Det gör ont, skulle behöva en grövre benämning för det lilla ordet känns inte riktigt tillräckligt. Men det får gå. 

Jag börjar att stänga av igen. jag förstår ju själv att jag inte klarar av med smärta eller sorg mer än det som redan är. Det känns som att någon har stuckit in en kniv i mitt bröst, det blöder. Rinner ut, längs med kroppen och ned på det kalla golvet. Bildar en stor pöl av det lilla som fanns kvar av mig. 

idag är det svårt, svårt att hålla ihop. Tårarna bränner innanför ögonlocken, kroppen skakar, känner mig på riktigt illamående. jag vet varken in ellet ut, talet sviker och orden är svåra att hitta. Jag får försöka igen senare, förhoppningsvis när allt inte känns så otroligt svart.