djävulska dag. visste att den skulle bli såhär. har inte blivit golvad eller så. men fan vad dåligt jag mår. och varför är alla så arga på mig mitt i allt? pappa, var inte arg, besviken eller ledsen. vadän jag gjort; förlåt.

nu är dem i varje fall här, tårarna. grät i bilen hem efter att pappa mött mig i åkermyntan. sprang förbi mamma som satt och åt middag. fortsatte upp på rummet, blötte ner kudden. suddade ut sminket. tårarnas trampade stig på mina kinder är kvar. tömt huvudet som nu gör ont, dunkar och har sig. vill ta alvedon, men tror inte på tabletter. vill inte vara här. orkar inte känna.
kul att det är jag som har ångest-tabletterna också, inte. är liksom i ett annat hus, smart. jaja, sa ju ändå att jag inte trodde på skiten. får leva med det här.
fuck everything.