Maybe the sun will continue to shine

Jag hörde vad dem sa, det gjorde jag. 
Jag lyssnade aldrig, idag kan jag ångra det. 
Varför, varför satte jag gränser? 
Jag ville inte, orden var varken menade för mig eller mina. 
En falsk trygghet tog mig igenom dagen, jag förlorade den.
Lät den försvinna för att ge plats åt det verkliga. 
Jag visste att det skulle göra ont, men jag trodde även att det skulle bli bättre. Ljusare och att med tiden skulle allt läka. 
Såren skulle vara historia och ärren blekna. Så fel jag hade, allt är kvar. 
"Dem som bryr sig, de riktiga och verkliga - kommer alltid att finnas kvar"
Kanske med mig, men jag förblev inte den jag var. 
Jag växte och blev på nytt. 
Jag gick från mig själv och i samma veva förlorade jag dem jag trodde alltid skulle finnas kvar. 
Jag trodde aldrig att människor skulle ta steget ut ur mitt liv på grund av min misshandel gentemot mig själv. 
Att maktlösheten skulle leda till fördärv. Jag menade aldrig att skada, jag ville bara känna det som var Verkligt.
Det jag kunde relatera till, även hantera på ett bättre sätt. 
Jag står inte själv, men jag står med tomhet. 
Jag förstod aldrig min påverkan gentemot världen och livet. Hur mina handlingar kunde styra någon annans väg. I'm on my own now. 
I don't know if I'm strong, but I'm hoping. Open your heart, let me hear you. Make up your mind. 
I'm waiting for the angels to knock on my door. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: