Imorse fick jag byta ställe igen. om än bara för en viss tid, för att bryta ytterligare ett beteende. något jag obviously återupptog när jag väl bestämde mig för att anorexin inte längre skulle vara en del av mitt liv. 

Ännu något som ter sig i ett fysiskt uttryck men ack så komplext. Antar att jag fortsatte att springa, fram tills att gränsen var nådd. En ångesthantering, något som inte heller går att förklara. Ett beteende som inte anses "rätt" eller förklarligt i det sociala.

Men nu är jag trots allt här, går in på min fjärde dag..  ☆Lika lite som jag önskar att denna sjukdom eller beteende fanns, skulle jag vilja ha mig som patient. Jag antar att jag lirar på de sista nerverna, utmanar vården med en himla massa.