande sjukling på bristningsgränsen.
Nätter utan sömn BRUKADE vara min vardag, men vad nu. Tillbaka? Inte mått bra idag, alls. Förbannade jävla kropp bestämmer sig för att dunsta i allt vad välmående och friskhet benämns vid.
Är så trött, så trött.. Illamåendet gör sig påmint och måltiderna slutar oftast med kräkning var och ingen stans. Senast på mina egna kläder - ush. Ner i tvätten med dem, in i duschen med mig.
Det värsta är inte symtomen i sig, det hemska är de tankar det väcker. Tillbaka blickar och känslor. Minnen accocierans med skam och självförstörande.
Jag är starkare nu och det ger mig en trygghet. Jag är rädd för min impulsivitet, men finner ett lugn av vetenskapen om hur jag tagit mig igenom den jobbigaste av resor.
Dagarna får mig oroad över träningen, när ska jag nu ha tid?!
M å s T e L y c K a S .
Förnuftet ligger mest och gnager utan vidare framgång, insikten skriker av välbehag för hur fel jag känner att (det nu oförvållande) agerand är. Aldrig mer.
Punkt och godernatter.
Älskar min älskling.
Avskyvärt.
Jag har så mycket att skriva, så mycket att känna. V i L L u T , orden. Jag är så arg, ilskan fyller hela min kropp, ett mörker vars färg gör sin rätt. Svart.
Jag kan förlåta så mycket, men övergrepp. En enda egoistisk handling, som förstör för så många liv. Jag vill skrika, jag vill gråta. JAG VILL VISA HELA VÄRLDEN VILKA AVSKUM DET FINNS.
Men ni vet, precis som jag. Vad hjälper det? Jo vi kan försvara, gå in och hjälpa.
Och sen när det går så långt som till åklagande och domstol. Bevis och vittnen - med ett nedlagd beslut.
Jag hatar detta. Hatar alla jävla kräk som utsätter oskyldiga människor för levande men. GO AND FUCK YOURSELF TO DEATH.
Och så var det de där med sömn.
"En full mans ord, är en nykter mans tankar", för mig borde det vara; "en 'sovande' kvinnas ord, är en vaken kvinnas tankar". För ja, jag minns aldrig att jag ens varit inne på blogg.se när jag tagit sömnis och inte lyckats somna. Det är för mig ett konstant mysterium hur jag natt efter natt kan aktivera mig nattetid när jag inte ens är vid mina fulla bruks medvetande. Men som sagt, mina upplysande meningar är av verklig beskrivning. 
Däremot är varken psyket eller kroppen på topp. Precis innan jag tog mina tunga steg mot stationen började wifie må dåligt och dagens intag lämnade den stackars kroppen. Dock han jag tyvärr inte smita innan denna avskyvärda "bacill" hann fatt i mig. Perrongvistelsen var suddig och lagom ombordkliven på tåget, vände sig även min mage ut och in. Ush. Måste sova bort detta, för mina resetimmar är ej avbrukade.. Suuuuuck. Men tar med mig känslan av en underbart fin och bra helg. Tack världens bästa <3
Helg helg helg
Rapport från skåneland!
Helgen har inneburit det mesta måste jag ändå få lov att säga. Ankomst på fredag, påökning med S bästa vän, en riktigt härlig en!! Middag för tre, lite drickande och POFF ändrade planer.
Lördag var en segmorgon med frukost på sängen av frugan <3 fortsatte i en liten tripp till två härliga tjejer med en massa kattungar, blev helt kär tusen gånger om! Efter det fortsatte vi kvällen med en barrunda.
Idag söndag var slapparena slappdag! Fyllebrunch med ägg & bacon. Dusch, smink och ivääääg! Vi gick till en mysig restaurang där jag fick äta god mat
Och även träffa S mamma. Hur gullig människa som helst!! Hemhem, skynda till affären för att köpa godis och ladda ner oss framför tvn med ett 7h långt tittande på prison break SPÄNNANDE!!
Nu sover lilla wifie, men annat är det för mig, as usual. Klockan är 4.00 så ska göra ett försök :) godernatter 
Olika. Varandras verktyg.
Livet i synnerhet, är något vi får, tar och ger. Vi väljer vägar och möter motgångar. Snavar och faller, för att resa oss och stadigt blicka tillbaka på det som tog en ur balans. Vi tänker inte alltid ur perspektiv, ser inte det vi får. Nöjda av livets tillgångar suktar vi efter mera, dubbelmoral. Ovetskapen om vad komma skall gör oss nyfikna, förhastade handlingar kan leda oss till fördärvet. Vi måste inte bara lära oss av de egna misstagen, utan observera de snedsteg som redan tagits. Individen, vi är på samma jord, andas samma syre. Må hända olika till synes, med en individuell hjärna men samtidigt varandras verktyg. Tillsammans blir vi en och oflyktbart ett samspel i denna värld.
Du.
Jag.
Vi.
Tillsammans. 
Mormor
Envishet och styrka.
Du kämpar i min kropp.
Men vart befinner sig din?
Modet lever, men medvetandet sinar.
Vi vill alltid ha dig här,
Men du är värd mer än sjukhus och slangar.
Du måste få vara du,
Vad än det innebär.
Om du skulle få välja,
Göra din röst hörd.
Vad skulle du vilja,
Vilka ord skulle du forma?
Vi finns här, morfar finns där.
Vart än din stig leder,
Kommer du alltid vara omringad av ren och skär kärlek.
Älskade mormor. <3