dont give it up.


tjollahopp!
sprang precis in genom dörren till mammas hus, såg molnen. och yepp, i samma veva man stängde dörren orkade inte himlen hålla emot tårarna längre, hah. pew.

tänkte bara sitta här i sängen ett tag innan det är dags för iordninggörande av mig själv och bege sig till jobbet. jag är allt en riktig slappis ibland, borde kanske ta tag i städandet. såg att jag fått in min lillebrors gamla byrå i mitt rum nu. hmhm, deal with it later.,

tankarna går lite. funderar på hur vissa saker bara kan ändra riktning, helt plötsligt. man vet aldrig när, var, hur eller ja.. något alls. men helt plötsligt, poff, har något slungats runt. vänt sig ut och in eller bara skiftat sida. strange. såklart med vilja kommer man långt, man kan det mesta, bara man vill. men man behöver styrka också. man tror att man vill något tillräckligt mycket. förbarmar sig över att aldrig lyckats, trotts alla återkommna försök och nyfunnen kraft. men när man väl har det, styrka. vilja. på riktigt. då känner man det.
syftar nog lite på mitt "mönster" jag försökte bryta, lyckades. men försöker hålla i. det är väl ett av de viktigaste momenten i ett omtumlande.
javisst, det kommer alltid finnas bakslag. små rester likt hala fläckar, ibland halkar man. men fortsätter man bara framåt kommer de där fläckarna snart torka ut. eller så lär man sig att kliva runtom. skita i alla påhittade genvägar som man tror sig ska vara så bra, när det i slutändan tagit dubbelt så lång tid för att man var tvungen att backa, gå tillbaka och göra om på nytt. göra rätt från scratch.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: