En (iaf karaktärsmässigt) gaykille skämtade lite om hur hans pappa aldrig släppte förhoppningarna om att han skulle komma hem med en fru; "när går den där fasen över?.." Mammas och min blick möttes direkt - haha. Kändes bekant på något sätt! ;) undrar hur oberäkneliga gånger man hört det där om just "fasen". Herreguuuud vad är det som är så svårt att förstå!! Kan dock skatta mig lycklig över att vi i vår familj kan skämta om det, dem får acceptera och jag tar inte illa upp. Var länge lite irriterad över att det skulle ses som något så himla märkvärdigt och speciellt, när det för mig alltid varit normalt. Tänkte inte en sen tanke om det innan människor runt omkring mig "ifrågasatte". Ville göra mig hörd och förstådd - accepterad och få en bekräftelse på att det inte var så "fel" som vissa fick det att framstå som. Haaaallåååååå?! Tack gode skapare är det längre ingen osäkerhet i det för min del. Jag har följt mitt val av väg och står för mina steg. Jag är den jag är, helt enkelt. Take it or leave it. Okej nej snälla, helst inte lämna mig.. 

Hur som haver. Idag fick jag uppleva en av mina andra födelsedagspresenter - ansiktsbehandling på ett SPA. Inte helt fel kan jag säga! Sprang runt lite på stan  sen, fortsatte till centrum och hämtade ut medicin. Avslutade på SATS och lite välkommet tränande' hem till en lugn kväll. Och nuuuuuu tro det eller ej sitter jag i min alldeles egna säng! ;) soovaaa! 

Ps. Har nya naglar på, enda gångerna jag inte biter/river sönder mina egna.. Se hur länge de sitter den gång? ;)