en rädsla inom mig skickar ut signaler. varningar. något säger att blir jag frisk, låter jag mig känna glädje. då har jag misslyckats med det enda jag lyckats med i livet. detsom öppnade folks ögon. det som fick ,mig att synas. jag vet innerst inne hur fel det är. vet att det jag tror mig ha lyckats med i själva verket borde ses som ett misslyckande. halkade in på en räkmacka, jag försökte aldrig bli smal. försökte aldrig få anorexi, försökte aldrig må dåligt. men jag ville synas. dock på ett possitivt sätt. men alla sätt blev bra, det fick duga. jag tog det. bara någon såg mig. kände mig så liten förr. hade så mycket att ge, men visste varken vad eller vem jag var. drog till med något som syntes. ofrivilligt, men märkte att jag fick oroande ord och varsamma ögon. tillslut var det inte kul, men i början .. jag vet inte. gah. allt bara snurrar.
egentligen vill jag ju inget hellre än att bli bra. frisk. jag kämpar ju för det varje dag. men nu börjar det faktiskt bli lite svårt i huvudet. något tar emot ju längre jag kommer. dem sa ju att det skulle bli lättare för varje steg framåt.

jag mår bättre. bröt ett mönster idag. ett negativt. ett som funnits med mig varje dag sedan jag kom hem från australien. men mår fortfarande crap. ..men bättre i alla fall. sitter på en solig balkong, övertygar mig om att långhelgen ska li bra. det ska den.
mina ögonbryn är rynkade och jag tror knappt på det jag säger. svårt att övertyga sig själv. sätta sig över en sida hos sig själv som fortfarande är så stor och stark. men jag försöker. det är jag i alla fall skyldig mig själv. minst. skyldig mitt liv. mina vänner och familj. jag ska visa varenda jävla levande individ att jag kan. men just idag. idag mår jag inte bra. och så får det vara ibland.... skriver när jag har något vettigt att säga. hatar att må som en rutten och trasig stövel.

Deds.

idag gick det bättre med presenten, tack och lov :) jag och pappa hittade massa fina saker. fick ett par fina örhängen av far min också. som jag tog på mig direkt och fortfarande bär. fick komentarer på jobbet, roligt! åkte direkt till en vän. eller for förbi ICA, kände mig vuxen av att handla mat, allt vad det var. man börjar ju bli stor. gammal...

jobbet gick bra iaf. sitter hos en vän nu, ska baka kladdkaka när soffliggaren vaknat. sen förmodligen sova och upp till jobb igen imorgon. uha.

---

ganska mycket ångest nu. känner mig tjock fastän jag vet att jag inte är det. jävla skit. jaja. känslorna får mig inte att stanna, bara att må dåligt. tyvärr. menmen, inget negativt här nu inte. blä på det. orkar inte skriva mer. ska ju vara glad. nununu. bah.

jag blir helt jäkla snurrig på det här. varför gör jag jämt illa när allt jag bara vill är väl. jag ska vara öppen, ärlig och förklara. jag ska inte skjuta ifrån eller stänga av. ingen orkar höra, men alla vill att jag berättar. jag har inga tårar kvar och springer mest runt. jag letar efter glädjen och livet. som jag tror att jag lyckats nudda. inte nå eller greppa, men en snudd. allt som behövdes för att få mig att inse att det finns mer.
kämpar som en galning, varje jävla dag. vill inte påminnas om det sjuka, det jobbiga. pratar om någon frågar, annars känns det onödigt. hur öppen jag än är, ses det svårt att våga ställa frågor eller ta första ordet som inleder ett samtal. försöker umgås med alla, finnas där. behöver mina vänner, men en vecka har bara 7dagar. gör allt jag kan och inget är viktigare än mina nära. ändå händer det något som gör att vägen blir krokig och jag når inte ända fram varje gång. jag gör illa. en procent i varje handling gör illa någon, när ska jag kunna agera, handla, vara som jag är utan att göra illa eller såra någon? vafan ska allt vara så svårt för. jag tycker ju verkligen att jag mår så mycket bättre nu... blah.

godermorgon!
klockan ringer inte förrän 8, men en annan har varit vaken sen 05.30, wihi. precis ätit frukost och behöver nog inte riktigt beskriva hur det känns. min mage svämmar över, kul att man ska prova kläder nu på morgonen..
men jag överlever. mamma säger att hon märker att något har ändrats, positivt. jag försöker, men framför allt - jag vill. jag vet att jag kan det då, även om det är svårt. ska inte låta någon nedra ångest skälpa mer än nödvändigt, hua. whats the point?

nu är det bara 1h kvar, sen upp till duschen. ska möta upp Bettan och åka in till stan, titta lite innan jobbet liksom. det blir bra. vår vän fyller år till helgen också, kanske läge att börja leta upp någon bra present? hah. planering..

nej nu ska jag låta magen vila och bekanta sig med det som är på besök där i, för att stanna. maaat.
hah, verkar ju dock fortfarande behöva skriva "av mig" för att få någon sorts bekräftelse på att det är "okej att äta". .. även om det alltid kommer tillbaka till mig sen, jag måste övertyga och inse själv, lära mig. på nytt.

ikväll blir det ös i huset, PARTY PARTY! (hahaha. lugn nu mamma, skojjade bara!!) ;D
nej ikväll blir det en lugn kväll med en kompis som kommer över, mycket prat kan jag tänka mig, haha.

take caaaareeee ! :D

godermorgon!
mådde så fruktansvärt dåligt igår, ville ingenting. orkade ingenting. la mig i sängen redan 21.30, släckte runt 23. vaknade någon timme senare, gick upp vid 4.00. drack mjölk och vände tillbaka till sängen. vid 5 satte jag mig upp för någon form av distration och sysselsättning. blev att jag laddade ned lite nya teman till mobilen, en förnying är det allt dags för, en uppiggande sådan var tanken. morgonen har varit lite hackig, men det går över.
kanske inte idag, men imorgon är det jobb och en ny vecka, brukar bli och kännas bättre då. pew.

är så glad att dessa dagar inte infaller så ofta, men ibland kommer dem. då behöver och vill jag bara vara lite för mig själv. låta timmarna vandra förbi tills något nytt börjar. går sakta, men jag behöver landa. under veckorna springer jag bara runt utan att riktigt ställa ner båda fötterna, någonsin. nu sitter jag med hela rumpan på marken. äh, vet inte vad jag skriver längre. det som är synd är att jag svinker vänner som bara vill göra en glad. pigga upp och finnas där. när jag bara vill vara själv.. jag orkar inte och vill inte sprudla ut min negativitet eller orkeslösa, frånvarande humör. mina vänner är för fina för det. för värdefulla för att behöva uthärda det.  

hallå där! (Godmorgon!) :D
känner mig som ett barn i en vuxen kvinnas ålder. somnar sent och vaknar tidigt. kluven som vanligt, haha!
finns inte så mycket att göra, det blir nog till att gå upp snart. ska förbi vällingby en snabbis innan bilen rullar mot brostugan. lunch + släkt i mängder. ute i solen - ja, det ska bli fint idag, minsann.
det blir härligt, om det inte vore för maten. nog för att varje dag är en utmaning. men små tillställningar likt igårkväll och idag, där kan vi börja snacka utmaningar..

hade en liten deal med mamma under middagen igår. eller.. jag skulle smaka kyckling, hade redan sjuk ångest för att all sallad var så gojsig. men åt jag av den lovade mor min att följa med mig i nästa vecka och handla cool keps. jajjamen.
en deal jag själv tryckte fram, hah. stackars mamma vill ju bara att jag ska äta.. men nu får vi ju lite kvalitetstid tillsammans ! :) nejdå, det är bara en nödlösning när tankar som; det är normalt. du ska ändå upp i vikt. du VILL ju blir frisk. inte riktigt räcker hela vägen. tss.. en dag blir det lättare, & en ytterligare blir det bra. 


hihi söta..
hoppas ni alla fåren fin dag, så hörs vi sen ;) ciao!

 

..nä det blidde ingen mer sömn. typiskt. detta som kommer bli en ganska lång tag också.. hmhm, inte så mycket att göra åt, en annan borde ju vara van nu. bara att ploppa i lite tändstickor mellan ögonlocken, har jag hört.

sitter här i min säng med en tekopp och en smula ångest. min vanliga mjölk var slut och jag har hållt på hela natten med att den gröna, som mamma köpte "fel" förut, faktiskt är okej. men nu har jag druckigt så mycket av den från igår att det tar emot. känner denna gnagande känsla av allt jag ätit under dagen fram tills nu. vilket är ganska mycket.. enligt mig. eller ja. har även fått slå bort en massa tankar om "kanske blev det liite mycket honung i tet". osv. suck, löjligt jag vet. egentligen vet jag det i varje fall. men ush, det är svårt att styra känslor.

nedra mjölk.

detta gick ju bra, värmde mjölk vid 23.00, läste tidning och släckte lampan, efeter en sömntablett.
suuuck vad värdelöst. en av mina viktigaste och värsta, mest frukade dag väntar och jag kan inte sova.. testar med en ny kopp varm mjölk, tidning och sova. synd bara att jag har rotningsförbud i mammas handväska. där ligger nämligen mina sömnisar...

mjölken är slut. dags att läsa tidning sen ZZZzzz...
se hur mkt av det här inlägget jag minns imorgon morgon, hah.

sov gott alla! nu är min mage FULL. lika bra att pressa på ångesten lite extre när vi ändå håller på. lika bra,.

djävulska dag. visste att den skulle bli såhär. har inte blivit golvad eller så. men fan vad dåligt jag mår. och varför är alla så arga på mig mitt i allt? pappa, var inte arg, besviken eller ledsen. vadän jag gjort; förlåt.

nu är dem i varje fall här, tårarna. grät i bilen hem efter att pappa mött mig i åkermyntan. sprang förbi mamma som satt och åt middag. fortsatte upp på rummet, blötte ner kudden. suddade ut sminket. tårarnas trampade stig på mina kinder är kvar. tömt huvudet som nu gör ont, dunkar och har sig. vill ta alvedon, men tror inte på tabletter. vill inte vara här. orkar inte känna.
kul att det är jag som har ångest-tabletterna också, inte. är liksom i ett annat hus, smart. jaja, sa ju ändå att jag inte trodde på skiten. får leva med det här.
fuck everything.

det här verkar lovande. hann inte ens gå till jobbet, solen står fortfarande på topp. känslorna är här. ångest, panik. allt på samma gång. enheten imorgon, jag vill inte. dem lurade mig. sa att LPT är inget dem kan sätta. sjukhuset kan, men jag är inte där. ska inte dit. ändå hotar dem. nu vet jag att dem kan. ett samtal till en doktorn, sen är jag fast. fast. vill inte riskera, vill inte dit. det går inte. mitt liv är här. ute. inte bakom lås & bom.

hatar det där stället, hatar. vill bara springa. vill inte andas, tungt. känslorna i bröstet får andetagen att gå snabbare. det finns inget lugn i mig, ingenting. ingenstans. vill gråta ut allt, men tårar är det sista som kommer. allt stannar inne, det får inte plats. trycker på. jag går sönder, bitar faller mot marken. huvudet crashar och hjärnan samarbetar inte.

ibland känns det som att jag vill skita i att jag är smal, svag och ful. att jag inte kan äta eller inte riktigt orkar 100% av dagen. allt jag ber om är att få vara här ute, i livet. leva. och jag vet att jag begränsar mitt egna liv, men bättre att ha lite än inget alls. jag kämpar ju, och det går ju framåt. snart kommer jag att vara tjock. då blir alla nöjda.

jag vill inte dit.

som den mjölkdrickare jag är - min mjölk är slut. sitter och försöker dricka "mellanmjölken" mamma försökte köpa in istället för lättmjölken. försöker tänka att förpackningen är blä. men men. innehåller väl inte mycket mer än min enorma dos honung. dessutom "får jag".. (försöker övertala mig själv..) om några timmar ska jag vara hos psykologen också.. suuuck..
sleep tight!
Deds :)

jag kan inte hjälpa att känna att jag gör något som är "fel", när jag först och främst gör det frivilligt och det ändå efterlämnar sig denna sjuka gnagande känsla. ätit så otroligt mycket dag, och behållt varenda litet korn jag stoppat i mig! magen pekar utåt som en gravid kvinna i 6e månaden ..känns det som. men utåt, så går den i varje fall. denna helg har inte varit så bra, ångesten har varit totalt överjävlig. ush. skönt att jobbet drar igång imorgon igen. samtidigt som det borde vara lite skönt, går det inge bra för mig när jag inte har något att göra..
nej nu har jag tagit en sömntablett och hoppas på lite sömn i varje fall. upp tidigt imorgon. huaaah. men det blir bra!

sleep tight!

hejsan!
idag mår jag bättre ..är i varje fall vad jag skulle vilja säga. men nej, idag är det snarare värre. ångesten har lindat in sig som ett tätt skal runt mig och min kropp. släppt iväg en liten del som klämt fast sig som en magnet runt hjärnan. hela jag är bara en stor ångestklump. ställde mig på vågen imorse, men såg ingenting. ser inte att jag väger lite, tycker inte att jag väget mycket. allt är bara dimmigt. försöker övervinna dem tankar som missvisar. resulterar snarare i ett utslagnande, poff. båda sidor av hjärnan puttas ut från huvudet. lyssnar inte på något, varken det sjuka eller friska. dock tar det över lite ibland. det ätstörda. mina halsmandlar är svullna, känner mig som en lollipop med stor ölmage. en utputande kula som fått för mycket i sig. vet att ju mindre jag väger, desto mer kan man se att jag ätit. varför? ibland ser jag det bara som "för mycket", ibland kan jag intala mig att har man inget underhudsfett syns det om man ätit lite. säg att buken snarare går inåt än utåt, ja, fyller du den lite, ser man det. så är det bara. det måste jag inse. ännu ett täcken på att jag inte är överviktig, vilket jag iofs vet om 80% av dagens alla timmar. men ångest är en lurig känsla, lurar och förvrider det mesta, tyvärr. förstår dock inte hur man övervinner, övertalar. när man en gång för alla förstår att ångesten är ingenting man kan lyssna på. inte i samband med en ätstörning, där är det mesta en enda stor twist. men idag.. allt jag gjort är att ha legat i sängen. inte riktigt vågat gå upp. då huset tömdes vid elva och pappa m. fru åkte till adelsö. har dock försökt och försökt med min varma mjölk, te med honung och saft. socker måste vi ha. mycker socker. men fortfarande, kännt mig så jävla värdelös och misslyckad. dumma dumma.
nu ska jag i varje fall bege mig mot min granne tvärs över gatan. se film och bara snacka.. det blir nog bra! hoppas att humöret blir aningen bättre och att ångesten släpper lite,. dumma jävla jävla förbannade ångest. gaaaaaah.
nä, nog lika bra att sätta punkt i detta inlägg här och nu. hoppas på bättre dag och mående imorgon. faan vad jag ska hinka näringsinnehållsrik mjölk och plussa på vikten. såhär kan vi bara inte ha det längre !! fyy.
deds.

skaka galler, fånge. inlåst i ett rum av mörker, ingen hund som hämtar nyckelknippan från en sovande vakt med ölen vilandes på den utputade buken. inga fönster dit solen når fram, inga skratt eller glada miner. ingenting. ett svart hål där hat och skam har samlats. ett tillhåll där ingen vet vad som sker, existensen är inget som skrevs ner i aftonbladet. inga ögon öppnades eller öron fick höra, röster hörs inte och ekot studsar inte tillbaka. ingen respons. det går inte att förstå något du varken ser eller känner. ensam i en värld där du klandrar tomheten, samtidigt som du inte bjuder in. spel du inte kan välja sida på och dubbla personer i en och samma människa. twister och vrida tankar, kroppspråk som inte sammarbetar med huvudet. 

att vara fånge i sig själv.  

aloaah.
nu är klockan runt lunchtid och mitt huvud är inte lika duktig på att bortse kroppens obefintliga signaler. nu tar det emot, till och med soyamjölken jag drack för 1h sedan var svår.. hm, kan ju bero på att ag druckigt något ofantligt mycke imorse.. jag vet inte. försöker dock fortfarande intala mig att mjölkdrickandet är OKEJ. ..
min lillebror vaknade just och sprang direkt ner till köket. gick ner till honom för att säga hej och fota mina äpplen. där står han som en annan hemmafru och lagar tomatsoppa. längtar och önskar. vill också kunna göra så, nu låter ju tomatsoppa inte som det godaste kanske, men själva principen. att kunna bestämma sig på 2sekunder, ta det man är sugen på. inte få upp några himla tabeller som fladdrar framför ögonen som en victoryflag eller en beslutsångest som får en att helldre skita i allt. man orkar inte.. dubbelt då valmöjligheter är det jag efterfrågar, samtisigt som jag inte riktigt kan hantera dem. på en skala från 1-10, hur brett är mitt matintag/sortiment idag? och tabeller och andra vetenskaper jag INTE vill ha i mitt huvud, varför agrar jag många gånger utifrån och via dem? wierdo.. nä. slutfunderat. punkt.

uff.. sitter här med min kopp nummer 3 iordningen, men varm mjölk i. måste nog fösöka skärpa mig. även om jag försöker intala mih själv att "mjölk är nyttigt - det är bra för dig, D." men i dessa mängder..

är det någon därute som vet med sig att för mycket mjölk kan vara farligt/dåligt? isf.. vad kan hända?

tacksam för svar! :D

är rädd. enheten kliver av mig skorna, skaver som om de vore illasittande. min luft vill inte värma och plåstrena ramlar av. allt är kallt, och stelt. vinden drar inte åt mitt håll, kastar skräp i torra ögon. tårar rinner även då jag inte vill. blöta ränder längst kinderna, små droppar under hakan. hela kroppen skriker och jag är en enda stor röra. skrubbsår som inte blöder, då fysiken fortfarande befinner sig iuften, mitt i fallet. skrik utan volym, en klump stoppar de en gång så fria luftvägarna. kvävd. ingen når fram. inte i min bubbla.

gnagande känsla. äter du inte, blir du uppäten innifrån. tankar snurrar, men den röda tråden är klippt. sunt förnuft är bortsuddat och stigen är igenväxt. ingen aning om vart du ska gå, men benen springer, även om de inte riktigt bär. huvudet är tungt och kroppen svag. monster som inte borde finnas regerar din hjärna och cellerna har gömt sig. rädda för att användas, rädda för att göra fel. vad är rätt i en storm av frågetecken, vilken kompass kan du lita på. likt alkohol rusar genom blod och ådror, strömmar känslor och smärta. frågor du aldrig tycks veta svaret på, ett oskrivet facit. punkterna är diffusa och avgörandet vart det är dags att stanna blir svårt. gömmer sig svaren för att du inte vet, eller för att du inte vågar möta dem. ?