Godkväll alla.
satt bara framför datorn när mobilen ringde. pappa sa att han var påväg hit på fika. han & mamma ville prata med mig, jag sa nej. vad jag ville spelade ingen roll, för ett par minuter senare var han här. ett samtal som slutade i tårar, jag avbröt det hela genom att resa mig upp från stolen och gå raka vägen ut genom trädgården, genom området, ut på grusvägen - barfota. avslutade genom att sätta mig på gungorna ett tag. sen vände jag hem. och arg har jag varit, hela dagen. ingen underdrift där. förstår ju att de bara vill hjälpa mig, det vill alla.
jag förstår oron, maktlösheten och rädslan att förlora någon nära. men jag kommer inte att försvinna.

hur som haver ska jag ta en sömntablett, varm mjölk och tidning. invänta morgondagen och se om rynkan mellan mina ögonbryn försvunnit. tror dock inte det. jag lyssnar och tar åt mig av era ord och meningar mer än ni tror.

känner mig väldigt ensam i en värld jag själv har skapat. en värld inte många förstår, en värld som bara är min. murarna är hårda och mina händer är inte utsträckta för att välkomna någon över dörrmattan. knytnävar försöker slå sig in utifrån, ord försöker nå fram, fingrar försöker greppa och dra mig ut. hjälpande händer jag anser farliga. trampa mig inte på tårna. och nej, jag har inte och kommer heller aldrig att ge upp. som svar till mamma.  




kanske går att snurra lite mer rätsida på tankarna imorgon. hm.. äh. orden är bara kaos. GODNATT ! :)

Godermorgon tröttisar / jobbisar !
inget jobb för mig denna vecka har det blivit, utom imorgon. hah, så välplanerat då det är lite patrypatry ikväll.
men tror att det kan vara värt det, ska träffa en vän innan, fixa oss och såntdärnivetsomtjejergörinnanfest.

vaknade med sådan ångest imorse att jag inte ville stiga upp. det på grund av att jag kom ihåg de tre uppdruckna mjölkglasen och de varma lökbitarna ifrån igårikväll som jag faktiskt åt. ush. måste sluta med det där. vilja inte ta mig igenom en hel natt bara för att vakna upp till ännu en dålig dag.. nä, lets turn this day to a good thing ! :)

nu är det kväll, inte mycket att sysselsätta sig med annat än att låta tankarna snurra i det redan förvirrade huvudet. inte värt att klaga på att det gör ont heller, för varje gång nyper mamma till med att jag har ont pga den stränga psykologen som totalt genomborrade mina ögon, ställde mig mot väggen utan att själv visa en min. antar att det är den första i klungan som är svår att övertyga och tänka snäppet snabbare än. "ringer du till Capio, då släpper huvudvärken", säker mamma. "ring. det är ingen runt omkring dig som tycker annat. ring." 

jag vet inte varför jag inte ringer, eller jo. men är trött på att förklara. jag vill ju bli frisk. men viljan att pina igenom ännu en period av dygns- eller dagvård. den viljan finns inte där, det går jag inte med på. 
"det får inte bli en tredje gången gillt..som man säger. då kanske du inte ens får chansen att ringa. du sa så första gången, det kommer inte att hända igen. vad hände?" 

mina senaste år har innefattat många timmar hos psykologer, akuten, sjukhus och behandlingar. många har varnat och värnat för mitt liv. några gånger har varit nära, att jag vandrat över. till andra sidan. men jag tror inte på ord som säger att imorgon kanske du inte finns. jag kommer inte att dö, jag VILL ju leva. lever jag som jag vill?

jag är totalt borta i bollen och känner inte igen mig själv. jag tar saker som dem kommer och oroar mig inte för framtiden, däremot är det den som får mig att gå framåt. jag vill ju så mycket. mina löprundor, en frihet jag inte fått känna på många år. senast har träning för mig bara inneburit tvångsmässig sådan. ofta då ångesten slitit för hårt och jag har sprungit och hoppat tills jag handlöst fallit ihop på marken. jag lever under en egen piska. en som redan slagit sönder en del i mitt huvud. övertagit ett roder jag inte kan knäcka, för då fungerar inte hela jag. 

jag har aldrig hatat något så mycket som det här, heller aldrig fått denna typ av stimulans. dubbelt. så jävla. dubbelt.

godermorgon alleman!
sovit lite till och från under natten, blev ingen sömnis för mig. men det gick relativt okej ändå, vaknade dock som en uttorkad svamp. hah. förstår dock inte varför då jag drack som ett värsta igår kväll. äh, bara att dricka lite mer då. känner jag mig själv rätt kommer denna dag vara lite av den slöare varianten, innan jag helt kommit upp på fötterna igen. kanske lite slöseri med tid, men ja.. tror att det kan vara både bra och nödvändigt. försöker i varje fall övertala mig det då jag varken kommer ha ork eller vilja att göra något. får gott sitta här. bra tillfälle till att läsa ut boken kanske? läser en jättebra. hemsk, men bra. Zebraflickan. snacka om att man kan känna igen sig.
nu när jag babblat på tillräckligt om allt och inget ska jag visa er mitt armband pappa kom med på sjukhuset, fint!;



massa fina ord. gillar accept diversity bäst. acceptera förändringar. det är precis det man måste göra, det jag måste göra. saker tar vändningar, förändras utan att man riktigt hinner förstå eller vill veta med sig. inte acceptera. allt kan inte vara eller fortsätta som det alltid varit. ännu mindre behöver, eller kan, man ha vetenskapen om hur saker och ting ska sluta, eller fortsätta. tänk dig att du ser din favoritfilm om och om igen. den behöver inte göra dig besviken. du behöver inte bita naglarna av dig för att du inte vet vad som kommer inträffa härnäst, du behöver inte gråta för att slutet inte blev som du ville eller tänkt dig. filmen har redan utspelat sig framför dina ögon, du kan den där historien. men hur ska du då våga ta chansen att bli possitivt överraskad av en annan film. du kanske missar glädje och skratt i räddsla av besvikelse. våga.
hah jag kan verkligen spinna vidare i tankar. men ja,.. thats what I always do. tänker för mycket .. hah.

ha en bäst dag! Deds.

är det för öppet att skriva sådär? säg till så tar jag bort det i så fall..
jag ska skärpa mig. lovar.

---

update; vill inte oroa någon, även om jag vet att de jag skriver kan skrämma många. ville bara skriva av mig, dela med mig av det som är jobbigt också. men jag är hemma nu. mycket bättre. ska ta tag i mig själv. men som sagt. ingen oro här, Im fine.  trying to be better.

...thats all I can feel .

hey.
började jobbet klockan fjorton med ett inte jättepigt humör. men det spelade ingen roll, trevlig måste man vara. även om man inte alltid orkar vara glad. jobbade mina fyra timmar, men var nästan ingenting bakom disken. plockade mest upp målarfärg & penslar. gick vidare till baklagret, mosade och skar alla lådor platta och i mindre bitar. vår kartongpressare är full och ingen kan tömma den. baklagret gick knappt att komma in i, för mycket tomma lådor, plast och annat material från transport. stod där i två timmar, hjälpte lite kunder som hörde mig där inne och kom in med sin fråga. klockan slog sex och jag brydde mig knappt om att sluta.

hoppade på cykeln och trampade hem till mamma, som satte sig i bilen med mig och körde ner till pappa. skulle mata fiskarna och hon följde med för att jag inte skulle fastna där, själv. har för mycket ångest nu för att vara själv. känns tragiskt och larvigt att hon ska behöva följa med och "passa" mig. men men. är man en klen jävla  soppa så är man. har i alla fall hinkat hur mycket te som helst nu, med minst lika mycket honung. och nästan en hela tomat .. yich,. jävlaångestförsvinnföriiiiheeeeelvvvveeeeettttteeeeeeee ... !!

vad döljer sig under utan och vad händer när ingen ser?

vart är dina sinnen när kroppen står på jorden.

vad tittar du på när ögonen är tomma och blicken går rakt igenom.

vad skriker du när munnen är stäng. och vad gråter du för bakom leende läppar.

vem plåstrar dina sår när inget blöder och vem torkar dina tårar när inget rinner.
vem tar dig i handen när armen inte rör sig och vad säger du när meningarna inte finner ord.

vem är du när ingen ser och vem är du när alla ser. vem.

nätter borde inte få finnas. sitter som vanligt med högar av ångest. dimper ner från ingen stans, klämmer åt runt mitt huvud, tynger min kropp. jag är lite mindre arg sen bilresan. jag skojar inte, var som ett litet envist barn, nyligen firat sin femårs dag. gjorde revolt genom att vägra prata med mamma. som sagt, envis. kokade av ilska, frustration och besvikelse. jag är lugnare nu, men har fortfarande kvar samma känsla av svek och frustration. ilskan har gått över mot mig själv. varken blev eller är arg över det hon sa, bara litelite besviken över det hon tror. men mest är det denna kamp om att stå upp och vara ärlig. jag kan inte förvänta mig att bli trodd, inte som man hållt på genom åren med anorexin, träning och allt.
men denna gång, när jag verkligen försöker tala sanning, vara ärlig och rata varenda jävla lögn. då är det svårt att komma ifrån den där frustrationen att inte bli betrodd. det är så mycket lättare att ljuga, det vet jag. men i längden ..big nono. det är så himla lätt att ramla tillbaka i det, tänka 'dem tror mig ju ändå inte'. kanske borde tänka att jag gör det mycket för mig själv, kämpar för ärligheten. men jag har svårt att göra saker för mig själv. but I will keep up the fight. the good one. 

---

 Lies make it better
Lies are forever
Lies to go home to
Lies to wake up to
Lies from the altar
Lies make you falter
Lies keep your mouth fed
Lies till your death bed
Lies.

---

tjohoah.
hemkomme från jobbet för en dryga timme sen, inväntrar lille snigloo som är på ingång, ich.. hah. man vet ju vad det innebär u för tiden. ;)
gick iaf utanför huset i uppsatt hår idag, och ingen mascara heller. skulle jag inte ha gjort kanske.. chefen är tillbaka från 3v semester och frågade direkt "har du gått upp i vikt? hur mkt isf? det syns på dina kinder, de är rundare!" tänkte ju direkt 'oj. tjockisdedde? bra. nu behöver jag inte gå upp mer.' ett tag efter försökte jag 'pumpa upp' en pall på en såndär gul grej [kan inte komma på vad det heter.. hah] som man drar tunga pallar på. fick hoppa upp på handtaget och använda hela vikten för att kunna trycka ner. då kom en gubbe in och sa att jag nog borde gå upp några kilon. inga skratt eller hånflin, bara en alvarlig min. jag blir helt snurrig av det här. så blir det om man inte lyssnar på sig själv tror jag. olika åsikter och meningar att tolka på hundra sätt. men vad gör man när man själv som egen person är ..två. ?  hmmm..

sen när blev vikten så jävla viktig?! eller ja ..mer utseendet  kanske? strunt samma. nu ska jag slöa i sängen framför TVn och invänta sms eller samtal från C. :) bra tankar ska vi ju tänka.. här har vi en; GBG I HELGEN MED MOR!

orkar. inte.

trött. sliten. undrar när vägen finner sin kant och man inte längre behöver kämpa så hårt. alternativt får valet och möjligheten att hoppa rakt ut. släppa taget helt och aldrig klättra upp igen. landa med båda fötterna 25m längre ned. båda fotsulorna utsmetade på jordens ojämna mark. höra startskottet till något nytt. inte börja om, men göra något annat. arkivera det som varit. minnas just för att det inte längre hör till dagen utan gårdagen. minnas det som var för att bygga vidare på något annat. leva ett annat liv. för jag vill inte längre. vill inte längre ha denna bergochdahlbana av ständiga leenden med kontrasten av tårfyllda ögon. varför finns det ingen medicin ? ... detta frågande täcken i huvudet. den ständiga undran. fram och tillbaka söka ett svar som kanske kunde förklara..

vad är ångest ?

gotta leave this situation
couse all my tears have run dry
a permanent vacation
and I just know that I
I just gotta get out of here



hemskt. märker hur mina åsikter och dåliga dagar smittar. jag drar ner och för över dåliga värderingar och tycken. vill inte vara den som tynger, den som bidrar till dåligt humör och osäkerhet i personliga handlingar. det har aldrig varit och kommer heller aldrig bli min mening att dra ner, få andra att må dåligt. göra illa och skada. när jag missbrukar och misshandlar min kropp borde det bara vara jag som drabbas, jag som får och har ont. men så är det inte. jag gör illa. kan jag inte se eller övertala mitt egna värde till mig själv, att jag förstjänar att bli och vara frisk. precis som vem som helst annars. ja, då får jag kämpa för dem som betyder. kämpa. kämpa. kämpa. men ändå blir det snurrigt. kan inte visa eller prata när jag mår dåligt, vilker liksom inte bara händer en gång om året. för jag kan inte, vill inte, får inte tynga andra människor. speciellt inte dem som betyder. eller ja, ingen människa över huvud taget..

nu ska vi göra denna dag till något bra. visst? visst? ja, klart.
jag mår bra. oroa er inte.

vad håller jag på med? vad var det som hände eller varför mår jag helt plötsligt såhär. har ju varit så glad, bara mått bättre och bättre. jävla bergochdahlbana. som alltid, men liksom. det här.. ett tag sen jag mådde såhär. kanske ska vara glad över det, men förstår inte vart det kom ifrån. inget speciellt har väl hänt? trött. trött på att inte förstå. mig. själv. ska försöka att inte skriva allt för mycket här i nu. vet att båda mina föräldrar kan titta in ibland. bland annat. vill inte orsaka ännu mer skada eller oro. måste måste måste skärpa mig. men vadfan. vad hände egentligen ? ..

vill ju bara vara mitt vanliga glada jag .. så som jag alltid var förr. må ha dolt och förträngt känslor jag inte kunnat hantera eller velat känna. men i det stora hela ..skrattade ju alltid. jag vill vara där igen. vill vara jag, som jag egentligen är. vill inte göra illa mer. såra.  

                                                                  ✖         s k ä r p n i n g  n u .

godermorgon.
precis varit uppe och gjort iordning en kopp te med honung.
försöker väcka ögonen till liv, svullna efter en sömnlös och ångestfull natt, timmar av tårar och skärande känslor. ville bara ruttna bort i sängen, inte riktigt vara kvar längre. MTV fick vara min tröst och lyckades torka mina tårar för ett tag sen. näsan är svullen och jag misstänker att puder & smink kommer få överdrivas lite för att ansiktet ska få ett anständigt skeende till jobbet. till råga på eländet är magen hur svullen som helst. typiiiskt.   jaja.

neddo-daaaaag.

hej.
haft en bra kväll :) desto sämre natt. bah. ska lägga mig nu. sån jävla ångest så det finns inte. men vill inte straffa mig själv. vill inte. måste skärpa mig. ibland kan jag inte. vill spy, vill straffa. vill allting.. som är dåligt. som gör ont. det är bra.. tycker en del av mig. skönt när det gör ont. eller ja... det jag vill är att känna. och smärta känns. då vet jag att jag finns. att jag känner. vet att jag kan känna, ..fast ändå inte. för jag stänger av. men vill ändå. man får ta i, måste.

ser ni? fanskap. måste släcka detta. sova, komma på bättre tankar. kan inte ha sönder min kropp för att bekräfta att jag lever. vart är det normalt någonstans? nej. sova. ny dag snart. redan inne på en. ska försöka nu. skynda skynda. gosh. skynda att slockna. SOVA.

nu stänger vi ögonen. skiter i huvudet som skriker att jag borde ut och springa MINST 1mil. skiter i allt. ALLT.

dedde, ----   s.o.v. NU.

åh nej. hela inlägget försvann. blä.
i alla fall, får börja om. hjälpte mamma att värma soppan hennes. satt ute på verandan, höll sällskap och bara pratade lite. väldigt trevligt. avslutades med att hon visade sina nyinköpta kläder. lite "mammiga" utom en vit tshirt med snyggt svart tryck på. ..hehe. hon har bra smak, ibland. :D hah!

min oldie vän har inte kommit än, så precis intagit min bekväma vänteplats i sängen, med stor kudde bakom ryggen. helt okej för mig!! hihi. något som däremot anlänt är min nya plånbok, yeeah. hur fin som helst. nu har jag både klackar, ballerina och wallet i samma mönster! tsss.. men jahapp. inte mycket mer som väntar än just.. väntande.

---

annars flyger mest tankarna omkring. inget att göra åt, även om jag skulle vilja. tänker mycket på min lillebror. om inte alltid. ibland visar sig ett uttryck och viss ton i rösTen jag både ogillar och känner igen i mig själv. ovetande, besvikelse. maktlöshet, att se att något är fel, dock inte riktigt vad. ännu värre, inte kunna göra något. går inte att toucha. sträcka ut fingrarna och greppa. som luft. fast något sprayat grön neonfärg ut i tomma intet. du ser någon form av uppenbarelse, något som finns där. du kan inte ta i det, för defust för att ta form. men ändå.. det finns där. förlåt lillebror. önskar att det kunde upphöra. att du slapp se. slapp känna deN besvikelse du ändå känner, tror jag. jag är ledsen, jag är orolig. det gör ont i mig ..också. lilla vän. ♥

done.
Im done fighting.

jag kommer aldrig se mig själv som värdig nog att sluta bli straffad.
eller,
att sluta straffa mig själv.

hejsan!
om en knappa 35min kommer pappa att stå på parkeringen. vi kommer att ta riktning mot kungsängen, till storebrors villa. de firar 17år tillsammans och jag med pappa ska vara barnvakt åt knattarna. ska bli så roligt. åh, love them all. sötaste ungarna i världen! aldrig varit barnvakt "själv" såhär, inte åt dem i varje fall, spännande. roligt att ha en heldag med pappa-lapp också! :) mor min är på fotokurs, värsta kul. ska be henne lära mig sen, skulle också vilja gå på något sånt där. man är aldrig fullärd. lillebror ligger som en amöba i sängen och utnyttjar sovmornarna till fullo, så är det i tonåren när man är inne på sommarlovs-veckorna. hah.
ag försöker agera lite vuxen och jobba i den mån jag kan, hah. hoppas jag kan börja normalt snart. som en helt vanlig människa. vill inte särklassas längre, vill inte ses som sjuk. okapabel till att göra det man i normal ställning skulle klara.. bah. apropå det. här om dagen sa min chef att hon kunde se att jag gått upp i vikt. blandade känslor, ofcourse. men ändå, mest kul. jag kämpar ju va skjutton. tror jag gått upp 5-6kg.......

ibland kommer tjockiskänslorna. eller ja, misslyckandekänslorna. gäller att inte backa tillbaka. vara stark.
I need to be strong.

tjollahopp!
sprang precis in genom dörren till mammas hus, såg molnen. och yepp, i samma veva man stängde dörren orkade inte himlen hålla emot tårarna längre, hah. pew.

tänkte bara sitta här i sängen ett tag innan det är dags för iordninggörande av mig själv och bege sig till jobbet. jag är allt en riktig slappis ibland, borde kanske ta tag i städandet. såg att jag fått in min lillebrors gamla byrå i mitt rum nu. hmhm, deal with it later.,

tankarna går lite. funderar på hur vissa saker bara kan ändra riktning, helt plötsligt. man vet aldrig när, var, hur eller ja.. något alls. men helt plötsligt, poff, har något slungats runt. vänt sig ut och in eller bara skiftat sida. strange. såklart med vilja kommer man långt, man kan det mesta, bara man vill. men man behöver styrka också. man tror att man vill något tillräckligt mycket. förbarmar sig över att aldrig lyckats, trotts alla återkommna försök och nyfunnen kraft. men när man väl har det, styrka. vilja. på riktigt. då känner man det.
syftar nog lite på mitt "mönster" jag försökte bryta, lyckades. men försöker hålla i. det är väl ett av de viktigaste momenten i ett omtumlande.
javisst, det kommer alltid finnas bakslag. små rester likt hala fläckar, ibland halkar man. men fortsätter man bara framåt kommer de där fläckarna snart torka ut. eller så lär man sig att kliva runtom. skita i alla påhittade genvägar som man tror sig ska vara så bra, när det i slutändan tagit dubbelt så lång tid för att man var tvungen att backa, gå tillbaka och göra om på nytt. göra rätt från scratch.