Fight.

Det är bra att du försöker. Det är okej att misslyckas, det är jag övertygad om. Så fortsätt försök. Försök när du orkar och själv tror på att det går.



Nix, bara jag och Mattias, men vi hade nog inte klarat fler syskon tror jag :P För er då, är det vara ni två?

Precis samma här. Efter att jag blev sjuk insåg, framför allt dom, men även jag, att det finns så mycket viktigt att få ut av att stå varandra nära, hur skört livet är. Innan jag blev sjuk så var särskilt jag och pappa inte speciellt nära varandra. Mycket bråk och ensamma stunder. Har relationen mellan de andra också blivit bättre eller bara relationen mellan dom och dig?



Ändå vet vi det, vi vet, realistiskt sett att det är så, problemet är att vi övertygar oss själva hela tiden om att det inte alls är så. Kroppen dör utan näring, det vet jag. Väldigt väl, men det går inte riktigt in att det gäller mig.



Haha ja visst är jag bra. Eller inte. Nej men utan läkaren och med föräldrar (läs pappa - mamma jobbar så hon vet inte hur jag äter och vad som händer egentligen) som intygar att jag äter alla dom målen och inte går ner i vikt och inte svimmar så går det rätt fint att hålla schemat till tre mål. Jobbigare nog så visar hon det där 6-målsschemat hela tiden bara för att få mig att känna mig dålig som inte gör som jag ska.



Hur mår du?

kramamr