Blöda för att låta ångesten rinna ut, 

Dricka för att kunna hålla uppe fasaden. 

Jag orkar inte känna den smärta som blir var gång jag bemöter det verkliga. 

 

det river ock skär, häller salt i mina redan infekterade sår. Jag kan inte förstå hur jag någonsin sk kunna komma att leva i den jordiska värld jag en gång förväntas att leva i. 

 Allt gör bara så jävla ont, förstår inte varför såren aldrig läker. Nu när jag inte hat dig som slät och sparkar på mig - måste jag göra det själv. När en hjärnskrynklare tagit semester och jag blir i behov att trasa och trycka ned mig själv. Vad fan är det som händer?