Between the lines of fear and blame.


aloaah.
nu är klockan runt lunchtid och mitt huvud är inte lika duktig på att bortse kroppens obefintliga signaler. nu tar det emot, till och med soyamjölken jag drack för 1h sedan var svår.. hm, kan ju bero på att ag druckigt något ofantligt mycke imorse.. jag vet inte. försöker dock fortfarande intala mig att mjölkdrickandet är OKEJ. ..
min lillebror vaknade just och sprang direkt ner till köket. gick ner till honom för att säga hej och fota mina äpplen. där står han som en annan hemmafru och lagar tomatsoppa. längtar och önskar. vill också kunna göra så, nu låter ju tomatsoppa inte som det godaste kanske, men själva principen. att kunna bestämma sig på 2sekunder, ta det man är sugen på. inte få upp några himla tabeller som fladdrar framför ögonen som en victoryflag eller en beslutsångest som får en att helldre skita i allt. man orkar inte.. dubbelt då valmöjligheter är det jag efterfrågar, samtisigt som jag inte riktigt kan hantera dem. på en skala från 1-10, hur brett är mitt matintag/sortiment idag? och tabeller och andra vetenskaper jag INTE vill ha i mitt huvud, varför agrar jag många gånger utifrån och via dem? wierdo.. nä. slutfunderat. punkt.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: