jag är trött på anorexi, så jävla trött. jag orkar inte att inte kunna ställa sig utan att tro att man ska svimma. trött på att gå upp på vågen och låta siffror bestämma om man är frisk eller inte. trött på att höra att ingen kan resonera med en hjärna i svält. trött på att vänta på att något ska hända och aldrig finna modet till att spraka mig själv i röven. trött på att hålla tillbaka, trött på att straffa mig själv. trött på att aldrig minnas något som sägs bara för att hjärnan är på jakt efter näring och energi. så FÖRBANNAT TRÖTT!

varför kommer jag aldrig över den där nedra tröskeln?!