Silence speaks louder than words.

Något sticker i kroppen, en ilande känsla. Täcket är för bekvämt, håller min aura av värme.

Fan. Jag glömde stänga fönstret igen. 

Upp, morgonen är mörk men den friska luften har redan fått upp mig till en ny dag. 

Magen knyter sig, vad var det som hände? Oron sprider sig, röster ber mig att sluta ögonen igen. Förnuftet berättar en hemlighet, jag kan möta dagen. Igen. 

Musiken ljuder i mina öron, texterna skiljer sig till ord och meningar, jag fokuserar. Reder och benar ut alla tankar, det går inte. En rädsla gör sig påmind, jag springer. Pulsen stiger, allt kommer ikapp, utan förklaring. 

Jag går till bussen, kopplar bort. Gör vad jag ska. Det jag är tillsagd att göra. 

Önskar och hoppas att det någon gång ska vara tillräckligt, jag. Att den egna individen jag en gång är ska vara ..

Tillräcklig.