Be strong

Nämen hallå! Long time no see. 

Har varit så jävla ledsen och arg de senaste dagarna, har inte vågat skriva något i rädsla av att mina uttryck ska ta form alldeles för starkt. För första gången i mitt liv har jag varit tydlig med min ilska och det känns både bra och dåligt. Avskyr att såra men känner ändå att jag växt, börjar kunna stå upp för mig själv. Säga det jag vill säga istället för vad andra vill höra. 

Igår var jag på samtal hos min behandlare, han var väldigt ställd av att höra mina ord - som att prata med en jämnåriga, sa han. 

Efter det träffade jag upp min bästa vän samt min andra Australien-kompis som har en liten dotter på 9måmader. Älskade att kunna "kasta" upp henne i luften och inte känna det minsta till ansträngning. Gå runt med henne på höften och bara känna att jag kunde delta i allt, till och med en helt vanlig lunch. Det är de där små sakerna som stärker mig något otroligt. 

Fick även in en promenad med min bästa vän, som verkligen vet allt om mig. Hon är tydlig och hymlar inte med något som hon tycker. Det är bra, jag gillar det. 

Mitt i allt fick jag dock höra att jag ser väldigt gay ut, haha. Det tycker inte jag, aldrig tyckt.. Men jag kanske har varit lite blind där, måste vara mitt septum. Jävla tur att jag faktiskt ÄR gay då, haha.. 

Igårkväll var jag obotligt ledsen, mamma försökte finnas men jag kände mig inte redo att outa allt.. Idag ska jag istället göra något bra av dagen och ladda gärnet inför en toppendag imorgon! 

Hoppas att ni har det lika bra! :) 

Skulle skriva en kommentar om hur jag imponeras av dig och din utveckling, har läst hela denna och även någon tidigare blogg och det märks verkligen skillnad gällande din inställning till behandling, sjukdom osv. om man jämför med hur du skrev för både ett och två år sedan... Du är fantastisk!
(Nu gjorde jag det ändå, även om det kanske inte är rätt inlägg att kommentera men det kändes ännu mer fel att kommentera ett gammalt...)
Kram!

fast inlägget var ju ganska positivt ändå, så det var inte så fel haha. Och alla – friska som sjuka – har ju ups and downs.