Hur som helst är nu denna riktning Bollnäs, förhoppningsvis utan stopp i Gävle. Ser fram emot helgen, som alltid

När jag reser. DeSsa åkturer ger mig ofta någon form av vuxenhetsbekräftelse, att jag tar mig dit jag vill på egen hand, oberoende av de föräldrar jag en gång alltid är så van vid. Jag vill ta det där steget nu, jag är redo. Sjukdomen fick mig att ta ett par år tillbaka, jag fick börja om - ta mitt ansvar som vuxen individ. Jag var rädd, som alltid - att misslyckas. Jag gömde mig så länge i den barndom jag trodde mig kunna förlänga, jag ville göra den annorlunda. Växa upp på det sättet mina sagoböcker berättade. Jag letade efter något jag aldrig fick och missade de jag faktiskt tillgavs. Sorgligt men sant. Nu ska jag börja mitt egna liv och låta det formas utan förväntningar. Jag ska ta tillvara på allt det fina, samla det i mig själv som jag kan fyllas av och ta fram om jag någon gång skulle tveka gentemot livet. Jag har lärt mig allt vad perspektiv och tankesätt heter. 

Jag måste, jag vill, jag kan! :)