Jag skulle lita på, känna och för evigt komma att stå i skuld. 

Jag var ju så äcklig, ljög och drog dig bakom ryggen. Jag var ingenting. 

 

Än idag sviker mitt mod och tydliggör det samvete jag känner. Det hat jag söker men aldrig finner. Den rädsla jag bär på men krävd att kvävas för att öppna den dörr jag förväntas nå. 

 

Mina sår klarar inte av att infekteras av fler frågor utan svar, benen bär inte för fler av dina tävlingar utan mål. Osanningarna skaver än, vetenskapen om att du gjorde oss till en lögn. 

 

Varför kunde du bara inte acceptera, du kunde inte förstör mig. Jag förstörde mig själv för så länge sedan.