Just det här, men sömnen, har länge varit ett problem. Men tankar och bilder är ständigt i förändring - dock alltid av den hårda och mörka sidan. Jag tänker och jag minns. Min resa och allt som hänt, finner svar på nya frågor varje natt. Sådant som de senaste åren varit väldigt luddiga. Länge har jag varit förbannat och arg, över vad sjukdomen tog ifrån mig och lämnade mig kvar som. Jag vill beskylla, men slutledningen formas alltid till mig själv. Likt ett aktivt val, "jag valde att svälta mig" stämmer inte riktigt. Jag strävade aldrig efter att vara sjuk, jag ville bestraffa. Jag uttryckte något ohanterbart och jobbigt. Jag valde aldrig, styrde aldrig. Jag fastnade och fick kämpa för mitt liv, en kamp mot och med mig själv. Inte det lättaste, men jag gjorde det. Idag är jag inte längre arg, det må vara en resa jag inte önskar någon i denna värld, men det har bidragit med en viss insikt och lärdom. Om man nu ska hitta något bra av helvetet. Jag tar som till synes i tidigare inlägg - ingenting för givet samtidigt som jag tar livet som det kommer. Jag vill ju fortsätta leva och vara fri, men jag vet hur det är att vara på botten och kan nu relatera lite bättre om vad som är "fel" och "rätt" val här i livet. Jag har fått perspektiv och gläds istället för det jag har och fått. Aldrig mer ska jag låta mig fångas, aldrig mer ska jag stå som offer för den egna individen. Idag är jag frisk och stark. I det spåret kommer jag att fortsätta. Så tack och hej detta forna levnadssätt - nu entrar jag världen, och det med glädje och storm! ;-)